Hemkomst

Att gå en vända
och sedan komma tillbaks
genom skog och sol
utom synhåll

Skymningen under hemvägen
över ladorna på fältet
vid den mörka skogen,
och snön som lyser

Jag är vän med landskapet,
går tyst med mina minnen,
hemåt igen

Tidigt 30-tal i Tornedalen

Hos mina morföräldrar i Nikkala hittade jag boken Ett år i Järvi av Hilja Kallioniemi. Som sjuttonåring 1987 skrev jag en artikel om boken i NSD. Min första kulturartikel. Hilja Kallioniemi hette Hilja Byström som gift och man kan läsa mer om henne här på norrbottensförfattare.se. Hon anses vara den författare som först har skildrat Tornedalen skönlitterärt. I antologin Spåret lockar vid källan, Norrbottens prosa i presentation och urval av Åke Leif-Lundgren och Bert Linné (Kantele 1997) finns Hilja Byström också med.
                                                             

                            ***

På en hylla hittade jag ett nött häfte med namnet Ett år i Järvi - berättelser från Tornedalens skogsbygd. Författaren heter Hilja Kallioniemi och boken är tryckt på Appelbergs Boktryckeri i Uppsala 1932 och utgiven av Svenska Kyrkans Diakoniststyrelses Bokförlag i en serie Norrlandsskildringar.
 Järvi, som på finska betyder sjö, är en liten skogsby i mellersta Tornedalen och i denna tidiga 30-talsskildring får man under ett års tid följa människor och händelser där. På det gulnade omslaget finns en rödtecknad bild av ett rum med en stor murad spis - ett så kallat pörte. "Pörtet är medelpunkten. Vi kunna säga, att pörtet är ett stort rum, som upptar ungefär hälften av ett boningshus i den gamla stilen".
 Kallioniemi berättar om vardag och helg i byn. Lördagskvällar med bastueldning och lingonte, "den uppburne predikanten Väärälä" som någon vintersöndag dyker upp i bjällerklangsläde och vargskinnspäls, Heikki som går i giftastankar, Torp-Maju som kommer hem efter att ha vistats i Stockholm under fem år. Men det förtäljs också om hur det var så hårda tider, stor arbetslöshet och svåra år för jordbruket, att en man vid namn Levi tvingades lämna sin familj för att emigrera till Kanada där han fick arbete och kunde skicka hem pengar till sin hustru.
 Årstidernas skiftningar beskrivs väldigt lyriskt. Den stora vita vintern med kall nordanstorm som rasar fram över snötäckta myrar, vårsolen som lyser in i pörtet, stilla sensommarkvällar, höststormen "river och sliter i björkgrenarna och kastar ned deras gyllene löv på marken". Den stilen. Efter de 166 sidorna har jag fått en liten inblick i hur livet gestaltade sig i Tornedalen för 55 år sedan.
Hur är det idag?


(NSD 23 oktober 1987)

Bokbilden är hämtad från antikvariat.net. Boken finns hos Antikvariat Bothnia i Umeå.

Burroughs på skiva

           

Den här LP:n inhandlade jag för drygt tjugo år sedan i den välsorterade skivbutiken Vaxkupan i Norrköping.

I november 1981 höll den amerikanske kultförfattaren William S. Burroughs en uppläsning i teveshowen Saturday Night Live. Bakgrundsmusiken till uppläsningen arrangerades av producenten Hal Willner som blev djupt fascinerad av Burroughs - språket, budskapet, rösten. Willner slukade Burroughs böcker, och planerna på att producera en skiva med författaren läsandes sina texter till musik växte sig allt starkare. 1988 gjorde Willner och Burroughs slag i saken och började spela in. Nu ligger resultatet färdigt med titeln Dead City Radio. På LP-omslaget ses den 76-årige författaren sittande mot en sprayfärgsbombad vägg bland ormar, mystiska dockor, ett kranium, en skivstång och annan Burroughs-rekvisita. Förutom Naked Lunch Excerpts (1959) är plattans texter skrivna under 80-talet och 1990. Burroughs läser med ärrad, knarrig stämma till den oftast tunga, ödesmättade musiken. Cirka trettio år gamla inspelningar av The NBC Symphony Orchestra har använts samt färskare material från rockartister som John Cale, Donald Fagen och Sonic Youth. I Scandal at the Jungle Hiltons medverkar dessutom beatnikskrivaren Allen Ginsberg i rollen som pirayamat. Av William S. Burroughs finns för övrigt i svensk översättning böcker som  Den nakna lunchen, Tjacket och senast Där döda vägar möts.

(Folket i Bild/ Kulturfront nr 5, 1991)

Bilden: Av Chuck Patch, "William S. Burroughs at his 69th birthday in 1983", CC, by, sa, en wikipedia.

Lustfyllt om litteratur i ny tidning

Lusten, sägs stå i centrum för den nystartade tidningen Ny litteratur. Lusten att läsa och skriva, att leva och uppleva, att vända sig inåt, att dela med sig. Och det märks. Premiärnumret 1/95 innehåller en mängd texter om och kring litteratur. Här finns recensioner av böcker från små och stora förlag, korta lästips, en rapport från årets Poesidagar i Malmö, en intressant intervju med Bodil Malmsten m.m. Reseguider och pocketböcker är tema i första numret. Det ges en översikt över reseguider till samtliga världsdelar och för alla typer av resenärer, från ryggsäcksfolk till affärsmän. Vidare får man veta en del om pocketbokens historia och framtid i Sverige. I avdelningen Nya författare finns prosa och lyrik, ibland föreningar av dessa. Texterna drar i överlag åt det dunkelt surrealistiska eller alltför högstämda. Men Mia Öström, Uppsala, har skrivit en kort berättelse om ett medelålders par som har svårt att leva med varann. Under den torra dialogen och personernas agerande vibrerar konflikten, hela tiden på väg att spränga upp till ytan, som det brukar vara i bra noveller. I varje kommande nummer ska en skrivartävling anordnas. Förhoppningsvis blir det då mer ingående presentationer av de nya författarna. Som det är nu får läsaren bara reda på namn och ort. Ny litteratur började egentligen komma ut redan i fjol, men då som ett nyhetsbrev. Ett försök att skapa en mötesplats för förlag, bokhandlare och andra som arbetar med böcker och bokutgivning. Tydligen har redaktionen särskilt velat lyfta fram landets mindre förlag. En ambition som finns kvar även i det nya formatet. Det är bara att hoppas att Ny litteratur fortsätter utvecklas, med goda idéer och med lusten i centrum.

(Folket i Bild/Kulturfront nr 8, 1995)