Uppdatering

 

Nu är det ett år sedan jag senast var i Kalix. I december 2019 åkte vi skidor på Djuptjärns elljusspår. Något år innan for jag en längre sväng. Genom skogen i norr. Ett återseende av platser. Jag stannade till ibland och fotograferade. Samlar på en massa bilder. Ett galleri på en mobilskärm. Det hann bli mörkt innan jag hittade hem. Dagsljuset varar inte så länge i december, januari, men snön lyser upp. Nu är det kallt och snö i Stockholm. Det är fint. Jag har skrivit en stund i eftermiddag. Ute skymmer det och snön täcker gården. Snart februari. Det här blev årets första inlägg på bloggen.

Augusti, skrivande och läsning

 

 

Augustikvällar. Jag började skriva igen. Lamporna tänds i mörkret om kvällarna. En sommartext. Scener i augusti. Sensommar. Jag fortsatte redigera texten. Skrivtid sent på kvällen, som det brukar bli.

 

Jag läser Hemingways Döden på eftermiddagen (översättning av Arne Häggqvist, 1958), hans bok om tjurfäktning. Minns att jag såg affischer om tjurfäktning i Andalusien, i Sevilla när vi reste där våren 2012. Det är en bok som jag har väntat med att läsa, tvekat sedan jag köpte den i ett antikvariat på Drottninggatan. Först nu började jag läsa. Ett kapitel i taget, det får räcka.

 

Hemingway skriver, hittills, inte mycket om skrivande i den boken. Handlar den alls något om skrivande? På något sätt trodde jag det, men får läsa vidare. Skrivandet av noveller tar Hemingway upp i En fest för livet, boken om tiden i Paris på 1920-talet. Döden på eftermiddagen ska, vad jag vet, vara Hemingways största och mest ambitiösa reportage. Läser vidare.

 

Vi reste inte så långt den här sommaren. Endast i Stockholmsområdet, till Lida friluftsgård, Hellasgården och andra relativt närbelägna platser. Det var fint att vandra längs Sörmlandsleden från Lida, mot Tumbahållet. Har aldrig vandrat i den skogen tidigare. Såg orienteringskartor och tänkte på orientering, hur man sprang och letade kontrollerna, skärmarna och att det var ett tag sedan, på 80-talet. Oftast i norrbottniska skogar. Kartor intresserar mig.

Skriva och läsa från vinter till vår

Mycket skrivande i vinter och fram till denna vår. Jag ser över mina noveller. Över jul och nyår – känns avlägset – var vi uppe i Kalix. Åkte längdskidåkning några vändor längs Djuptjärns elljusspår, upp på Rudträskberget. Jag brukar skriva något om skidåkning i Kalix här på bloggen, det hör som till. Läsning och skrivande, för övrigt. Nu läser jag Neil Youngs bok Fredsförklaring. Jag föreställer mig att den boken delvis bygger på just bloggtexter, men vet inte säkert. Neil Young skriver i alla fall personligt om sin musik, sin karriär och historia. Soloartist i början av 70-talet för att ge plats åt sina egna låtar … Alla de kända sångerna. Neil Young skriver med humor och allvar i boken. Jag läser inte så mycket ”rockbiografier”, och Youngs bok tycks mig vara något annat, även om jag på senare tid har läst böcker om Dylan och Springsteen. Fredsförklaring är givande, och dessutom har jag lyssnat på Neil Young i ungefär trettio års tid. En gång har jag sett honom spela live, i Stockholm sommaren 1993. Oförglömligt!

Vinterbild

Skidspåren löper 

genom skogen, vidare

bort och hem igen.

Nytt år

Nu i januari har jag fortsatt att redigera min roman.

Vi var i Kalix över jul och nyår. Jag läste mer än jag skrev under vistelsen uppe i Kalix. Framför allt läste jag med stort intresse Jens Liljestrands Mannen i skogen, en biografi om Vilhelm Moberg.

Vi åkte skidor några gånger längs Djuptjärns elljusspår, hela familjen. Där finns en slalombacke också och den hölls öppen, med många besökare. Men det är längesen jag åkte slalom. Numera blir det – än så länge - enbart längdåkning. Det är gott så. Året innan åkte jag milspåret till platser, myrar och sjöar, där jag inte varit på många år.

Vinter även i Stockholm. Kyla och blåst i veckan. Lite snö och mycket is.

Jag har försökt skriva något varje kväll den här veckan. Så texten går framåt, ännu ett varv.

Sommarmöte 2018

Även i år åker jag till Norrländska litteratursällskapets sommarmöte. Den 5-8 juli hålls sommarmötet på Dalkarlså folkhögskola i Dalkarlså, i Robertsfors kommun, Västerbotten. Förra året hölls sommarmötet i Jokkmokk.
I Robertsfors sprang jag orientering en gång på 80-talet, minns jag.

Ulf Lundell, Gröna Lund, 28 augusti 2015

 

Fredagen den 28 augusti var jag på Gröna Lund och såg en konsert med Ulf Lundell. Den senaste spelningen med Lundell jag sett var på Skansen 2009. Vilken Lundell-konsert i ordningen var det här?

Första konserten var på Pite havsbad sommaren 1985, med Stefan H. Vi var på hemväg från 5-dagars i Falun. Det var Springsteen på Ullevi-sommaren, och det var Live Aid-sommaren. Dire Straits gjorde succé med Money for Nothing. Man lyssnade på musik i ”bergsprängare” och freestyle. Lundell var ute på sommarturné, för första gången på tre år. Han sommarturnerade inte så ofta då. 1982, och sedan 1985. Den vassa eggen släpptes till hösten.

Nu är det trettio år sedan.

På Gröna Lund gör Lundell och bandet en mäktig version av just den titellåten: Den vassa eggen. Jag står på asfalten, lite i utkanten av den stora publiken, och lyssnar i närmare tre timmar. En fin version av Evangeline framförs. Även den låten från 80-talet. 1988. Också en titellåt, från albumet som kom den hösten -88. Då såg jag Lundell spela i sporthallen i Luleå, det var i november och första snön hade lagt sig i Norrbotten. Vi (orienterarna i OK Vargen) åkte med bil från Kalix till Luleå.

Vad hände sedan? Nästa Lundell-konsert jag såg var på Cirkus tio år senare, i november 1998, en annan tid. Och då Lundell spelade på Myrsjöns festplats i Orminge i augusti året efter så var A och jag där. Och likaså på Skansen 2002 och 2003. Nu var det tätare mellan sommarturnéerna. År 2006 var jag också på Skansen och såg en spelning. Och hösten 2008 såg jag en av Unplugged-spelningarna, återigen på Cirkus. En Unplugged-spelning som blev allt mer elektrisk, (trots att en säkring gick vid konsertens inledning).

Jag gillar Poker i Karibien, från senaste skivan: Trunk.

Första konserten över huvud taget, med någon artist, som jag ser på Gröna Lund (om man inte räknar en stund Kurt Olsson med Damorkestern i maj 1989, innan vi tre kamrater för övrigt skulle gå vidare till en Bob Dylan-konsert i den nybyggda Globen).

Speciellt med en konsert på nöjesfältet där berg och dal-banan och Fritt fall fortfarande är igång långt in på kvällen.

Sedan mörkt, svalare och fullmånen som lyser över scenen.

Jag letar mig hemåt.

Mitten av januari

 

En sen onsdagskväll i mitten av januari.

Jag sitter uppe och skriver ett lektörsutlåtande. Mildväder. Sol idag. Och halt att gå nästan överallt. Vintervädret växlar hela tiden.

Vi har åkt pulka och snowracer och ”matta” vid en del tillfällen i vinter, ett par gånger här i Stockholm, några gånger, och ganska mycket i Kalix under jul och nyår.

Åkte tåg upp, även den här julen.

Men nu är det vårtermin. Tid för läsning och skrivande ibland, jag ska återkomma till det här på bloggen som nu är inledd för 2015.

Sommarutflykter

Jag har börjat se över ett manuskript som innehåller både lyrik och prosa. Ser i anteckningar, dateringar att jag skrev på de texterna tidigare 2010 och hösten 2012. Olika perioder och årstider. Det är ett manus som jag tänker fortsätta skriva på den här sommaren. Texter i det korta formatet, förmodligen.

I veckan gjorde vi en del cykelutflykter. Hittade vägar mot Bredäng och Sätra. I Bredäng hölls en festival för barn och ungdomar. 127-festivalen. Varmt och soligt. Inga regnskurar heller idag, som väderprognosen talade om.

Litegrann har jag sysslat med skrivandet. Och läsning. Ikväll, medan Tyskland spelade mot Argentina i finalen på Fotbolls-VM, läste jag ut en bok av Lena S. Karlsson med intervjuer med 34 svenska författare. Många intervjuer från 90-talet och början av 00-talet. Vissa intervjuer tyckte jag mig känna igen, har kanske läst dem i tidskrifter. Liv dröm dikt, heter boken som gavs ut 2007 (Carlsson Bokförlag). Och Tyskland vann Fotbolls-VM.

K special

Juli månad. Om dagarna gör vi en del utflykter. På kvällarna lite skrivande, mest dessa bloggposter. Fotbolls-VM rullar i teve. Ser på matcherna ibland. Om man vill se ett kulturprogram: På SVT Play kan man se dokumentären Vivian Maiers okända bildskatt, som är en fascinerande historia om en fotograf.

Tjugo år

Jag såg första delen av tevedokumentären om Fotbolls-VM 1994. Tjugo år sedan. Vill minnas att vi var uppe i Kalix när de där matcherna spelades. I augusti den sommaren gick jag en skrivarkurs på Medlefors folkhögskola. Vad skrev jag den sommaren? Korta scener, inledningar. Något som 2014 kan publiceras här på bloggen? 1994 gavs en kassett ut med min radionovell ”Har du sagt något till din morsa än?” Jag minns att jag försökte skriva noveller. Och sommaren 1995 gick jag en novellkurs på Medlefors folkhögskola. I många år ordnade Norrländska författarsällskapet, numera Norrländska litteratursällskapet, skrivarkurser på Medlefors folkhögskola i Skellefteå.

Stortjärn

Vi åkte bil genom regnet
längs grusvägen
upp till Stortjärn.
Allt låg stilla,
stränderna och vattnet
och skogen, myrmarkerna.

En gång sprang jag
runt sjön
och det var sommar eller höst.
Åttiotalets orienteringsskärmar
hänger kvar
men kartan har ritats om.

På vintern gick det skidspår
genom hela landskapet.

Längs älven

Vi gick längs älven. A och jag. En sen kväll i slutet av juli. Sommar i norr. Vi hade varit och sett Eldkvarn spela Yttersti Bodträsk, långt uppe i skogarna. Åkt buss, fram och åter. Nu gick vi längs älven igen, en sen kväll i norr. Rallarrosen blommade. Ungdomar körde bil ner till älvstranden. 2013. Långt senare. Jag lämnade några varv i raggarsvängen och tog tåget söderut. Då, 1989. Också senare delen av sommaren. Nu är det november. Mörkt utanför köksfönstret. Man pratar fotboll i teve. Jag skriver på bloggen igen. Vi gick över strandängen. Motströms.

Vägen längs älven II

Stigen ledde vidare in i skogen, nerför en sluttning och genom en sänka. Nu såg han inte älven längre. Cykeln stod kvar en bit från vägen. En sån varm dag. Han svettades hela tiden. Snart skulle han vända. Vart ledde stigen? Han hade varken karta eller kompass nu. Tänkte på orienteringstävlingarna. Nu var det några år sedan.

Han fortsatte gå in i skogen, gå vidare mellan tallarna. Nu var det dags att vända. Solen över talltopparna, myggen som surrade. Han stannade och slog sig ner på en sten. En bäck skymtade bakom björkslyet. Stigen ledde vidare genom skogen.

Sevilla

Om kvällarna satt vi vid floden. Guadalquivir. På uteserveringen där man kunde dricka en öl, eller en Coca-Cola och apelsinjuice. Skymningen föll. Det var så varmt i april att man lugnt kunde sitta där utomhus och se ut över floden i Sevilla. Restaurangerna höll öppet, middagarna började serveras.

Sedan gick vi till lägenheten som låg några trappor upp i ett närbeläget hus. Vid den gatan ligger en restaurang med bord och stolar på en öppen plats där folk om kvällarna satt och såg fotboll på teve. En dag visades tjurfäktning på teven, vilket också samlade publik.

Mellan tjärnarna

Han sökte sig upp mot en av tjärnarna igen. Sprang ner mellan myrarna och vidare in i skogen. Det var fortfarande sommar. Värmen låg kvar, men idag fylldes himlen ovanför tallarna av moln. Sakta sprang han in vid en av de stora stenarna som fanns utmärkt på kartan som han kramade i näven. Nu var det augusti. Snart började skolan igen. Sista året på högstadiet. Sedan gymnasiet. Inget regn idag. Nu tog han sig upp ur det sanka, nu bar marken under orienteringsskorna igen. Det här var en bra ensamhet. Han sprang vidare.

Han stannade på stranden och såg ut över vattnet. Tjärnen som bredde ut sig bort mot skogen på andra sidan. Runt omkring tjärnen såg han tallskogen, men till vänster fanns en öppning där grusvägen ledde fram och tog slut i en vändplan och ett mindre av björksly igenvuxet grustag. Där fanns en bit öppen strand. Han böjde sig fram, tog andfådd stöd med handflatorna mot knäna, spottade, tänkte på att vända hem, dricka vatten, lyssna på stereon i pojkrummet. The Jam eller U2. Costello. Kompassen hängde i snöret från handleden. Han vände och gick tillbaks uppför tallsluttningen. Granarna växte tätt ner mot vattnet. Började springa igen, vidare bort.

Tre år på högstadiet var snart över. Han såg skolan framför sig. Det röda slitna teglet, väderbitet sedan femtiotalet, och korridorerna med ekon av alla röster. Skolböcker och blyertspennor. Kompisen som satt vid bänken bredvid längst bak i klassrummet. Med ryggarna mot väggen satt de. Ännu ett år. Sedan skulle de välja olika linjer. Han sprang ner mot ängen, en bäck rann fram mot tjärnen. Här växte björkar. Han tog sig över bäcken, över ett dike, såg inte alls på kartan längre. Där borta låg timmervägen, längre bort kalhygget. Stigarna där var okända. Nu sprang han i högt gräs. Den här ängen hade varit start- och målplats för den första träningsbanan som han varit med på några år tidigare, det kändes längesen. Då hade han sprungit nybörjarbanan. Nu hade han höjt upp sig. Nu sprang han längre och svårare banor. Det var kul.

Uppe på hygget blev det tungt igen. Tvingade stegen vidare i sanden och gruset förbi ett par rotvältor som liknade grimaserande troll. Nu skulle han vända hem snart. Solen kom fram mellan molnen, lyste starkt. Han stannade igen och vek upp kartan i plastfickan. Hittade ingen stig. Försökte hitta rätt i landskapet, vände kartan. Nedanför hygget låg en annan sjö, blå i grönskan. Han fortsatte i den riktningen.

Snöfall

Juldagen.
Vi gick längs gågatan
över den skrovliga isen.
Himlen rosa över skogen,
lillskogen där vi brukade cykla cross, vi barn från det här villaområdet.
Stigarna som leder genom lillskogen, en av stigarna ner mot gågatan och storstenen där vi brukade samlas.

Var och såg innebandymatch i sporthallen. Där brukade vi ha våra gympalektioner då vi gick på högstadiet. Nu har man byggt om. Vi gick på ungdomsdisco där några gånger på 80-talet. Längesen.
Grabbarna lirade, kul att se (även om hemmalaget förlorade den här gången).

Det snöar ymnigt idag
den tjugosjunde december.
Igår gick vi
längs den gamla vägen
utanför villaområdet.
En äng har vuxit igen,
jag och en kompis
kröp under hässjor där
en sommar för trettio år sedan.
Vi cyklade dit, längs grusvägen.

Orientering

 Tidigare: Jag höll på med orientering. Det började jag med redan på våren, försommaren 1982. Samma år som 5-dagars hölls i Norrbotten, men där deltog jag inte. Sprang min första tävling på hösten 1982, tidig höst … Jag hade fortfarande min träningsoverall från fotbollsklubben. Sedan skaffade man tävlingsdräkt och orienteringsskor. Min första tävling, i Vittjärv … Tävlingscentrum var på en stor äng ovanför en landsväg. Jag minns inte riktigt hur det gick i den tävlingen. Jag tror att jag tog mig runt banan. Kuperad terräng, säger mig en vag minnesbild. Jag hade prövat att spela både hockey och fotboll och en del andra idrotter men orienteringen passade mig bäst, där hade jag som roligast, där hittade jag hem.

September

September igen. Tillbaks i vardagen. Sol idag. Vi gick längs gång-cykelvägarna in i Västertorp. Luften svalare nu. Inget regn. En del löv är redan gula eller röda. Politikerna på valaffischerna. Folk sitter på uteservering. Lördag eftermiddag. Vi stannar i Lugnet, parken med lekplatserna. En helg i början av september.

Jag har börjat läsa Invisible Republic av Greil Marcus. En pocketbok som jag har med mig på dagarna och läser under transportsträckorna. Bob Dylan och The Band. Längesen jag läste en musikbok. Oftast blir det artiklar i musiktidningar istället. Men nu läser jag alltså en hel bok, om musik på sextiotalet; den verkar lovande.

Vi går hemåt. På planen vid Personnevägen spelas det fotboll. Jag tränade fotboll en gång för längesen, i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet. Det var i Kalix, innan jag började orientera. Den idrotten tyckte jag bättre om.

Orienteringsresor

Jag minns tävlingsresorna. Orienteringsklubben som samlades på OK-parkeringen i Kalix. Tidiga helgmorgnar på åttiotalet. Man skulle iväg med buss till ännu en tävling någonstans i Norrbotten. Den här tiden på året, i maj och juni, började säsongen på allvar. Vi som var ungdomar satt längst bak i bussen. Där spelades den senaste musiken. Man hade freestyle med sig, och blandband. Vad lyssnades det på? Trackslistans låtar ... The Smiths ...
Våren 1983. Vi åkte med buss på tränings- och tävlingsresa till Dalarna och Gästrikland. Jag minns att vi bodde i husvagnar på en bondgård. Ängar i närheten. En stig ledde genom skogen fram till en sjö där det låg en brygga. Vårkvällar. Carolas vinnarlåt. Bowies "Let's Dance". "Too Shy" med Kajagoogoo. Och några grabbar som satt i en husvagn och spelade Dag Vags "(Ge) Bullen (Ett Ben)". Vad vi sprang för banor och orienteringstävlingar kommer jag inte ihåg. "Hoforsarn" var vi i alla fall med på.
Våren 1984 reste vi till Sundsvall. Folk lyssnade på Wham. Och Whitesnake. Men jag kan inte minnas att jag hörde Dag Vag på den resan. Vi åkte buss en hel dag från Kalix till Sundsvall. Jag hade en ny kompass och tävlingsdräkt. Det var alltid samling på OK-parkeringen.