Noveller i tidningar

I biografier läser jag om hur författare tidigare skrev och publicerade noveller i dagspressen. Tidningarna som publicerade noveller var fler. Romaner var ibland följetonger i dagstidningar. Fackförbundspressen har också länge publicerat noveller. Den korta berättelsen. Nu är det vanligare med enskilda noveller i litteraturtidskrifter, eller i radions P1.

November 1989

Det är 30 år sedan Berlinmurens fall. För 10 år sedan skrev jag det här blogginlägget. Jag minns att jag läste Aftonbladet, såg tidningsbilderna, då i november 1989. Jag såg nog inte mycket på teve eller lyssnade på radio den hösten på Åsa folkhögskola. Nu skriver Wolfgang Hansson om sin rapportering från Berlin i Aftonbladet. Historien går vidare.

Våren 1990 reste vi med folkhögskolan till Krakow i Polen. Och den sommaren tågluffade A och jag i Östeuropa. Berlin, Prag och Budapest. I Berlin sålde man souvenirer i solen där muren tidigare stått. Vi satt i gräset, rörde oss mellan stadsdelarna i det nya Berlin. Nu är det 2019 och jag läser artiklar om Berlinmurens fall, och utvecklingen i Europa och världen tiden därefter. 1989 var ett historiskt händelserikt år, men det är nog först i perspektiv man ser det som tydligast, vilket kan låta som en självklarhet. Det är först i efterhand man ser berättelsen.

Novellen

Det blev ett inlägg med en tidigare publicerad novell, och ett inlägg med inledningen till en tidigare publicerad novell.

I slutet av 80-talet började jag skriva mer och har alltid intresserat mig för novellen som form och genre, både som skrivare och läsare. Börjar inte allt skrivande med läsning?

 

På 90-talet började det talas om noveller, kanske delvis i samband med Robert Altmans film Short Cuts, byggd på Raymond Carvers noveller. Novellen som form och genre blev åter aktuell, uppmärksammades och diskuterades. Man kan säga att det var en återkomst för novellen, gärna den minimalistiska novellen. Unga författare skrev noveller.

 

Men den korta berättelsen har skrivits länge. Novellen har i tidigare perioder varit vanligt förekommande i dagspressen. Där fanns en marknad för novellen, men det är flera decennier sedan.

Idag fortsätter ändå noveller och novellsamlingar att ges ut. Förlaget Novellix ger ut både nyskrivet och klassiker. I radions P1 sänds noveller. Tidskrifter som Provins publicerar också noveller.

Så man kan både lyssna och läsa. I radions P1 och i en del tidskrifter hittar man noveller, och även i bokform.

Vägen söderut

Följande novell har tidigare publicerats i nättidskriften eProvins 2014-11-27

                                                            

                                                                    ***

 

En kall vind drog fram längs gatan. Sara såg ner i den snötäckta trottoaren, väntade på att Timo skulle säga något. Han gick efter henne med händerna i jackfickorna, frusen. De fortsatte bort mot det gula telegrafhuset. På discot i föreningshuset hade de dansat tätt ihop till en av smörlåtarna från Trackslistan, och nu gick de hemåt. De hade druckit igen. Litegrann. Några bilar passerade och dunkande rockmusik hördes  i vinterkvällen.

 ”Farsan och morsan har rest bort”, sa Timo. ”Lägenheten står tom.”
 ”Det sa du inget om”, sa hon.
 ”Dom är i Torneå. På dans.”
 ”Ska vi gå hem till dej?”
 Hon stannade till vid ett av de lysande skyltfönstren, vinglade och såg på honom.
 ”Ja”, sa han.

Det blåste kallt. Ett par veckor kvar av februari. Hon grep honom i armen och de sneddade över gatan, förbi telegrafen och bort mot bion som visade Top Gun med Tom Cruise. Inga andra människor utomhus. De lämnade centrum bakom sig, fortsatte gå längs gatan som ledde förbi gamla polisstationen. En av gatlamporna blinkade, innan den slocknade.

De stannade vid Försäkringskassan och såg upp mot lägenheten i fastigheten på andra sidan gatan. Det lyste i ett av fönstren.
 ”Vänta”, sa Timo. De stod tysta och trampade i plogkarmen. I fönstret kunde hon se Timos pappa, med håret ostyrigt, klädd i mörk kostym och röd slips. Han stod och ropade något till en kvinna med blont hår; det var Timos mamma. De gestikulerade mot varandra, såg ut att gräla. Det var som ett skådespel i vinterkvällen. Sara tyckte att hon kunde höra deras röster. Sedan svepte vinden fram igen.
 ”Jag som trodde att kusten var klar”, sa Timo och såg åt ett annat håll.
 ”Kom vi går”, sa hon och drog Timo i armen. Uppe i lägenheten svängde kökslampan i taket och skuggorna dansade över väggarna. Sara frös, ville in i värmen.
 ”Du har rätt”, sa han. ”Här kan vi inte stanna.”

De vandrade ner till busstationen. Porten stod öppen och de gick in och sjönk ner på en av bänkarna. En gubbe satt och sov i ett hörn. Hon kände värme i ryggen från elementet på väggen.
 ”Fan, vi sticker”, sa Timo. ”Det går en buss om en timme.”
 ”Vart då?” sa hon.
 ”Bara härifrån”, sa han. ”Ut i världen.”
 ”Ut i världen …”
 ”Söderut. Vart fan som helst!”
 Han lade sin högra arm om hennes rygg, de flyttade närmare varandra.
 ”Okej”, sa hon. ”Har du några pengar då?”
 Han trevade innanför sin jacka, plockade fram plånboken, öppnade den och kollade.
 ”Jag har femhundra”, sa han.
 ”Det räcker inte långt.”
 ”Nej.”
 Hon skakade på huvudet. Den äldre mannen i hörnet satte sig tillrätta och fortsatte sova. Hon kände en doft av alkohol.
 En buss hade stannat utanför stationen. En chaufför med glasögon gick omkring och rökte en cigarrett. Ett par av bussens bagageluckor stod öppna, med tomma utrymmen.
 ”Är det där våran buss?” sa hon.
 ”Visst är det det”, sa han och placerade sin hand på hennes jeanslår. ”Om du vill.”
 ”Vänta här.” Hon gick ut till telefonkiosken. Öppnade glasdörren. Nej, den svarta luren hängde trasig. Hon måste ringa hem. Hon hade lovat morsan att höra av sig. Det fick vänta.

När hon vaknade sov Timo fortfarande. Svart skog och snö utanför rutorna. Han låg utsträckt på sätena längst bak i bussen. Hon satte sig upp, kände hur det värkte i ryggen. Hon hostade. Hennes täckjacka låg på golvet. Hon drog upp jackan och lade den över knäna. Någon passagerare längre fram i bussen hade tänt en lampa i taket och ljuset stack i ögonen. Inte många resenärer. Hela den bakre delen med sittplatser fick de ha för sig själva. Skallen värkte. De hade inte druckit mycket kvällen innan, men tillräckligt för att hon skulle känna sig lite ångerfull: det här var rätt galet. Hon drog upp benen och såg på Timo, som låg snett till vänster om henne, med det ljusa håret över ansiktet. Han snarkade lätt. Sov som ett barn. Och vart var de på väg? E4:an söderut. Vart då? Var befann de sig nu? Ett par bilar körde förbi. Ett vitt fält, en äng, lador. Ett äldre hus med rök ur skorstenen. Hon lade armarna i kors och huttrade. Sedan skog igen. Och fortfarande mörkt.

Bussen närmade sig ett samhälle. Det rykte ur villornas skorstenar, såg ut att vara mycket kallt. Hon rörde vid Timos kind, tog i hans axel. Han vred på sig, tycktes sova djupt. Hon kände illamåendet igen. Snart skulle bussen stanna.

De gick längs en av gatorna i staden som de kommit till. Ännu mörkt, men det började sakta ljusna. De lämnade busstationen bakom sig, drev planlöst längs gatorna.

 ”Vart är vi på väg?” sa hon.
 ”Jag vet inte”, sa Timo. ”Har du pengar? Jag har inget. Det sista gick åt igår.”
 ”Jag har inte mycket”, sa hon. ”Vi måste återvända hem.”
  Han gick tyst igen, i sin alldeles för tunna skinnjacka.
 ”Vi kommer ingenstans utan pengar”, sa hon. ”Det fattar du väl.”
 ”Försök inte läxa upp mej.”
 ”Lägg av.”
  De gick tysta.
 ”Brorsan bor nere i Ume”, sa Timo. ”Vi kanske skulle kunna bo hos honom.”
 ”Jag känner ingen i din familj.”
 ”Vi skulle kunna åka ner till brorsan.”
 ”Jag tror inte ens vi har råd med bussbiljetterna”, sa hon.
  Kylan bet i kinderna. Timo gick fortare nu, lyssnade inte på henne längre. Hon skyndade på sina steg efter honom.

Bilen stod parkerad vid en tegelbyggnad i ett industriområde. Det var en röd Jetta. De hade sett en lång man med pälsmössa lämna bilen och gå in genom en dörr i tegelbyggnaden. Där låg en lastkaj och en trappa, och vid dörren fanns ett fönster. De såg inga rörelser i fönstret. Hon stod stilla bredvid Timo, de gömde sig bakom en stor snöhög. Han sparkade på en isklimp.

 ”Den där bilen”, sa Timo. ”Vi skulle kunna ta oss härifrån.”
 ”Är du inte klok”, sa hon.
 ”Kom”, sa han.
  Motorljud från en lastbil eller traktor hördes i närheten, men de såg ingen människa. De gick snabbt över den öppna planen, fram mot den röda Jettan. Nycklarna satt i. Hon hoppade in bredvid Timo i bilen. Han lyckades starta och gasade ryckigt ut på gatan efter att ha hittat rätt med växelspaken. Nu var de på väg igen. Hon kände hjärtat hamra hårt. Timo såg oroligt i backspegeln. Hon vände sig om. Ingen förföljare.

Timo såg rakt fram längs vägen. Tallskog. Snö. Hon försökte säga något, men fick inte fram ett ord. En plastkasse skräpade på golvet vid hennes bruna mockastövlar. En doftgran hängde i backspegeln. Det luktade cigarrettrök. Timo svalde, tittade nervöst i backspegeln. Han trampade ner gaspedalen, ökade hastigheten. Ett par mötande bilar. En äng, en träda på höger sida. En hukande grå lada vid en björkdunge, sedan tallskog igen. Hon öppnade handskfacket som var fyllt med papper, kuvert. Ingen vägatlas. Hon slängde igen luckan. Såg en timmerstapel, en gulsvart skylt som pekade in mot en smal skogsväg.

 ”Jag tror att det här är vägen söderut”, sa han.
 ”Jag ser inga skyltar.”
 ”Vill du åka med?”
  Hon svarade inte. Han såg rakt fram, utan att säga något mer. Hon tänkte på sina föräldrar, och på Timos; de visste ingenting om den här färden, var hon och Timo befann sig. Ingen hade sett dem åka iväg med bussen i natten. Bort från hem och skola. Bort från allt det vanliga, hängandet i centrum, ledan. Han körde allt fortare längs vägen genom skogen. En mötande timmerbil, på väg norrut. En backe ner mot en snötäckt myrmark. Solen som svagt brann bakom molnen.
 ”Vi ska inte vända om”, sa han.
 ”Men vi har ingenstans att ta vägen.”
 ”Vad är det med dej?”
 ”Du kör för fort.”
  Han lyssnade och sänkte hastigheten något. Hon såg på honom. Hans ljusa pannlugg. De sorgsna ögonen. Den slitna skinnjackan som han inte gärna tog av sig. Det var inte som i somras, då de träffats. Då hade de mött varandras blickar. Kommit varandra nära. Nu såg hon också rakt fram, på vägen som ledde ut i världen. Dagen ljusnade alltmer. En gnistrande, kall februaridag. Hon såg ut på vinterlandskapet, skogen. Han körde vidare. De satt tysta igen.

Publicerade noveller och prosastycken

Såhär i början av året, efter all genomgång av texter under förra året, gjorde jag en förteckning över mina noveller och prosastycken som publicerats utanför bloggen. Jag ser ”Kanotfärden” som trycktes i tidskriften Provins nr 2, 1989. Jag ser ”Fragment”(1989) som trycktes i vår skrivarkursantologi Ordskred på Åsa folkhögskola 1990 och senare i Tidskriften 90TAL nr 2/3 maj 1991. I antologin Ordskred finns också mina texter ”Rast” och ”Lada”. Jag minns ”Åter i norr” från en uppläsning hösten 1990. ”Har du sagt något till din morsa än?” är min radionovell från 1993. ”På hemväg” publicerades i ungdomstidningen Kult 1996. ”Paret på stranden” publicerades först här på bloggen 2009, men sedan i nättidskriften eProvins 2011. ”Vägen söderut” publicerades i eProvins 2014.

Våren 2015 läste jag ett utdrag ur ett pågående romanprojekt vid en recitationskväll i Det fria ordets hus i Växjö.
Några av ovanstående texter har senare återkommit. ”Rast” finns med i en antologi som fackförbundet Kommunal gav ut 1997. En del texter har tagits med till uppläsningar. Några texter lästes upp innan de trycktes.

Nu i januari fortsätter jag skriva prosa, framför allt, just nu.

Stockholms litteraturmässa

 

I går besökte jag Stockholms litteraturmässa som hölls för första gången i Kulturhuset, Stockholm. En av programpunkterna hette Att vara skrivande i Norrland. Författarna Malin Nord och Elin Olofsson samtalade om skrivande, hur det är att använda sin uppväxtmiljö, sin hemtrakt i Jämtland i sitt skrivande. Samtalet byggde på en mailkonversation som Malin Nord och Elin Olofsson tidigare haft och som finns publicerad i senaste numret av tidskriften Provins. Det var ett intressant samtal att lyssna till, och jag tror att det kommer fortsätta. Författare söker sina förhållningssätt till verkligheten, till verkliga människor och miljöer. Kommer någon i min hembygd att känna igen sig när jag skriver det här? Hur kommer texten att läsas och tolkas? Det är tankar som jag känner igen.

 

Det var också roligt och givande att lyssna till panelsamtalet om Egenutgivningens nya vägar. Att författare låter trycka och ge ut sina böcker på egen hand är inget nytt. Litteraturhistorien är full av exempel på verk som författare har gett ut själva och som sedan räknas som klassiker. Men nu har tekniken gjort det enklare än någonsin att ge ut sin egen bok. Och det sägs att egenutgivningen ökar. Det var intressant att lyssna till bl.a. Theres K. Agdler, som driver sitt eget förlag, och andra paneldeltagare om olika förlag och om egenutgivning.

 

Lite senare i programmet lyssnade jag till samtalet om Sveriges roligaste litteraturkritik. Där talades det också om teknikutvecklingen, åtminstone till en viss del. Tidningarnas kultursidor, digitala tidskrifter och bloggar. Men också om tryckta tidskrifter och deras utrymme för recensioner. I de tryckta tidskrifterna är tempot lugnare än i dagskritiken. I tidskrifterna finns det mer tid och utrymme att ta sig an böckerna.

 

Jag hann också med litteraturpodden Skogarna som spelades in på plats i Biblioteket Plattan. Roligt att Andrea Lundgren tog upp Djuna Barnes Nattens skogar på bordet. Den romanen har jag länge tänkt läsa. För Nattens skogar är väl en roman? I vår bokhylla hittar jag en novellsamling av Djuna Barnes: Natt bland hästar. Ännu en bok att läsa!

 

Vad mer? Ett samtal om kinesisk poesi och översättning pågick senare på eftermiddagen i Biblioteket Film & Musik. Jag lyssnade på en del av det samtalet.

Det var många förlag och tidskrifter som ställde ut i en av salarna på plan 3. Tidskriften Provins, Ellerströms, Sadura och många andra.

Radioessäer

I programmet Obs på radion kan man höra intressanta essäer. Senast idag lyssnade jag till Fredrik Edin, kulturredaktör på tidningen Arbetaren, som berättade om den amerikanske poeten Kenneth Goldsmith och ”okreativt skrivande”, som det även ges kurser i. Följ länken och lyssna. Där finns en rad essäer, av olika författare, att ta del av.

Nyskriven novell i eProvins

En ny novell av mig är idag publicerad i nättidskriften eProvins. "Vägen söderut" är även tänkt att göra sällskap med "Paret på stranden" i en novellsamling som är under arbete.

Tjugo år

Jag såg första delen av tevedokumentären om Fotbolls-VM 1994. Tjugo år sedan. Vill minnas att vi var uppe i Kalix när de där matcherna spelades. I augusti den sommaren gick jag en skrivarkurs på Medlefors folkhögskola. Vad skrev jag den sommaren? Korta scener, inledningar. Något som 2014 kan publiceras här på bloggen? 1994 gavs en kassett ut med min radionovell ”Har du sagt något till din morsa än?” Jag minns att jag försökte skriva noveller. Och sommaren 1995 gick jag en novellkurs på Medlefors folkhögskola. I många år ordnade Norrländska författarsällskapet, numera Norrländska litteratursällskapet, skrivarkurser på Medlefors folkhögskola i Skellefteå.

Obs

I programmet OBS, P1 pågår en serie om socialdemokratins framtid. Här kan man gå in och lyssna.

Poe i radio

Ikväll hörde jag Radioteaterns temakväll om författaren Edgar Allan Poe. Radioteatern sänder dramatiseringar av några Poe-noveller.
Lyssna här.

John Holm

Här är en länk till radioprogrammet om musikern John Holm som sändes i P4 den 23 maj.

Ord för is och snö

På Vetenskapsradion Språket, SR:s hemsida finns diskussioner om olika ord. Efter programmet Importera mera! (30 mars) lämnade jag en kommentar till ett par av orden; flödesvatten och lappvantar.