Skrivplatser

Jag tänker på skrivmiljöer. Var skapas litteraturen? På olika platser. I olika bemärkelser.

Ifjol våras reste vi till Oslo. En av dagarna besökte vi Ibsenmuseet. Som läsning under resan hade jag med mig en pocket med några av Henrik Ibsens klassiska dramer. Jag brukar ibland under resor ha med mig litteratur från platsen eller landet som besöks. När vi reste till Andalusien våren 2012 hade jag med mig Hemingways roman Klockan klämtar för dig i bagaget.

Ibsens våning i Oslo, där han skrev sin dramatik, är nu museum.

I Granada gick vi till Lorcas hus, en sommarbostad, som också numera är museum. Jag minns ett rum med Lorcas skrivbord. En plats för skrivande.

Bloggen 2023

Den här bloggen är min första samling med texter (och bilder). Jag började göra inlägg – texter, länkar och bilder – hösten 2007. Mest har det handlat om läsning och skrivande, ibland om musik och annat, som resor och ”Norrland”.
 Jag skrev etiketter. En viss variation finns bland ämnena. Några gånger har jag publicerat noveller, prosa och lyrik som jag har skrivit. Så det är lite olika saker som finns här i bloggen, men fler texter än bilder. Oftast mina fotografier från olika platser där jag befunnit mig, på resa eller i närmiljön. En del texter har publicerats med bilder. Men mest har jag skrivit mina blogginlägg. Det finns återpubliceringar, men i stort sett ligger inläggen i den ordning som de skrivits och utformats.

Sommarresor

I år deltog jag åter i Norrländska litteratursällskapets sommarmöte. Det hölls på Hola folkhögskola i Prästmon, samma plats som 2019. Kul att vara tillbaka. Efter sommarmötet reste jag med familjen på semester i Höga kusten. Vi vandrade genom Skuleskogen, åkte sedan vidare med båt ut i skärgården. Vi for till Ulvön och Trysunda. Nya platser. Efter Köpmanholmen och Örnsköldsvik åkte vi tåg till Kalix. Sommaren 2019 for vi till Lofoten. Även den gången en resa med tåg och buss, och båt. Det årets sommarresa, längre norrut. Nu i sommar blev det till Höga kusten, och sedan Kalix.

Fyra haikudikter (Kalix, sommaren 2018)

 

Epatraktorn kör

långsamt längs gatan fram, som

sent åttiotal.

*

Blåbär och hjortron.

Vi följer en stig genom

skogen i juli.

*

Ett regn kom ikväll.

Jag sitter vid fönstret, ser

de stilla molnen.

*

Regnet i natten

och genom dagen hit, nu

rensas luften klar.

Vår, sommar

 

Ännu en vandring med orden

genom våren 2022.

Ännu en vandring längs stränder

i norr.

Dagar i mars, april, maj.

En blogg med bilder.

Nära och långt borta.

Berättelsens utgångspunkter.

Dit den skrivande går, söker sig.

Länk till en artikel om Norrländska litteratursällskapet/FC Norr

 

Jag hittade en artikel om Norrländska litteratursällskapet, av Karin Bernsprång, i Norrbottens-Kuriren den 17 mars 2017. Jag tycker att det är en bra beskrivning av verksamheten, så jag vill länka till artikeln. 2017 var jag med på sommarmötet i Jokkmokk. I mitten av 90-talet deltog jag i ett par av skrivarkurserna vid Medlefors folkhögskola. Och tidskriften Provins läser jag sedan många år. Läs artikeln i Norrbottens-Kuriren här.

Uppdatering

 

Nu är det ett år sedan jag senast var i Kalix. I december 2019 åkte vi skidor på Djuptjärns elljusspår. Något år innan for jag en längre sväng. Genom skogen i norr. Ett återseende av platser. Jag stannade till ibland och fotograferade. Samlar på en massa bilder. Ett galleri på en mobilskärm. Det hann bli mörkt innan jag hittade hem. Dagsljuset varar inte så länge i december, januari, men snön lyser upp. Nu är det kallt och snö i Stockholm. Det är fint. Jag har skrivit en stund i eftermiddag. Ute skymmer det och snön täcker gården. Snart februari. Det här blev årets första inlägg på bloggen.

Vandringar

Foto: Tommy Enström

 

Resa med skrivandet

 

Det var i oktober 1987. På bokhandeln i Luleå hittade jag ett dikthäfte av Malin Wikman med titeln I somras, utgivet på bokförlaget Lekatten. Det året hade jag tagit några ytterligare steg i mitt eget skrivande: en novell, prosastycken och diktförsök. Ja, även en artikel på kultursidan i NSD om boken Ett år i Järvi. Jag samlade ihop några texter och skickade dem till Britt Söderholm som drev förlaget Lekatten. Jag sände även med min första novell. Britt svarade, och jag prövade att skriva om några prosastycken till presens. Ändra från imperfekt till presens, okej. Jag hade nyss fått en elektrisk skrivmaskin, kändes modernt att skriva på en sådan. Vi skrev några brev. Britt var då lärare på en skrivarkurs vid Åsa folkhögskola nere i Sörmland, i Sköldinge, och jag fick tips om den utbildningen. Sent 1980-tal fanns det inte så många skrivutbildningar i Sverige, och inga nätkurser eller liknande forum. Man kan se på ”skrivarvärlden” som att den då var relativt ny. Så i augusti 1989 flyttade jag hemifrån Kalix och ner till Sköldinge för att gå den ettåriga skrivarkursen på Åsa. Under de där åren skrev och läste jag ännu mer. Noveller kunde jag skriva. Lyrik kunde jag skriva. Någon artikel. Vissa skrivövningar kunde utvecklas, eller vara just övningar. Och sedan funderingar på att skriva en roman. Allting blir en resa med skrivandet. Den här bloggen började jag skriva i oktober 2007.

Augusti, skrivande och läsning

 

 

Augustikvällar. Jag började skriva igen. Lamporna tänds i mörkret om kvällarna. En sommartext. Scener i augusti. Sensommar. Jag fortsatte redigera texten. Skrivtid sent på kvällen, som det brukar bli.

 

Jag läser Hemingways Döden på eftermiddagen (översättning av Arne Häggqvist, 1958), hans bok om tjurfäktning. Minns att jag såg affischer om tjurfäktning i Andalusien, i Sevilla när vi reste där våren 2012. Det är en bok som jag har väntat med att läsa, tvekat sedan jag köpte den i ett antikvariat på Drottninggatan. Först nu började jag läsa. Ett kapitel i taget, det får räcka.

 

Hemingway skriver, hittills, inte mycket om skrivande i den boken. Handlar den alls något om skrivande? På något sätt trodde jag det, men får läsa vidare. Skrivandet av noveller tar Hemingway upp i En fest för livet, boken om tiden i Paris på 1920-talet. Döden på eftermiddagen ska, vad jag vet, vara Hemingways största och mest ambitiösa reportage. Läser vidare.

 

Vi reste inte så långt den här sommaren. Endast i Stockholmsområdet, till Lida friluftsgård, Hellasgården och andra relativt närbelägna platser. Det var fint att vandra längs Sörmlandsleden från Lida, mot Tumbahållet. Har aldrig vandrat i den skogen tidigare. Såg orienteringskartor och tänkte på orientering, hur man sprang och letade kontrollerna, skärmarna och att det var ett tag sedan, på 80-talet. Oftast i norrbottniska skogar. Kartor intresserar mig.

Återvända (Prosa)

En kort monolog om en ung man på resa. Texten skrevs på 90-talet och är tidigare opublicerad. Några ändringar i texten har gjorts nu i maj 2020.

                                                             

                                                                     ***

Nu svänger bussen ut på motorvägen.

Jag sätter handflatan mot magen, lutar skallen mot rutan och ser med trött blick bortåt fotbollsplanen och tegelbyggnaderna på andra sidan åkern. Det dammar över plogfårorna i solskenet. Verkar redan så tomt och sommarstängt, tänker jag och försöker hålla ordning på dom överfyllda plastkassarna och ryggsäcken. Bara nån timme efter den grå rektorns tal om lågkonjunkturen och det hårda samhället som väntar där ute. Pianomusiken och sången som fyllt samlingssalen. Flera av oss yngre som suttit och halvsovit. Inte så underligt. Hur vi dansade och drack kring elden på stranden i natt, hur vi surrade om allt möjligt där i mörkret vid sjön. Vissa grejer som det inte nämnts ett ord om tidigare under året. Undrar vad det ska bli av alla. Jag själv. Farten ökar här på raksträckan genom skogen.

Illamående, jag pressar handen hårdare mot magen, sträcker mej opp och försöker skruva på luftkonditioneringen, svetten sticker över ryggen. Inte den minsta luftström! Jag svär för mej själv, sjunker ner igen och glor ut mot träd, gläntor. Om bara bussen slutar kränga. Om bara tonåringarna längst bak kan lägga av med pladdret och sitta tysta som pensionärerna och dom där grånade grönavågarna. Som tjuguettåringen. Om det bara kan bli mindre kvavt och varmt … Bara åka och mellanlanda hos morsan och farsan. Inte stanna länge. Bara ta en funderare på framtiden. Aldrig att jag ska återvända till den där bensinmacken och slita hund. Aldrig att jag ska låta mej hunsas. Inte efter allt som har hänt. Nej. Skaffa mej nåt annat. Det är vad det handlar om. Fortsätta plugga … Nu när jag på folkhögskolan upptäckt att jag kan klara av det, fått ett uns av den där varan som kallas självförtroende. Aldrig mer sjunka ner i det gamla … Inte nu när jag träffat folk … Fått vänner att snacka med, lärt mej saker som jag helt slängt åt sidan och trott vara omöjliga sedan länge. Inte tillbaks … Aldrig tillbaks.

Bussen närmar sej tätorten.

Jag plockar upp några papper och foton som fallit ur en kasse, stryker bort damm och lägger grejerna i ryggsäcken. Vi styr in på torget vid järnvägsstationen, och stannar. Jag greppar mitt bagage och kliver av i solen och blåsten. Kollar upp mot klockan på stationshusets vägg. Tåget går om tjugo minuter. Jag köper en Cola Light på Pressbyrån och häller i mej. Fortsätter så över gatan och in på stationen och fram till biljettluckan där jag kvickt visar studerandekortet och inhandlar en enkel biljett till barndomsstaden. Bara en vända för att hälsa på. Inte uppehålla mej länge. Inte tillbaks … Jag känner hur läsken bubblar till i magen och jag skyndar ut på perrongen. Himlen så blå med bara några få moln. Jag släpper påsarna och ryggsäcken vid en bänk och sätter mej igen, och jag sväljer några gånger och tänker på framtiden medan jag väntar på tåget.

(1991/1995/2020)

Skriva och läsa från vinter till vår

Mycket skrivande i vinter och fram till denna vår. Jag ser över mina noveller. Över jul och nyår – känns avlägset – var vi uppe i Kalix. Åkte längdskidåkning några vändor längs Djuptjärns elljusspår, upp på Rudträskberget. Jag brukar skriva något om skidåkning i Kalix här på bloggen, det hör som till. Läsning och skrivande, för övrigt. Nu läser jag Neil Youngs bok Fredsförklaring. Jag föreställer mig att den boken delvis bygger på just bloggtexter, men vet inte säkert. Neil Young skriver i alla fall personligt om sin musik, sin karriär och historia. Soloartist i början av 70-talet för att ge plats åt sina egna låtar … Alla de kända sångerna. Neil Young skriver med humor och allvar i boken. Jag läser inte så mycket ”rockbiografier”, och Youngs bok tycks mig vara något annat, även om jag på senare tid har läst böcker om Dylan och Springsteen. Fredsförklaring är givande, och dessutom har jag lyssnat på Neil Young i ungefär trettio års tid. En gång har jag sett honom spela live, i Stockholm sommaren 1993. Oförglömligt!

Skrivaråret 2019

Jag har lyckats hålla mig ganska väl till min skrivplanering under året. I januari publicerades min essä Resor på Inlandsbanan i Tidningen Kulturen. Sedan fortsatte jag att skriva på mitt romanprojekt. En del blogginlägg följer kortfattat skrivprocessen under våren. I somras reste vi norrut igen, till Abisko och Lofoten, och till Kalix. Jag var också med på Norrländska litteratursällskapets sommarmöte på Hola folkhögskola i Ångermanland. Där läste jag ett utdrag ur min roman, på öppen scen. Under hösten tog jag upp noveller en period, men den senaste tiden har jag skrivit mest på min roman. Nu om kvällarna fram till jul redigerar jag åter mitt manuskript. Det är ett skrivande som sträcker sig genom månaderna, och så måste det få vara.

November 1989

Det är 30 år sedan Berlinmurens fall. För 10 år sedan skrev jag det här blogginlägget. Jag minns att jag läste Aftonbladet, såg tidningsbilderna, då i november 1989. Jag såg nog inte mycket på teve eller lyssnade på radio den hösten på Åsa folkhögskola. Nu skriver Wolfgang Hansson om sin rapportering från Berlin i Aftonbladet. Historien går vidare.

Våren 1990 reste vi med folkhögskolan till Krakow i Polen. Och den sommaren tågluffade A och jag i Östeuropa. Berlin, Prag och Budapest. I Berlin sålde man souvenirer i solen där muren tidigare stått. Vi satt i gräset, rörde oss mellan stadsdelarna i det nya Berlin. Nu är det 2019 och jag läser artiklar om Berlinmurens fall, och utvecklingen i Europa och världen tiden därefter. 1989 var ett historiskt händelserikt år, men det är nog först i perspektiv man ser det som tydligast, vilket kan låta som en självklarhet. Det är först i efterhand man ser berättelsen.

Om bloggen och skrivandet under hösten

I den här bloggen har jag skrivit inlägg och publicerat olika texter sedan oktober 2007. Det har blivit en rad texter i olika ämnen, men mest om litteratur och skrivande, ibland om musik och resor. Några texter är av dagbokskaraktär, och här finns även en del tidigare artiklar återpublicerade. Här finns också bilder, fotografier. Allt är ordnat under etiketter. Nu fortsätter jag, utanför nätet, med den läsning och redigering av ett flertal av mina prosaberättelser som jag har ägnat mig åt sedan i somras. Skrivtid mest på kvällar och helger.

Uppläsning på Sommarmötet

Den 4-7 juli var jag på sommarmötet med Norrländska litteratursällskapet/FC Norr, i år på Hola folkhögskola i Prästmon, Ångermanland. Vid öppen scen på fredagskvällen läste jag ännu ett utdrag ur min roman, manuskriptet som jag har skrivit inlägg om här på bloggen under våren. Nu i veckan har jag återupptagit romanskrivandet, efter sommarens resor norrut, förutom Ådalen till Lofoten och till Kalix.

Sommarmöte och skrivande

Även i år åker jag till Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norrs sommarmöte, som denna gång hålls på Hola folkhögskola i Prästmon, Nyland, Ångermanland den 4-7 juli.

Snart är det dags att se över mitt nyligen utskrivna manus.

Vår

Nu är det verkligen vår. Den litterära månaden april. Under hela vintern har jag skrivit på min roman. I början av hösten och i december skrev jag essän Resor på Inlandsbanan. Jag fortsätter med romanen under våren. Nu har jag gått igenom halva manuskriptet i datorn.

Vinterbild

Skidspåren löper 

genom skogen, vidare

bort och hem igen.

Läser Grupp Krilon

Jag börjar läsa Eyvind Johnsons roman Grupp Krilon (1941). Eyvind Johnsons författarskap har länge intresserat mig, men jag har inte läst så mycket, och nu var det många år sedan, i början av 90-talet. Jag minns att jag sommaren 1992 läste Örjan Lindbergers biografi om Eyvind Johnson. Den är uppdelad i två band: Norrbottningen som blev europé och Människan i tiden. Den biografin minns jag som intressant, och den blev det årets sommarläsning. Tidigare hade jag läst Romanen om Olof, och jag läste senare Olibrius och gestalterna som är en samling med Johnsons ungdomsnoveller, och Stunder, vågor som innehåller anteckningar och berättelser. Jag läste även boken Vinterresa i Norrbotten, där Johnson i december 1954 återser sina barndomsmiljöer i norr, i Boden med omnejd, platser vid Malmbanan. Men förutom Romanen om Olof har jag inte läst hans stora romaner som utspelas långt tillbaka i tiden. I den delen av författarskapet finns mycket att läsa och studera.  Men jag har än så länge sökt mig till andra texter av Johnson.

Nyligen läste jag Jens Liljestrands biografi om Vilhelm Moberg, så det passar bra att läsa Eyvind Johnson igen, eftersom Moberg och Johnson kände varandra och skrev i samma tid.