Jag läser en bok av litteraturvetaren Mattias Fyhr om författaren Mare Kandre. Boken som heter Skitigt vackert mörker (2012) bygger mycket på intervjuer och mailkorrespondens.
Jag minns att jag läste Mare Kandres debutbok I ett annat land (1984) redan 1987. Det är ungefär som med läsningen av William Faulkner. Det visar hur man kan skriva. I ett annat land var en del av min tidiga läsning som tonåring.
Jag tänker på skrivmiljöer. Var skapas litteraturen? På olika platser. I olika bemärkelser.
Ifjol våras reste vi till Oslo. En av dagarna besökte vi Ibsenmuseet. Som läsning under resan hade jag med mig en pocket med några av Henrik Ibsens klassiska dramer. Jag brukar ibland under resor ha med mig litteratur från platsen eller landet som besöks. När vi reste till Andalusien våren 2012 hade jag med mig Hemingways roman Klockan klämtar för dig i bagaget.
Ibsens våning i Oslo, där han skrev sin dramatik, är nu museum.
I Granada gick vi till Lorcas hus, en sommarbostad, som också numera är museum. Jag minns ett rum med Lorcas skrivbord. En plats för skrivande.
Det blev 5 inlägg på den här bloggen under 2024. Mest om böcker. Och detta fram till mars månad.
Vissa
författare återkommer i mitt läsande genom åren. I mars 2024 har jag läst:
Christer
Enander, Om natten ringer de döda, Tankebok (2014).
Cecilia
Davidsson, Leva lite till, Noveller (2023).
Klas
Östergren, Två pistoler, Roman (2021).
Dylan
Thomas, Död och öppningar, Dikter av Dylan Thomas, som utgavs i original 1946.
Denna svenska utgåva 2023 är översatt av Axel Englund och boken har ett efterord
av Judith Kiros.
Johan
Kling, Repris (2023).
Några
böcker som jag nyligen läste. I februari har jag läst romanen De förlorade
minnenas ö (svensk översättning: Vibeke Emond), av den japanska författaren
Yoko Ogawa. Därefter läste jag romanen Vaka över dem som sover (svensk
översättning: David Vikgren), av Sigbjørn
Skåden. Jag har även läst en bok med dramatik av Federico García Lorca. Titeln
på den boken är Publiken. Så går fem år. Resa till månen.
Två dramer och ett stumfilmsmanus. Boken kom ut på svenska 2013, i översättning
av Marika Gedin, och innehåller även utdrag ur tal och intervjuer med Lorca. Magnus
Florin har skrivit ett efterord.
En
kort uppdatering om ett par böcker som jag har läst – läst ut – nu i januari. Minnet
och rädslan. En biografi över Gunnar Ekelöf, av Jesper Högström. Jag läste
också ut Nothing is real. The Beatles were underrated – and other sweeping
statements about pop, av David Hepworth. Litteratur och musik.
Epatraktorn
kör
långsamt
längs gatan fram, som
sent
åttiotal.
*
Blåbär och hjortron.
Vi följer en stig genom
skogen i juli.
*
Jag sitter vid fönstret, ser
de stilla molnen.
*
Regnet i natten
och genom
dagen hit, nu
rensas
luften klar.
Ännu en vandring med orden
genom våren 2022.
Ännu en vandring längs stränder
i norr.
Dagar i mars, april, maj.
En blogg med bilder.
Nära och långt borta.
Berättelsens utgångspunkter.
Dit den skrivande går, söker sig.
Min skrivarkurs på distans är annonserad på hemsidan för PRO Folkhögskola, även på Facebook.
Kursen är också annonserad i nya numret av tidningen PROpensionären.
Senaste anmälningsdatum är den 13 september. Kursstart den 4 oktober.
I antologin Avsikter (1945)
berättar arton arbetarförfattare om sina verk. De bidrar med varsin text i
boken. Där medverkar författare som Harry Martinson och Moa Martinson, Josef
Kjellgren och Ivar Lo-Johansson. Jag köpte den boken på ett antikvariat i
Stockholm sommaren 1994. Avsikter är andra delen i en serie av böcker
där arbetarförfattare talar om sitt skrivande. Den första antologin heter Ansikten
och utkom 1932. Den senaste (?) är Utsikter från 1987.
Jag tog tidigare i bloggen upp
några böcker om skrivande. Det här kan ses som en fortsättning på de inläggen.
I höst håller jag en kurs i kreativt skrivande vid PRO Folkhögskola. En skrivarkurs på distans.
Mer info om kursen kan läsas här på skolans hemsida.
I
januari 2019 läste jag Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg,
av Jens Liljestrand. Den biografin, som jag läste med stort intresse, har jag
nämnt tidigare i bloggen. I januari det året läste jag även Sönder och
samman. Om skrivandets strävan och läsandets lockelser, av Åke Lundqvist. I
februari 2019 läste jag I arbetets utkanter, av Tomas Tranströmer, som
verkligen är en bok om skrivande. Jag har skrivit om den boken tidigare. Det är
en bok att återkomma till. I mars det året läste jag Litteratur i tid. Åtta
kapitel ur tidens litteraturhistoria (2018), av Arne Melberg. Några fler
böcker om litteratur och skrivande som jag har läst, första kvartalet 2019.
Lästips. Som kanske kan vägleda i eget skrivande.
Jag hittade en artikel om Norrländska litteratursällskapet, av Karin Bernsprång, i Norrbottens-Kuriren den 17 mars 2017. Jag tycker att det är en bra beskrivning av verksamheten, så jag vill länka till artikeln. 2017 var jag med på sommarmötet i Jokkmokk. I mitten av 90-talet deltog jag i ett par av skrivarkurserna vid Medlefors folkhögskola. Och tidskriften Provins läser jag sedan många år. Läs artikeln i Norrbottens-Kuriren här.
Även
under hösten läste jag några böcker om skrivande och litteratur. Hemingways Döden
på eftermiddagen har jag nämnt tidigare i bloggen. Jag ville se om
Hemingway säger något om skrivande i den boken. Mest handlar det om
tjurfäktning.
I
september läste jag Campo Santo av W.G. Sebald. Mycket om litteratur.
Jag läste När en ängel går genom scenen, essäer av Jon Fosse, i
översättning av Marie Lundquist (10TAL Bok). Fosse är kanske mest känd som
dramatiker, men han har också skrivit inom andra genrer, prosa och lyrik.
I
december läste jag Tala för det gröna i lövet. Ekopoesi som estetik och
aktivism (2018), av Peter Degerman. En bok som tar upp ekopoesin, från
beatpoeten Gary Snyder och hans tidigare dikter fram till nutidens svenska
poeter. Jag hittade den boken på Stadsbiblioteket i Stockholm, lånade och
läste. Boken ger en bra bild av ekopoesin.
I
somras läste jag ett par andra böcker om skrivande som jag också kan nämna här
på bloggen. Det var Tag och skriv! Fjorton författare om sitt skrivande.
Redaktör för den boken är Annica Nordin. Läste även Brev till en ung poet,
av Rainer Maria Rilke, i ny översättning av Leo Hallerstam. Ser att jag också
läste Skrivliv. Från första boken till första barnet, av Gun-Britt
Sundström. Den boken hör till böcker om litteratur och skrivande inom den
självbiografiska avdelningen, som jag tog upp i det tidigare inlägget. Det var
i juli. I augusti läste jag En sommar med Baudelaire, av Antoine
Compagnon. Tyckte att den passade bra som sommarläsning, förstås. I augusti
läste jag även Anneli Jordahls essä Orm med två huvuden. Jordahls bok
handlar verkligen om skrivande och litteratur, och jag läste den med stort
intresse. Det blev mest en uppräkning av namn och boktitlar här från min sida, men jag
tänker att det kan fungera som lästips. Det här inlägget anknyter till det förra.
Min
läsning är varierad. Romaner, noveller, lyrik och facklitteratur. En av
böckerna jag läste i januari 2020 var Så nära livet man kan komma av författaren
och kritikern James Wood. Det är den andra boken jag läst av honom. Den första
var Konsten att berätta. Wood skriver om litteratur, om skrivande och
berättande, jag vill minnas med en klart personlig infallsvinkel. Jag har i
alla fall läst båda de böckerna med stort intresse. Konsten att berätta
har jag i hyllan och tänker att jag ska återvända till. Jag har med tiden
samlat på mig en hel del böcker om litteratur och skrivande, som essäer,
intervjuer och biografier. De ovan nämnda böckerna av James Wood, till svenska
översatta av Staffan Söderblom, är ett par av dem. Förmodligen följer min
läsning vissa spår. Det får jag återkomma till.
Det
var i oktober 1987. På bokhandeln i Luleå hittade jag ett dikthäfte av Malin
Wikman med titeln I somras, utgivet på bokförlaget Lekatten. Det året
hade jag tagit några ytterligare steg i mitt eget skrivande: en novell,
prosastycken och diktförsök. Ja, även en artikel på kultursidan i NSD om
boken Ett år i Järvi. Jag samlade ihop några texter och skickade dem
till Britt Söderholm som drev förlaget Lekatten. Jag sände även med min första
novell. Britt svarade, och jag prövade att skriva om några prosastycken till
presens. Ändra från imperfekt till presens, okej. Jag hade nyss fått en
elektrisk skrivmaskin, kändes modernt att skriva på en sådan. Vi skrev några
brev. Britt var då lärare på en skrivarkurs vid Åsa folkhögskola nere i Sörmland,
i Sköldinge, och jag fick tips om den utbildningen. Sent 1980-tal fanns det
inte så många skrivutbildningar i Sverige, och inga nätkurser eller liknande
forum. Man kan se på ”skrivarvärlden” som att den då var relativt ny. Så i
augusti 1989 flyttade jag hemifrån Kalix och ner till Sköldinge för att gå den
ettåriga skrivarkursen på Åsa. Under de där åren skrev och läste jag ännu mer.
Noveller kunde jag skriva. Lyrik kunde jag skriva. Någon artikel. Vissa
skrivövningar kunde utvecklas, eller vara just övningar. Och sedan funderingar
på att skriva en roman. Allting blir en resa med skrivandet. Den här bloggen
började jag skriva i oktober 2007.
