Noveller i tidningar

I biografier läser jag om hur författare tidigare skrev och publicerade noveller i dagspressen. Tidningarna som publicerade noveller var fler. Romaner var ibland följetonger i dagstidningar. Fackförbundspressen har också länge publicerat noveller. Den korta berättelsen. Nu är det vanligare med enskilda noveller i litteraturtidskrifter, eller i radions P1.

Sommarresor

I år deltog jag åter i Norrländska litteratursällskapets sommarmöte. Det hölls på Hola folkhögskola i Prästmon, samma plats som 2019. Kul att vara tillbaka. Efter sommarmötet reste jag med familjen på semester i Höga kusten. Vi vandrade genom Skuleskogen, åkte sedan vidare med båt ut i skärgården. Vi for till Ulvön och Trysunda. Nya platser. Efter Köpmanholmen och Örnsköldsvik åkte vi tåg till Kalix. Sommaren 2019 for vi till Lofoten. Även den gången en resa med tåg och buss, och båt. Det årets sommarresa, längre norrut. Nu i sommar blev det till Höga kusten, och sedan Kalix.

Skrivarkurs i höst

Min skrivarkurs på distans är annonserad på hemsidan för PRO Folkhögskola, även på Facebook. 

Kursen är också annonserad i nya numret av tidningen PROpensionären. 

Senaste anmälningsdatum är den 13 september. Kursstart den 4 oktober.

Länk till en artikel om Norrländska litteratursällskapet/FC Norr

 

Jag hittade en artikel om Norrländska litteratursällskapet, av Karin Bernsprång, i Norrbottens-Kuriren den 17 mars 2017. Jag tycker att det är en bra beskrivning av verksamheten, så jag vill länka till artikeln. 2017 var jag med på sommarmötet i Jokkmokk. I mitten av 90-talet deltog jag i ett par av skrivarkurserna vid Medlefors folkhögskola. Och tidskriften Provins läser jag sedan många år. Läs artikeln i Norrbottens-Kuriren här.

Några böcker som jag läste under hösten 2020

 

Även under hösten läste jag några böcker om skrivande och litteratur. Hemingways Döden på eftermiddagen har jag nämnt tidigare i bloggen. Jag ville se om Hemingway säger något om skrivande i den boken. Mest handlar det om tjurfäktning.

 

I september läste jag Campo Santo av W.G. Sebald. Mycket om litteratur. Jag läste När en ängel går genom scenen, essäer av Jon Fosse, i översättning av Marie Lundquist (10TAL Bok). Fosse är kanske mest känd som dramatiker, men han har också skrivit inom andra genrer, prosa och lyrik.

 

I december läste jag Tala för det gröna i lövet. Ekopoesi som estetik och aktivism (2018), av Peter Degerman. En bok som tar upp ekopoesin, från beatpoeten Gary Snyder och hans tidigare dikter fram till nutidens svenska poeter. Jag hittade den boken på Stadsbiblioteket i Stockholm, lånade och läste. Boken ger en bra bild av ekopoesin.

Uppdatering, juni

Jag tog mig i dag tid att uppdatera min profil och presentation av bloggen. Medan jag funderar på nästa inlägg. Ibland går jag igenom äldre texter för att se om något kan passa att publiceras här på bloggen. Förra inlägget är ett exempel på det. En av etiketterna kallas också Textsamling.

Skrivaråret 2019

Jag har lyckats hålla mig ganska väl till min skrivplanering under året. I januari publicerades min essä Resor på Inlandsbanan i Tidningen Kulturen. Sedan fortsatte jag att skriva på mitt romanprojekt. En del blogginlägg följer kortfattat skrivprocessen under våren. I somras reste vi norrut igen, till Abisko och Lofoten, och till Kalix. Jag var också med på Norrländska litteratursällskapets sommarmöte på Hola folkhögskola i Ångermanland. Där läste jag ett utdrag ur min roman, på öppen scen. Under hösten tog jag upp noveller en period, men den senaste tiden har jag skrivit mest på min roman. Nu om kvällarna fram till jul redigerar jag åter mitt manuskript. Det är ett skrivande som sträcker sig genom månaderna, och så måste det få vara.

Om bloggen och skrivandet under hösten

I den här bloggen har jag skrivit inlägg och publicerat olika texter sedan oktober 2007. Det har blivit en rad texter i olika ämnen, men mest om litteratur och skrivande, ibland om musik och resor. Några texter är av dagbokskaraktär, och här finns även en del tidigare artiklar återpublicerade. Här finns också bilder, fotografier. Allt är ordnat under etiketter. Nu fortsätter jag, utanför nätet, med den läsning och redigering av ett flertal av mina prosaberättelser som jag har ägnat mig åt sedan i somras. Skrivtid mest på kvällar och helger.

Uppläsning på Sommarmötet

Den 4-7 juli var jag på sommarmötet med Norrländska litteratursällskapet/FC Norr, i år på Hola folkhögskola i Prästmon, Ångermanland. Vid öppen scen på fredagskvällen läste jag ännu ett utdrag ur min roman, manuskriptet som jag har skrivit inlägg om här på bloggen under våren. Nu i veckan har jag återupptagit romanskrivandet, efter sommarens resor norrut, förutom Ådalen till Lofoten och till Kalix.

Sommarmöte och skrivande

Även i år åker jag till Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norrs sommarmöte, som denna gång hålls på Hola folkhögskola i Prästmon, Nyland, Ångermanland den 4-7 juli.

Snart är det dags att se över mitt nyligen utskrivna manus.

Vår

Nu är det verkligen vår. Den litterära månaden april. Under hela vintern har jag skrivit på min roman. I början av hösten och i december skrev jag essän Resor på Inlandsbanan. Jag fortsätter med romanen under våren. Nu har jag gått igenom halva manuskriptet i datorn.

Musik som inspiration

En fredagskväll spelar jag en skiva med alternativa poplåtar från 1980-talet, en cd som medföljer musiktidningen Mojo. Några bandnamn känner jag igen: Prefab Sprout, The Monochrome Set, Scritti Politti, men framför allt The Triffids, ett band som jag fortfarande lyssnar på. På Mojo-cd:n finns låten "Hometown Farewell Kiss" från albumet Calenture. Den skivan kom ut 1987, och då hade jag börjat lyssna mer på musik. Kanske är den musiken ett slags inspiration till en del av mina texter, till början på mitt skrivande? Det skulle kunna vara så. Viss musik som följer med mig fungerar i någon mån som inspiration. Nu lyssnar jag två gånger på "Hometown Farewell Kiss". Samma kväll lyssnar jag även på "Wide Open Road" från Born Sandy Devotional. Triffids, deras skivor och låtar, återvänder jag alltid till!

I det här blogginlägget, april 2010, skrev jag också om The Triffids.

Essä i Tidningen Kulturen

Min essä Resor på Inlandsbanan som jag skrev i höstas (och i december) finns nu publicerad i årets första nummer av Tidningen Kulturen.

Läs essän här.

Sommarmötet i Dalkarlså

Den 5-8 juli var jag på Norrländska litteratursällskapets sommarmöte i Dalkarlså, Västerbotten. Fyra dagar som innehöll mycket, som skrivarworkshops, vandringar i landskapet och utdelningen av Norrlands litteraturpris. Under festkvällen på lördagen läste jag upp en text på öppen scen. Ännu ett utdrag ur mitt pågående romanprojekt, en text som jag började skriva 1991, med stoff från 1981.

Sommarmöte 2018

Även i år åker jag till Norrländska litteratursällskapets sommarmöte. Den 5-8 juli hålls sommarmötet på Dalkarlså folkhögskola i Dalkarlså, i Robertsfors kommun, Västerbotten. Förra året hölls sommarmötet i Jokkmokk.
I Robertsfors sprang jag orientering en gång på 80-talet, minns jag.

Novellen

Det blev ett inlägg med en tidigare publicerad novell, och ett inlägg med inledningen till en tidigare publicerad novell.

I slutet av 80-talet började jag skriva mer och har alltid intresserat mig för novellen som form och genre, både som skrivare och läsare. Börjar inte allt skrivande med läsning?

 

På 90-talet började det talas om noveller, kanske delvis i samband med Robert Altmans film Short Cuts, byggd på Raymond Carvers noveller. Novellen som form och genre blev åter aktuell, uppmärksammades och diskuterades. Man kan säga att det var en återkomst för novellen, gärna den minimalistiska novellen. Unga författare skrev noveller.

 

Men den korta berättelsen har skrivits länge. Novellen har i tidigare perioder varit vanligt förekommande i dagspressen. Där fanns en marknad för novellen, men det är flera decennier sedan.

Idag fortsätter ändå noveller och novellsamlingar att ges ut. Förlaget Novellix ger ut både nyskrivet och klassiker. I radions P1 sänds noveller. Tidskrifter som Provins publicerar också noveller.

Så man kan både lyssna och läsa. I radions P1 och i en del tidskrifter hittar man noveller, och även i bokform.

Två noveller i eProvins

Min novell Paret på stranden som publicerades i eProvins 2011-08-14 finns att läsa här i bloggen.

Vägen söderut

Följande novell har tidigare publicerats i nättidskriften eProvins 2014-11-27

                                                            

                                                                    ***

 

En kall vind drog fram längs gatan. Sara såg ner i den snötäckta trottoaren, väntade på att Timo skulle säga något. Han gick efter henne med händerna i jackfickorna, frusen. De fortsatte bort mot det gula telegrafhuset. På discot i föreningshuset hade de dansat tätt ihop till en av smörlåtarna från Trackslistan, och nu gick de hemåt. De hade druckit igen. Litegrann. Några bilar passerade och dunkande rockmusik hördes  i vinterkvällen.

 ”Farsan och morsan har rest bort”, sa Timo. ”Lägenheten står tom.”
 ”Det sa du inget om”, sa hon.
 ”Dom är i Torneå. På dans.”
 ”Ska vi gå hem till dej?”
 Hon stannade till vid ett av de lysande skyltfönstren, vinglade och såg på honom.
 ”Ja”, sa han.

Det blåste kallt. Ett par veckor kvar av februari. Hon grep honom i armen och de sneddade över gatan, förbi telegrafen och bort mot bion som visade Top Gun med Tom Cruise. Inga andra människor utomhus. De lämnade centrum bakom sig, fortsatte gå längs gatan som ledde förbi gamla polisstationen. En av gatlamporna blinkade, innan den slocknade.

De stannade vid Försäkringskassan och såg upp mot lägenheten i fastigheten på andra sidan gatan. Det lyste i ett av fönstren.
 ”Vänta”, sa Timo. De stod tysta och trampade i plogkarmen. I fönstret kunde hon se Timos pappa, med håret ostyrigt, klädd i mörk kostym och röd slips. Han stod och ropade något till en kvinna med blont hår; det var Timos mamma. De gestikulerade mot varandra, såg ut att gräla. Det var som ett skådespel i vinterkvällen. Sara tyckte att hon kunde höra deras röster. Sedan svepte vinden fram igen.
 ”Jag som trodde att kusten var klar”, sa Timo och såg åt ett annat håll.
 ”Kom vi går”, sa hon och drog Timo i armen. Uppe i lägenheten svängde kökslampan i taket och skuggorna dansade över väggarna. Sara frös, ville in i värmen.
 ”Du har rätt”, sa han. ”Här kan vi inte stanna.”

De vandrade ner till busstationen. Porten stod öppen och de gick in och sjönk ner på en av bänkarna. En gubbe satt och sov i ett hörn. Hon kände värme i ryggen från elementet på väggen.
 ”Fan, vi sticker”, sa Timo. ”Det går en buss om en timme.”
 ”Vart då?” sa hon.
 ”Bara härifrån”, sa han. ”Ut i världen.”
 ”Ut i världen …”
 ”Söderut. Vart fan som helst!”
 Han lade sin högra arm om hennes rygg, de flyttade närmare varandra.
 ”Okej”, sa hon. ”Har du några pengar då?”
 Han trevade innanför sin jacka, plockade fram plånboken, öppnade den och kollade.
 ”Jag har femhundra”, sa han.
 ”Det räcker inte långt.”
 ”Nej.”
 Hon skakade på huvudet. Den äldre mannen i hörnet satte sig tillrätta och fortsatte sova. Hon kände en doft av alkohol.
 En buss hade stannat utanför stationen. En chaufför med glasögon gick omkring och rökte en cigarrett. Ett par av bussens bagageluckor stod öppna, med tomma utrymmen.
 ”Är det där våran buss?” sa hon.
 ”Visst är det det”, sa han och placerade sin hand på hennes jeanslår. ”Om du vill.”
 ”Vänta här.” Hon gick ut till telefonkiosken. Öppnade glasdörren. Nej, den svarta luren hängde trasig. Hon måste ringa hem. Hon hade lovat morsan att höra av sig. Det fick vänta.

När hon vaknade sov Timo fortfarande. Svart skog och snö utanför rutorna. Han låg utsträckt på sätena längst bak i bussen. Hon satte sig upp, kände hur det värkte i ryggen. Hon hostade. Hennes täckjacka låg på golvet. Hon drog upp jackan och lade den över knäna. Någon passagerare längre fram i bussen hade tänt en lampa i taket och ljuset stack i ögonen. Inte många resenärer. Hela den bakre delen med sittplatser fick de ha för sig själva. Skallen värkte. De hade inte druckit mycket kvällen innan, men tillräckligt för att hon skulle känna sig lite ångerfull: det här var rätt galet. Hon drog upp benen och såg på Timo, som låg snett till vänster om henne, med det ljusa håret över ansiktet. Han snarkade lätt. Sov som ett barn. Och vart var de på väg? E4:an söderut. Vart då? Var befann de sig nu? Ett par bilar körde förbi. Ett vitt fält, en äng, lador. Ett äldre hus med rök ur skorstenen. Hon lade armarna i kors och huttrade. Sedan skog igen. Och fortfarande mörkt.

Bussen närmade sig ett samhälle. Det rykte ur villornas skorstenar, såg ut att vara mycket kallt. Hon rörde vid Timos kind, tog i hans axel. Han vred på sig, tycktes sova djupt. Hon kände illamåendet igen. Snart skulle bussen stanna.

De gick längs en av gatorna i staden som de kommit till. Ännu mörkt, men det började sakta ljusna. De lämnade busstationen bakom sig, drev planlöst längs gatorna.

 ”Vart är vi på väg?” sa hon.
 ”Jag vet inte”, sa Timo. ”Har du pengar? Jag har inget. Det sista gick åt igår.”
 ”Jag har inte mycket”, sa hon. ”Vi måste återvända hem.”
  Han gick tyst igen, i sin alldeles för tunna skinnjacka.
 ”Vi kommer ingenstans utan pengar”, sa hon. ”Det fattar du väl.”
 ”Försök inte läxa upp mej.”
 ”Lägg av.”
  De gick tysta.
 ”Brorsan bor nere i Ume”, sa Timo. ”Vi kanske skulle kunna bo hos honom.”
 ”Jag känner ingen i din familj.”
 ”Vi skulle kunna åka ner till brorsan.”
 ”Jag tror inte ens vi har råd med bussbiljetterna”, sa hon.
  Kylan bet i kinderna. Timo gick fortare nu, lyssnade inte på henne längre. Hon skyndade på sina steg efter honom.

Bilen stod parkerad vid en tegelbyggnad i ett industriområde. Det var en röd Jetta. De hade sett en lång man med pälsmössa lämna bilen och gå in genom en dörr i tegelbyggnaden. Där låg en lastkaj och en trappa, och vid dörren fanns ett fönster. De såg inga rörelser i fönstret. Hon stod stilla bredvid Timo, de gömde sig bakom en stor snöhög. Han sparkade på en isklimp.

 ”Den där bilen”, sa Timo. ”Vi skulle kunna ta oss härifrån.”
 ”Är du inte klok”, sa hon.
 ”Kom”, sa han.
  Motorljud från en lastbil eller traktor hördes i närheten, men de såg ingen människa. De gick snabbt över den öppna planen, fram mot den röda Jettan. Nycklarna satt i. Hon hoppade in bredvid Timo i bilen. Han lyckades starta och gasade ryckigt ut på gatan efter att ha hittat rätt med växelspaken. Nu var de på väg igen. Hon kände hjärtat hamra hårt. Timo såg oroligt i backspegeln. Hon vände sig om. Ingen förföljare.

Timo såg rakt fram längs vägen. Tallskog. Snö. Hon försökte säga något, men fick inte fram ett ord. En plastkasse skräpade på golvet vid hennes bruna mockastövlar. En doftgran hängde i backspegeln. Det luktade cigarrettrök. Timo svalde, tittade nervöst i backspegeln. Han trampade ner gaspedalen, ökade hastigheten. Ett par mötande bilar. En äng, en träda på höger sida. En hukande grå lada vid en björkdunge, sedan tallskog igen. Hon öppnade handskfacket som var fyllt med papper, kuvert. Ingen vägatlas. Hon slängde igen luckan. Såg en timmerstapel, en gulsvart skylt som pekade in mot en smal skogsväg.

 ”Jag tror att det här är vägen söderut”, sa han.
 ”Jag ser inga skyltar.”
 ”Vill du åka med?”
  Hon svarade inte. Han såg rakt fram, utan att säga något mer. Hon tänkte på sina föräldrar, och på Timos; de visste ingenting om den här färden, var hon och Timo befann sig. Ingen hade sett dem åka iväg med bussen i natten. Bort från hem och skola. Bort från allt det vanliga, hängandet i centrum, ledan. Han körde allt fortare längs vägen genom skogen. En mötande timmerbil, på väg norrut. En backe ner mot en snötäckt myrmark. Solen som svagt brann bakom molnen.
 ”Vi ska inte vända om”, sa han.
 ”Men vi har ingenstans att ta vägen.”
 ”Vad är det med dej?”
 ”Du kör för fort.”
  Han lyssnade och sänkte hastigheten något. Hon såg på honom. Hans ljusa pannlugg. De sorgsna ögonen. Den slitna skinnjackan som han inte gärna tog av sig. Det var inte som i somras, då de träffats. Då hade de mött varandras blickar. Kommit varandra nära. Nu såg hon också rakt fram, på vägen som ledde ut i världen. Dagen ljusnade alltmer. En gnistrande, kall februaridag. Hon såg ut på vinterlandskapet, skogen. Han körde vidare. De satt tysta igen.

Sommarmötet

I år hölls Norrländska litteratursällskapets sommarmöte på Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk/Jåhkåmåkke. Det var i månadsskiftet juni/juli. Jag deltog i sommarmötet för första gången. Och det var mycket givande. Fint väder var det också. Solen sken hela helgen. Jag tog sommarens första bad i Talvatissjön. Det kunde jag göra i Jokkmokk, ta en simtur! Efter den svala inledningen på sommaren både i söder och norr.

Sällskapet hann med mycket under sommarmötet. Annica Wennström och Anne Wuolab höll skrivworkshoppar. Det bjöds på musikframträdanden och uppläsningar, bl.a. med jojkaren Katarina Rimpi och musikern Mandy Senger, och den samiska skribent- och litteraturföreningen Bágo. På lördagskvällen släpptes ett nytt nummer av tidskriften Provins och Fanny Lindgren höll föreläsningen ”Att följa björnen”. Och Norrlands litteraturpris delades ut, i år till Ann-Helén Laestadius för ”Tio över ett” i kategorin barn- och ungdomslitteratur och Lina Josefina Lindqvist för ”Skarv” i kategorin vuxenlitteratur.

På öppen scen samma kväll läste jag ett utdrag ur mitt romanmanuskript som är under arbete.

Vi besökte även Ájtte och den fjällbotaniska trädgården. Jag promenerade runt Talvatissjön och i samhället. Jag har många minnen från Jokkmokk. Jag har varit på vintermarknaden några gånger, senast 1992. Och jag har varit i Jokkmokk på sommaren och hösten också, förr om åren. Jag känner igen mig.

Norrländska litteratursällskapet

Här i nättidskriften Skrået berättar Anna-Clara Tidholm om Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr. En lång historia. Följ länken och läs berättelsen.