Hemingway

Jag tänker på Ernest Hemingways roman Att ha och inte ha som utgavs på svenska 1939, i översättning av Thorsten Jonsson. Jag läser i Nils Granbergs bok om Hemingway (Natur och Kultur 1991) att romanens två första delar skrevs som noveller, separat publicerade i tidskrifter. Den gamle och havet är en del ur ett stort projekt om havet som Hemingway arbetade med under en längre tid. En sammanslagning och en friläggning. Det är intressant att tänka sig hur Hemingway kan ha arbetat med sina texter, sina böcker. Han har själv skrivit en hel del om sitt skrivande, till exempel i En fest för livet som handlar om åren i Paris på 1920-talet då många av de tidiga novellerna kom till.

Jag har en bok från Everyman’s Library: Ernest Hemingway The Collected Stories. Den boken innehåller ett stort urval av Hemingways noveller, både från böcker och tidskrifter. I svensk översättning finns Hemingways noveller samlade i volymen I vår tid, som jag läste då jag gick i gymnasiet.

Noveller och essäer

Jag läste nyligen Olle Thörnvalls bok Tankens konst. En essä om Hjalmar Söderbergs noveller som utkom på Ellerströms förlag 2011. Jag är nyfiken på Hjalmar Söderbergs noveller. Har läst romanerna Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Och, många år tidigare, Historietter. Jag har även läst Bure Holmbäcks monografi om Hjalmar Söderberg. Olle Thörnvalls essäer läser jag gärna. I exempelvis essäboken På och utanför kartan (2006) skriver Thörnvall om författare som inte är de mest kända men som han vill uppmärksamma, och det är spännande läsning, att få följa spåren efter de författarna. Olle Thörnvall har även skrivit mycket om en annan Stockholmsskildrare och novellist: Gustaf Rune Eriks som skrev noveller och romaner vilka ofta utspelas på Södermalm i Stockholm.

Efter att jag läst Olle Thörnvalls essä om Hjalmar Söderberg så läste jag Med strömmen, en novell som Söderberg publicerade 1903 och som återutgivits av förlaget Novellix 2012. Novellen är hämtad ur samlingen Främlingarna (1903). Det tycks inte vara alldeles enkelt att få tag i Söderbergs novellsamlingar. När jag letade i bibliotekskatalogen nyligen såg jag novellsamlingar som senast gavs ut på 1940-talet. Ändå känns Hjalmar Söderbergs texter ständigt aktuella. Hans mest kända romaner finns alltid att få tag på i pocket och nya studier av författarskapet kommer ut. Senast en avhandling av Miranda Landen: Och nu börjar historien. Hjalmar Söderbergs novellkonst (2013). Novellix gör en viktig sak som tar upp Hjalmar Söderberg i sin serie, serien som innehåller både klassiska och nyskrivna noveller av olika författare. Kvalitetslitteratur i fickformat, som det står på baksidan av Med strömmen. Jag söker vidare.

Intervjua

Jag läste en bok om att intervjua, av Stig Hansén och Clas Thor, utgiven 1997 i Ordfronts serie med böcker om skrivande. Jag minns att jag köpte den boken en gång för flera år sedan på Bagarmossens bibliotek i en hylla med utrangerade böcker. Det är en lärorik bok som tar upp olika sidor av intervjuandets konst i journalistiskt arbete. Internet lyser med sin frånvaro i mitten av 1990-talet. Kanhända att det nu finns någon uppdaterad utgåva av Intervjua. Det är nog så med många böcker av det slaget som gavs ut för tio, femton eller tjugo år sedan, att de kan kännas lite väl daterade genom att nätet har ändrat förutsättningarna så mycket inom media. Inget Twitter eller Facebook år 1997. Inte heller bloggar, som väl slog igenom först i mitten av 00-talet. Och på 90-talet är papperstidningen inte heller hotad, även om nätupplagor började dyka upp. Aftonbladet var tidigt ute på webben. Boken Intervjua har undertiteln En grundbok inom media, och jag tror att de grunder som presenteras i boken gäller fortfarande.