Imperiet

En Imperiet-box har kommit ut. Jag läser om den i Sonic. Ett fotografi av bandet stående i ett gathörn i en stad som jag först tänker är Stockholm. Södermalm kanske. Kungsholmen. En svartvit bild från 1986 där de är unga.
Jag såg Imperiet när de spelade i Kalix ishall under Synd-turnén -86. "Synd" hette LP:n som just släppts. En platta med bland annat låten "Café Cosmopolite", och så Bruno K Öijers dikt "Vykort". Jag köpte den skivan en dag efter skolan på musikaffären i Kalix. Det regnade, mörk eftermiddag. Jag lyssnade på "Synd" en del men vill minnas att Imperiets liveskiva "2:a augusti 1985" gjorde ett starkare intryck med "C.C. Cowboys" och "Sura-Baya Johnny" till exempel.
Fläskkvartetten var med på konserten i Kalix ishall. Kanske främst som förband. Jag vill även minnas att Imperiet under den spelningen gjorde en cover på en Sex Pistols-låt men kan just nu inte komma på vilken.
Någon som vet?
Jag tror att Thåström var sparsam med Ebba Grön-låtar på den tiden, det gällde väl att gå vidare, till något som senare - efter Imperiet - blev industrirock med Peace, Love & Pitbulls.
Jag gillade Imperiet. De var stora då. Finns inget band i Sverige som riktigt kan jämföras med Imperiet. Kent är en annan sak, jag har aldrig fått samma kontakt med deras musik och de är dessutom i min egen ålder, kan aldrig bli mina idoler på det sättet.
Som tonåring var man förstås extra mottaglig, det gällde både musik och böcker. Det är mycket åttiotal med Imperiet men nog kan jag tänka mig att lyssna igen.

I början

I juni 1988 gick jag ut gymnasiet. Då hade jag gått färdigt tvåårig social linje på Furuhedsskolan i Kalix. Den tiden: Jag lånade böcker i kommunbiblioteket som var inrymt i den platta skolbyggnaden. Böcker av Slas, av Lundell och andra författare. Klas Östergrens "Gentlemen". Ivar Los "Dagbok från 20-talet". Jag hade börjat läsa mer.
Ett jullov läste jag Ernest Hemingways samlade noveller i volymen "I vår tid". Dialogerna, replikskiftena i den boken var något jag tog till mig. Vill minnas att det var på samma bibliotek som jag lånade några av Hemingways romaner också.
I övrigt tröttnade jag på skolan. Började skriva själv. Lyssnade på musik. Satt och såg ut genom mitt pojkrumsfönster.
I maj -88 fick jag publicerad en novell med titeln "Februarimöte" i NSD:s lördagsbilaga. Så fortsatte jag.

Min senaste uppläsning

Min senaste uppläsning för publik gjorde jag den 9 augusti 1995 på Brunnsteatern i Skellefteå. Jag läste min novell "Har du sagt nåt till din morsa än?" Om kärlek. Så har den uppfattats. Så riktigt. Folk satt vid bord i den mörka lokalen. Ljus på mig på scenen. Jag var nervös. Jag hade den där vita skjortan, och de där glasögonen som jag bar på den tiden, svarta bågar. Och där läste jag min novell. I Skellefteå 1995. Sedan dess inga uppläsningar. Har knappt publicerat något. Jo, en artikel om skrivarkurser i Provins året efter, några korta dikter, några andra texter ... Den där veckan i augusti var jag på Medlefors folkhögskola och gick kursen Att läsa och skriva noveller, som leddes av Eva Mattsson och Åke Smedberg. Norrländska författarsällskapet brukade arrangera skrivarkurser vid Medlefors. Hur det är nu vet jag inte. Jag tyckte om att vistas ett tag i den miljön, skrivarvärlden, och jag lärde mig saker; att ha någonstans där man kan prata om sina texter är också viktigt.

Tidig musik

Läser i Mojo en kort intervju med skådespelaren Ewan McGregor, om musik. Han nämner U2:s "The Joshua Tree" som en av sina favoritskivor. "What was the first record you ever bought?" Vilken var den första skiva du köpte? "Olivia Newton John and John Travolta singing You´re The One That I Want."
Jag minns att jag såg filmen Grease på Royal i Kalix i slutet av sjuttiotalet då jag var åtta - nio år. Sedan fick jag en skiva med John Travolta: "Sandy". Och ett tag därefter soundtracket till Grease, har för mig att det är en dubbel-LP. Vissa låtar där gillade jag då. Så tufft, tyckte jag.
Den första skiva som Ewan McGregor minns att han spelade var Elvis Presley´s 40 Greatest Hits, som hans föräldrar hade.
Elvis lyssnade jag också på. "Elvis In Hollywood" minns jag att en LP heter. Sånger från filmerna.

Linnés Lappländska resa

Jag läser Linnés Lappländska resa, en pocketbok som jag köpte på Linnémuseet i Uppsala för två år sedan då det var 300 år sedan Linné föddes.
Som tjugofemåring gav han sig den 12 maj 1732 ut på resan norrut. Längs vägen studerade han landskapet och dess växter, mötte folk och sedvänjor. Mycket är skrivet på latin i resedagboken som på svenska gavs ut första gången 1889.
Upp längs Bottenviken går färden. Gnarp. Sundsvall. Umeå. 1700-talets Sverige. Han bor på gästgiverier. Klättrar på Skuleberget. Jag har övernattat på ett vandrarhem vid Skuleberget en gång. Det var under en orienteringsresa, jag var aktiv i sporten på den tiden, på hemvägen mot Kalix, vill minnas att det var 1983, kan ha varit -84.
Sedan når Linné Västerbotten. Och nu Piteå, Luleå. Över älvar och vattendrag åker han båt eller färja. Verkar inte ha funnits så många broar på den tiden. Kyrkstaden i Skellefteå beskrivs också; där har jag promenerat på 1990-talet, om det nu är samma kyrkstad.

Den nya skrivstilen

Jag läste i Språktidningen nr 2/09 om 1970-talets nya skrivstil. "Därför skriver du så fult! En hel generation gick vilse i skrivstilen", står det på tidskriftens omslag.
Jag minns när den nya skrivstilen kom, det var den vi som gick i första eller andra klass under 70-talets senare hälft skulle lära oss. Jag minns hur jag satt vid min bänk på Västra skolan i Kalix med ett linjerat ark framför mig där jag försökte binda ihop bokstäverna enligt de nya reglerna. Det blev inte särskilt snyggt och det var jobbigt att hålla reda på alla bindningar. Snart lämnade jag den nya skrivstilen. Vad det har blivit för skrivstil som jag skriver vet jag inte riktigt än idag. Jag skriver mycket för hand, både anteckningar och manus. Och själv kan jag i alla fall läsa vad jag skriver.
Den skrivstil som tidigare generationer har fått lära sig tycker jag är fin, vad jag har sett, men ibland svårläst. Av förklarliga skäl.
SÖ-stilen (Skolöverstyrelsestilen) infördes 1975. Tio år senare tilläts andra stilar och då blev det rörigt.
Man kan läsa mer i en artikel av Mats Karlsson i senaste numret av Språktidningen som också bland annat har en artikel om namngivning av vägar i lappländska Lannavaara.

Mare Kandre

Jag läste Mare Kandres debutroman "I ett annat land" (1984) på sportlovet 1987. Hade lånat den på Kalix kommunbibliotek. Jag minns att jag tyckte om stämningen och språket i berättelsen. Det var något nytt. Har ännu inte läst om den, men skulle vilja göra det.
I fredags visades en dokumentär av Johan von Sydow om Mare Kandre i teve. K Special. En intressant film, med titeln "Det är jag som är ett geni!" Man kan se den på SVT Play.