Tidig musik

Läser i Mojo en kort intervju med skådespelaren Ewan McGregor, om musik. Han nämner U2:s "The Joshua Tree" som en av sina favoritskivor. "What was the first record you ever bought?" Vilken var den första skiva du köpte? "Olivia Newton John and John Travolta singing You´re The One That I Want."
Jag minns att jag såg filmen Grease på Royal i Kalix i slutet av sjuttiotalet då jag var åtta - nio år. Sedan fick jag en skiva med John Travolta: "Sandy". Och ett tag därefter soundtracket till Grease, har för mig att det är en dubbel-LP. Vissa låtar där gillade jag då. Så tufft, tyckte jag.
Den första skiva som Ewan McGregor minns att han spelade var Elvis Presley´s 40 Greatest Hits, som hans föräldrar hade.
Elvis lyssnade jag också på. "Elvis In Hollywood" minns jag att en LP heter. Sånger från filmerna.

Linnés Lappländska resa

Jag läser Linnés Lappländska resa, en pocketbok som jag köpte på Linnémuseet i Uppsala för två år sedan då det var 300 år sedan Linné föddes.
Som tjugofemåring gav han sig den 12 maj 1732 ut på resan norrut. Längs vägen studerade han landskapet och dess växter, mötte folk och sedvänjor. Mycket är skrivet på latin i resedagboken som på svenska gavs ut första gången 1889.
Upp längs Bottenviken går färden. Gnarp. Sundsvall. Umeå. 1700-talets Sverige. Han bor på gästgiverier. Klättrar på Skuleberget. Jag har övernattat på ett vandrarhem vid Skuleberget en gång. Det var under en orienteringsresa, jag var aktiv i sporten på den tiden, på hemvägen mot Kalix, vill minnas att det var 1983, kan ha varit -84.
Sedan når Linné Västerbotten. Och nu Piteå, Luleå. Över älvar och vattendrag åker han båt eller färja. Verkar inte ha funnits så många broar på den tiden. Kyrkstaden i Skellefteå beskrivs också; där har jag promenerat på 1990-talet, om det nu är samma kyrkstad.

Den nya skrivstilen

Jag läste i Språktidningen nr 2/09 om 1970-talets nya skrivstil. "Därför skriver du så fult! En hel generation gick vilse i skrivstilen", står det på tidskriftens omslag.
Jag minns när den nya skrivstilen kom, det var den vi som gick i första eller andra klass under 70-talets senare hälft skulle lära oss. Jag minns hur jag satt vid min bänk på Västra skolan i Kalix med ett linjerat ark framför mig där jag försökte binda ihop bokstäverna enligt de nya reglerna. Det blev inte särskilt snyggt och det var jobbigt att hålla reda på alla bindningar. Snart lämnade jag den nya skrivstilen. Vad det har blivit för skrivstil som jag skriver vet jag inte riktigt än idag. Jag skriver mycket för hand, både anteckningar och manus. Och själv kan jag i alla fall läsa vad jag skriver.
Den skrivstil som tidigare generationer har fått lära sig tycker jag är fin, vad jag har sett, men ibland svårläst. Av förklarliga skäl.
SÖ-stilen (Skolöverstyrelsestilen) infördes 1975. Tio år senare tilläts andra stilar och då blev det rörigt.
Man kan läsa mer i en artikel av Mats Karlsson i senaste numret av Språktidningen som också bland annat har en artikel om namngivning av vägar i lappländska Lannavaara.

Mare Kandre

Jag läste Mare Kandres debutroman "I ett annat land" (1984) på sportlovet 1987. Hade lånat den på Kalix kommunbibliotek. Jag minns att jag tyckte om stämningen och språket i berättelsen. Det var något nytt. Har ännu inte läst om den, men skulle vilja göra det.
I fredags visades en dokumentär av Johan von Sydow om Mare Kandre i teve. K Special. En intressant film, med titeln "Det är jag som är ett geni!" Man kan se den på SVT Play.

Filmen om Ebbe

Jag såg filmen om Ebbe Carlsson. Intressant. Men visst finns det en bok om Ebbe skriven av Anders Isaksson? Säkert läsvärd.
Jag minns Ebbe Carlsson-affären som den framställdes i media. Läste Aftonbladet varje dag på den tiden. Såg Aktuellt. Jag tyckte nog då att hela affären var svårbegriplig.
Sommaren 1988 var jag arton år och vikarierade som vårdbiträde på Älvstugan i Kalix. Det var en varm sommar. I ett av dagrummen stod en teve på mitt på dagen då KU-förhören sändes. Äldre människor satt och såg sändningarna från KU-förhören.
Så längesen.
Nutidshistoria.
Det är intressant att se "Ebbe the movie" och få en bild av hur samhället och journalistiken har förändrats på drygt tjugo år. Det blir tydligt när man ser filmen som i teve visats i två delar.

Ja, jag kollade. "Ebbe: mannen som blev en affär" heter Anders Isakssons bok som utkom 2007.

Eco om 007

I senaste numret av tidskriften Atlas Litterära Tillägg finns bland mycket annat en text från 1965 av Umberto Eco - "Berättarstrukturerna hos Ian Fleming" (översättning: Jane Lundblad) som är en analys av Flemings James Bond-romaner. Jag började läsa Ecos text samma dag som jag varit och sett den senaste Bond-filmen. Det är intressant att se hur dagens actionfilmskapare trots allt förhåller sig till de gamla agentromanerna som började skrivas och publiceras på 1950-talet. Figurerna och det schematiska upplägget finns med även i en Bond-film från 2008. Möjligen frångås vissa "regler" ibland ... (Del 2 i texten har titeln "Spelsituationerna och intrigen som "parti".) Men Ecos text handlar främst om romanerna, de skrivna berättelserna, även om jag tänker mest på filmerna. Jag har nog bara läst en Bond-roman, det kan ha varit "Agent 007 ser rött", i tolvårsåldern. Minns att den läsningen gick trögt, jag föredrog filmerna.
Jag kan rekommendera läsning av Atlas Litterära Tillägg, Nr 2, 2008.

Hjalmar Söderberg

Jag läser "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg. Har inte tidigare läst den romanen. Men jag har läst "Historietter" och "Doktor Glas".
"Den allvarsamma leken" från 1912 tycker jag också om, den är väl värd att läsa. En kärlekshistoria, en stockholmsskildring, en tidsbild (eller tidsbilder).
Jag ska läsa mer av Hjalmar Söderberg.
Såg att romanen "Martin Bircks ungdom" fanns med på bokrean nu.