Där svenskt och finskt mötas

Henning Bucht föddes i orten Karl-Gustav år 1858, och efter så kallad mogenhetsexamen samt studier i Uppsala blev han 1890 fängelse- och lasarettspredikant i Haparanda.
1892 tjänstgjorde Bucht som fängelsepredikant i Pajala och tillträdde året därpå komministraturen i Neder-Torneå, som han innehade till sin död 1919. Under signaturen "Lathi" gjorde sig pastor Henning Bucht känd kring sekelskiftet som medarbetare i Norrlands- och Stockholmstidningar, där han bidrog med populära folklivsskildringar från Tornedalen.
Som präst kom Henning Bucht nära människorna i den svensk-finska gränsbygden. Han iakttog skarpsynt individen och målade sina bilder med både allvar och humor.
Jag läser berättelsesamlingen "Där svenskt och finskt mötas", utgiven 1923. Pastor Bucht skriver själv: "De allra flesta av dessa skildringar har jag under min långvariga vistelse bland Sveriges finska befolkning själv upplevat, de andra har jag låtit mig berättas - alla utgöra de verklighetsbilder ur levande livets vardagliga företeelser".
Som läsare får man följa med på promenad i 1850-talets Haparanda och på gatorna möta köpmän, kärlekskranka mamseller och tilltufsade original som den kringvandrande poeten Kalkkimaan-Pekka, eller Skomakarbaron Lindström som var en känd gäst inför rätten där han alltid drog sina rappa svar, ibland på improviserad vers. Men författaren nämner även att dessa människor, tragiskt nog, ofta var vinddrivna, alkoholiserade gestalter som tidigt kommit på kant.
I boken berättas också att Carl XV som kronprins gjorde en visit i Tornedalen, då han bland annat sprang uppför Luoppioberget och sedan skålade med champagne på toppen. Det var före nödåren 1867-68 då folket i älvdalen fick livnära sig på bröd uppblandat med renlav, mossa eller bark. Hela familjer tvingades ut på tiggarefärder.
En fånge som Bucht besöker i slutet av boken berättar om sitt liv och hur han som barn var hjon på olika gårdar genom den årligen återkommande "fattigauktionen". För den som stal mat och kläder i överlevnadssyfte gällde direktsluss till finkan.
Det är givande med lite kulturhistoria ibland. På omslaget av boken finns en teckning av dåvarande gränsstationen som bestod av en smal träbro och en liten stuga. På andra sidan skymtar några hus. Jag har förresten inte tidigare känt till att staden Haparanda från början var ämnad att byggas i Nikkala.

(NSD 5 februari 1988)


Bokbilden är hämtad från antikvariat.net. Boken finns hos Antikvariat Bothnia i Umeå.

Dikt i september -89

I mina varma, jordiga händer
landar
forsens ljus

kallt vatten sköljer
barnets blick

mitt sjunde år
eller mitt tjugonde?
ingenting
har förändrats

då som nu:

söker sanningen

måste våga


(ur antologin Ordskred, 1990)

Protest bruka oblekt papper

Under den tid som Greenpeace medlemstidning landat i min brevlåda har jag fått läsa om följderna av Tjernobylhelvetet, flodbåten Belugas färd för att undersöka miljön och utbyta information, dramatiska aktioner av målmedvetna aktivister och om djur och natur som hotas av industriförgiftningarna på det här klotet. Skriften kommer ut för sjätte året i rad, med fyra nummer per år, och i Greenpeace Magasin 2/88 kan man bl a läsa om vikten av att använda oblekt papper som protest mot massaindustrins klorspyor i haven, om laboratoriebussen som färdas längs kusterna för att avslöja föroreningarna i Östersjön. Det nämns även att: "Östersjön ska inte bara bli ett hav i ekologisk balans, det måste enligt Greenpeace bli ett hav fritt från kärnvapen och atomdrivna  farkoster." Det berättas om en aktion med gummibåtar mot ett sovjetiskt kärnvapenfartyg och ytterligare en protest då två aktivister klättrade upp på det tretton meter höga Nelsonmonumentet i London. De rullade ut en banderoll: "Stoppa det sura regnet." Försurningen angriper bl a Europas ovärderliga hantverk; statyer och kyrkfasader. Amiralen på Trafalgar Square har redan stupat en gång ...

I slutet av senaste GM finns några barns teckningar. Ett av konstverken visar en kärnvapenexplosion, en svamp av rök med ett kryss över. "Satsa på nedrustning!" står det överst. Den andra bilden föreställer en val som simmar i havet och vädjar med en pratbubbla: "Låt mig LEVA!"

(NSD 22 juni 1988)

Bilden: "Greenpeace Ship Esperanza off Gravesend", author Glen, cc, by, en. wikipedia.

Rusta upp parkerna

Vad har hänt med lekparkerna i Kalix? Det kan jag som hemvändare med småbarn undra.
I Stenbäckenområdet fanns det gott om gungor, klätterställningar och sandlådor när jag växte upp. Nu får man gå genom två villakvarter för att hitta en enda gunga.
I parken vid Mjölnarvägen har kommunen fyllt igen sandlådor, anlagt gräs och tagit bort gungställningen. Det ser tomt och trist ut.
Jag tycker att Kalix kommun ska se över och rusta upp våra lekparker.
Fler gungor borde man åtminstone ha råd med.

Tommy Enström, Hägersten

(NSD 11 augusti 2007)

Novell i eProvins

Min novell Paret på stranden finns nu publicerad i eProvins.

Hideaway

Jag har börjat läsa Per I. Gedins intressanta biografi om Verner von Heidenstam. Tog man alls upp Heidenstam när jag gick i skolan? Mest var det väl Strindberg, och kanske en del Fröding av den tidens författare. Heidenstam nämndes väl, fanns med i läroböckerna. Jag tycker om att läsa biografier, få en bild av tiden.

Augusti. Jag gick ut på balkongen och det var fortfarande varmt men svalare. På onsdag fyller jag fyrtioett. Insekterna flyger omkring, vill landa på datorskärmen ibland. Jag har suttit och skrivit igen. Fortsätter.

Utanför fönstret hördes musik ikväll: Hideaway med Iggy Pop från 1986 års album Blah Blah Blah. Den LP:n har jag, lyssnade mycket på den i pojkrummet hemma i Kalix då jag var sexton-sjutton och gick på gymnasiet, tvåårig social linje. Hideaway – en bra åttiotalslåt. Sedan gjorde Iggy Pop Instinct, 1988, tror jag gillade den ännu mer. Den skivan håller än.

Sommarläsning

På bordet ligger fortfarande böckerna Gentlemen av Klas Östergren, Att lära sig själv att leva av Joan Didion, en essä med titeln Om läsning av Marcel Proust vilken jag ännu inte börjat läsa, och en hel del annat.