Stockholmsnoveller

Stig Claesson skriver i juni 1999 om Gustaf Rune Eriks: ”Utan Gustaf Rune Eriks hade jag nog aldrig blivit författare och utan Axel Liffner hade jag nog inte fått så mycket publicerat.” Det är en text som finns i Stig Claessons bok Liv och kärlek (2005). Slas skrev mycket i tidningar. På Aftonbladets kultursidor, i Metallarbetaren. Slas har gjort omslaget till En bok för alla-utgåvan från 1987 av Gustaf Rune Eriks enda roman Det blir bättre i vår (1943). Den romanen läste jag ungefär samtidigt som Hemingways noveller i gymnasiet. Jag tror inte att jag har läst om den sedan dess, men det vore intressant att läsa den igen. Nästa gång jag läste Eriks var i samband med att jag läste Olle Thörnvalls avhandling Novellisten Gustaf Rune Eriks (1995). Då läste jag Blått är det förlorades färg som är en samling noveller av Gustaf Rune Eriks i urval av Olle Thörnvall. Gustaf Rune Eriks, Stig Claesson och Hjalmar Söderberg; de har alla skrivit Stockholmsnoveller. Och de skrev noveller i tidningar.

Hjalmar Söderbergs samlade verk finns utgivet av förlaget Liber på 1970-talet. Så där kan man hitta Söderbergs noveller.