Richard Ford

I lördags kväll var jag och lyssnade till den amerikanske författaren Richard Ford i Hörsalen, Kulturhuset här i Stockholm. Han medverkade på den årliga Novellfesten. Samtalade med Daniel Sandström, litteraturkritiker i Sydsvenska Dagbladet.
Richard Ford är känd som en novell- och romanförfattare tillhörande den så kallade Dirty realist-skolan som dök upp i mitten av 1980-talet. Bill Buford, redaktör på den litterära tidskriften Granta, var den som först betecknade en rad amerikanska författare som "dirty realists". Andra kända namn är Raymond Carver, Tobias Wolff och Jayne Anne Phillips; författare som skildrade då osedda miljöer, främst i USA.
Ford sa humoristiskt att han försökt klä upp sig (kavaj) och inte var så "dirty" längre, men att han kunde bli det, igen.
Man började med att tala om Norman Mailer. Daniel Sandström frågade Richard Ford om vad Norman Mailer betytt för honom. Ford sa att han som grabb sett Norman Mailer som vad en författare var för någonting. Han har följt Mailers produktion, men det är egentligen Mailers liv som överträffar böckerna - en enfant terrible ända upp i åttioårsåldern.
Nu har Richard Fords tegelstensroman "Som landet ligger" - den avslutande delen i trilogin med Frank Bascombe som huvudperson och som började med "Sportjournalisten" och fortsatte med "Självständighetsdagen" - utkommit i svensk översättning av Hans Berggren.
Det är bra om översättaren kan engelska men det är ännu viktigare att han kan sitt modersmål, men det är förstås bra om han kan båda, sa Ford.
Romanen utspelas år 2000 i USA, alltså året före 11/9, då Amerika sov och republikanerna, enligt Ford, stal valsegern från demokraterna (genom rösträkningen) vilket sedan lett till dagens katastrofala läge, med USA:s utrikespolitik.
Ford är kritisk till regeringen och menar att Bush lägger ett lock över alla kritiska röster och att det är tyst i samhällsdebatten.
Richard Ford har rest runt mycket i USA. Han är född 1944 i Mississippi men bor nu i Maine, nordöstra USA. Han har skrivit i fyrtio år, men fick sitt genombrott för ungefär tjugo år sedan med "Sportjournalisten".
Fords novellsamling "Vinterfiske" var nog den första bok jag läste av honom. Den är bra. Ungefär samtidigt läste jag "Sportjournalisten", också bra. Det var då jag var tjugo år. När jag kollar i antecknigsboken ser jag att jag läste "Sportjournalisten" först och därefter "Vinterfiske", på våren 1991.
"Vinterfiske" ska jag nog läsa om snart.
En klar inspiration.

Efter själva författarsamtalet köper jag Fords senaste roman från ett bokbord. Det är dags för signering och kön leder lång upp på läktaren bakom mig. Framme på scenen står Richard Ford, elegant i mörk skjorta, och pratar med folk som kommer fram och han skriver i deras böcker.
Jag har kommit in i kön lite från sidan, genom en annan entré, märker jag. En genväg.
Nervös.
Plockar upp romanen ur plastkassen och låtsas läsa lite i den. Vad ska jag säga till Richard Ford?! Den store författaren som jag suttit och läst genom alla år. Något om "Rock Springs"?
Har aldrig någonsin ställt mig i en boksigneringskö tidigare. Men det här är speciellt. Och jag försöker övervinna min blyghet.
Så: hälsar, tar i hand och "Hello", och "My name is Tommy", och "How do you spell ..." säger Ford.
Han skriver på försättsbladet och jag har fått fram något ord i alla fall och går ner från scenen och mot utgången.
Lätt omtumlad.
Rulltrapporna ner.
Ut i kallblåsten vid Sergels torg. Mörkt. Ungdomar ute. Lördagskväll.
Jag tar en promenad längs Drottninggatan bort till Rydbergs bar där jag genast beställer en öl och slår mig ner vid ett fönsterbord.
Middagsgäster i restaurangen. Två tjejer som sitter och dricker rödvin, en av dem går ut på gatan och röker en cigarrett. Tända ljus på borden. Och alla de där inramade författarfotografierna högst upp längs väggarna.
Jag undrar om Richard Ford finns med bland dem?