Vägen genom Övertorneå

Kalla vindar och ännu mera snö.
I Övertorneå och Haparanda har man ingen gatubelysning. Nu är jag långt därifrån.
1984. Vi cyklade genom Övertorneå, jag och några andra, sista veckan på vårterminen. Ute på cykelutflykt. Kalix - Hedenäset - Övertorneå - Överkalix.
Besökte kyrkan i Övertorneå.
Gillade Whitesnakes "Slide It In", nyutkommen. Freestyle, hade man väl då. Wilander spelade tennis, Björn Borg hade lagt av.
På Luppioberget var vi upp och såg ut över Tornedalen och en kille rullade med cykel hela vägen ner från berget utan att bromsa.
Vifast Björklund visade oss hur man bodde i lappkåta på Vippabacken, Överkalix. Sedan cyklade han iväg mot Överkalix, på en cykel som jag minns som gammal. Vi var några ungdomar från samma orienteringsklubb och samma högstadieskola, och en vuxen ledare. Kunde inte sova för alla myggen, frös kanhända, tyckte kanske det var väl rökigt från elden i mitten.
På natten cyklade vi ner mot Kalix. Åtta mil. Det var okej.
Jag åt mina resterande Ballerina-kex och drack upp resten av äppeljuicen, vid Kamlungeforsen en tidig morgon i juni 1984.
Det är rätt längesen.
Man kände av att man suttit länge på en cykelsadel.
Det var okej.
Vi kom hem. Rullade tillsist över Kalixbron, över älven. Ljust. Bra väder. Försommarkyligt, kanske. Morgonkyligt.
Nu har någon släckt gatlysena i Övertorneå och Haparanda.
Den siste som lämnar byn släcker lyset, sa man visst förr.
Utflyttningspolitiken. Sjuttiotal.
Det kan bli en andra vinter utan gatubelysning där uppe, om inte tvisten mellan Ekfors Kraft och kommunerna löser sig.
De vill inte betala tillräckligt, menar en som heter Styrman och är skum.