Ur Februarimöte (1988)

Isen var min. Himlen var en mild vätska av mintsmakande tandkräm och pergamentgult. Harspåren ringlade drucket mellan de täta, frostinvävda snåren som gnistrade av stjärnstoft då solen exploderade genom en av trädtopparna. Jag stannade på skoterspåret och spanade ut över den tysta ismassan som var beslöjad av ett tunt, kallt dis. På vissa ställen hade isen sprängt upp och bildat låga höjder kring vad som liknade kratrar i ett månlandskap. Allt det klara och ljusa fick mig glad, och eftersom det var fint glid på skidorna stakade jag vidare ner på Bottenviken. Borta på horisontlinjen såg man bredare kritstreck av holmar och skär. Jag kunde inte se en enda levande varelse ute i den kalla tystnaden där endast vinden ilade runt sina osynliga, luftbyggda hörn. Våren, tänkte jag, ligger nog på huk där ute som en försenad middagsgäst, redo att snart rusa in och ta över ruljangsen, befria havet och skria: Sommar! Men ännu låg allt på is den här dagen i slutet av februari månad 1988. Jag tog sikte på en mindre holme, några hundra meter framför mig, vilken var täckt av vintervita buskar och på vars mitt ett högt, spretigt träd reste sig mot skyn. Trädet verkade idealiskt för dem som var nödgade att gömma en skatt. Det var helt enkelt bara att landstiga och gräva ner kistan vid foten av trädet. Själv var jag inte ute i dylika ärenden denna februaridag. Jag ville bara runda den öde ön och återvända hem. Skidfärden fortsatte efter det fasta spåret i lika makligt tempo. Kylan bet i ansiktet och jag började fundera om det det inte var något slags enmansrekord jag försökte erövra genom att korsa Arktis. Den isande vinden kretsade över det vita snölakanets blå skuggor. Jag stannade till igen, för att värma näsan och kinderna med vantarnas mjuka foder. En figur rörde sig på holmens strand.

(Inledningen av min novell Februarimöte som publicerades i NSD den 14 maj 1988.)

Två noveller i eProvins

Min novell Paret på stranden som publicerades i eProvins 2011-08-14 finns att läsa här i bloggen.