Nu har jag snart läst hela Greil Marcus Invisible Republic. Skulle vara kul att komplettera läsningen med att lyssna på Anthology of American Folk Music som nämns i kapitel fyra. Sedan finns det förstås Basement-inspelningar att lyssna till också.
Levon Helm från The Band var med i Elvis Costellos show i teve i fredags. Jag satt uppe och såg det. Verkar vara mer av musikframträdanden än intervjuer i Costellos program den senaste tiden. Ett bra program att se sent på fredagskvällarna.
tisdag 28 september 2010
torsdag 16 september 2010
Femton
Himlen klarblå och kyligt i luften.
De for med kanoten på älven.
Mange satt fram, och Rogge bakom honom. De paddlade långsamt. Lät sig sakta föras med i strömmen.
Borta på den grå betongbron passerade några bilar. Längs stranden till vänster stod björkar. Nära bron låg den röda kyrkan och klocktornet. Och på den södra stranden låg sågverket, med timmerstaplar och spånhögar.
Det var verkligen klart och kyligt idag. Hösten när den var som bäst. Sedan oktober, november. Isen. Snön.
De tog sig förbi några strömvirvlar. Var förbi den gamla flottarholmen nu. Styrde åt höger bort mot holmen där det fanns en sandstrand.
De hade klarat av ännu en skoldag, och läxorna fick vänta. Det var andra dagen i rad som de var ute med kanoten nu. Det gällde att passa på, innan det blev för kallt.
”Ska vi fara in bakom sandgrynnan idag”, sa Rogge.
”Jo. Givet.”
Snart närmade de sig sandholmen. Svängde in i viken mellan holmen och den södra stranden. Gled under träbron som ledde mellan stränderna. Kom fram till tunneln som gick under E 4:an, där en bäck rann ut. De styrde in kanoten i tunneln. Det gick att komma in en bit, om man hukade sig.
Mange försökte få grepp med händerna på betongen. Kanoten gungade till. Några tunga fordon passerade på körbanan ovanför dem. De skrattade, och sköt sig sakta tillbaks igen.
Paddlade ner mot sågen.
Ut på det större vattnet igen.
Där lät de sig åter föras med.
Uppe på bron cyklade några människor, på väg in mot samhället. En moppe körde en bit framför de andra.
Det såg ut att vara tjejer. Ett par av dem vinkade till och med. Mange vinkade tillbaks.
Han vände sig om.
”Vilka är det där?" sa han. ”Känner du igen dom?”
”Dom går på andra skolan”, sa Rogge.
”Känner du dom?”
”Min kusin går ju där… Där finns ett par fina tjejer. Kanske nåt för dej.”
”Ja, för fan.”
Mange hade vänt sig mot bron igen.
Cyklisterna var över på norra sidan.
”Du kan ju försöka imorron.”
”Ja…”
De gled in under den stora betongbron.
Längre ut låg de två holmarna dit man brukade åka skidor på vårvinterisen.
”Där skulle man ha båt”, sa Rogge.
De närmade sig hamnen nedanför strandängarna.
”En egen båt…” fortsatte Rogge.
”Har ni inte en då.”
”Jo. Men det är ju farsans. Jag menar sen, när man blir äldre.”
”Jag har knappt varit ut i den här skärgårn.” Manges familj hade jämt åkt ut med båt från morsans hemby, som låg fem mil österut.
”Det är skitfint, på sommaren.”
”Kan tänka mej det.”
De paddlade sakta vidare.
”När jag blir äldre ska jag definitivt skaffa en båt att ha här, eller utåt kusten”, sa Rogge. ”En vräkig jävel. Och snabb. Och så stuga i skärgårn.”
”Tror du att du är med i Dynastin, eller vad.”
”Du får komma och hälsa på, Mange. Jag lovar.”
De fortsatte sin färd nerför älven.
Förbi småbåtshamnen och reningsverket. En hel del båtar låg ännu i vattnet. Snart var det dags att ta upp även dem.
Inne i centrum låg varuhusen, busstationen och de stora parkeringsplatserna. Allt det välbekanta.
Han kände hur kallt det började bli.
(2005)
De for med kanoten på älven.
Mange satt fram, och Rogge bakom honom. De paddlade långsamt. Lät sig sakta föras med i strömmen.
Borta på den grå betongbron passerade några bilar. Längs stranden till vänster stod björkar. Nära bron låg den röda kyrkan och klocktornet. Och på den södra stranden låg sågverket, med timmerstaplar och spånhögar.
Det var verkligen klart och kyligt idag. Hösten när den var som bäst. Sedan oktober, november. Isen. Snön.
De tog sig förbi några strömvirvlar. Var förbi den gamla flottarholmen nu. Styrde åt höger bort mot holmen där det fanns en sandstrand.
De hade klarat av ännu en skoldag, och läxorna fick vänta. Det var andra dagen i rad som de var ute med kanoten nu. Det gällde att passa på, innan det blev för kallt.
”Ska vi fara in bakom sandgrynnan idag”, sa Rogge.
”Jo. Givet.”
Snart närmade de sig sandholmen. Svängde in i viken mellan holmen och den södra stranden. Gled under träbron som ledde mellan stränderna. Kom fram till tunneln som gick under E 4:an, där en bäck rann ut. De styrde in kanoten i tunneln. Det gick att komma in en bit, om man hukade sig.
Mange försökte få grepp med händerna på betongen. Kanoten gungade till. Några tunga fordon passerade på körbanan ovanför dem. De skrattade, och sköt sig sakta tillbaks igen.
Paddlade ner mot sågen.
Ut på det större vattnet igen.
Där lät de sig åter föras med.
Uppe på bron cyklade några människor, på väg in mot samhället. En moppe körde en bit framför de andra.
Det såg ut att vara tjejer. Ett par av dem vinkade till och med. Mange vinkade tillbaks.
Han vände sig om.
”Vilka är det där?" sa han. ”Känner du igen dom?”
”Dom går på andra skolan”, sa Rogge.
”Känner du dom?”
”Min kusin går ju där… Där finns ett par fina tjejer. Kanske nåt för dej.”
”Ja, för fan.”
Mange hade vänt sig mot bron igen.
Cyklisterna var över på norra sidan.
”Du kan ju försöka imorron.”
”Ja…”
De gled in under den stora betongbron.
Längre ut låg de två holmarna dit man brukade åka skidor på vårvinterisen.
”Där skulle man ha båt”, sa Rogge.
De närmade sig hamnen nedanför strandängarna.
”En egen båt…” fortsatte Rogge.
”Har ni inte en då.”
”Jo. Men det är ju farsans. Jag menar sen, när man blir äldre.”
”Jag har knappt varit ut i den här skärgårn.” Manges familj hade jämt åkt ut med båt från morsans hemby, som låg fem mil österut.
”Det är skitfint, på sommaren.”
”Kan tänka mej det.”
De paddlade sakta vidare.
”När jag blir äldre ska jag definitivt skaffa en båt att ha här, eller utåt kusten”, sa Rogge. ”En vräkig jävel. Och snabb. Och så stuga i skärgårn.”
”Tror du att du är med i Dynastin, eller vad.”
”Du får komma och hälsa på, Mange. Jag lovar.”
De fortsatte sin färd nerför älven.
Förbi småbåtshamnen och reningsverket. En hel del båtar låg ännu i vattnet. Snart var det dags att ta upp även dem.
Inne i centrum låg varuhusen, busstationen och de stora parkeringsplatserna. Allt det välbekanta.
Han kände hur kallt det började bli.
(2005)
onsdag 15 september 2010
Skivor
Jag köpte några CD-skivor i Farsta centrum. Tre skivor till A och mig. Van Morrison: Into the Music, Miles Davis: Tutu, och Neil Young: Dreamin' Man Live '92. Många låtar från Neil Youngs Harvest Moon, om jag minns rätt. Hank to Hendrix, bland annat. Bra kvällsmusik. Både Morrison och Young. Miles Davis Tutu har vi ännu inte lyssnat på.
Läser vidare i Invisible Republic denna vecka. Om den amerikanska folkmusiken.
Läser vidare i Invisible Republic denna vecka. Om den amerikanska folkmusiken.
torsdag 9 september 2010
Utpost
Jag springer över gräset
i en annan tid.
Båtarna färdas i viken
mot havet
genom passagen mellan stenarna.
Jag är ung
och säger
mitt nej
i julinatten, planerar
min resa.
Drömmar
under ett sista långt sommarlov.
Med dig
återvänder jag hit,
vi finner vår fristad,
en utpost i havet
där båtarna far.
(25/7-08)
i en annan tid.
Båtarna färdas i viken
mot havet
genom passagen mellan stenarna.
Jag är ung
och säger
mitt nej
i julinatten, planerar
min resa.
Drömmar
under ett sista långt sommarlov.
Med dig
återvänder jag hit,
vi finner vår fristad,
en utpost i havet
där båtarna far.
(25/7-08)
onsdag 8 september 2010
tisdag 7 september 2010
Bandnamn
Bob Dylan och The Band, skrev jag i min förra bloggpost. The Band hette The Hawks tidigare på sextiotalet. År 1968 då originaltrummisen Levon Helm återförenades med bandet blev de The Band. Tidigare kallade de sig också The Crackers eller The Honkies eller ingenting, läser jag i Invisible Republic.
söndag 5 september 2010
September
September igen. Tillbaks i vardagen. Sol idag. Vi gick längs gång-cykelvägarna in i Västertorp. Luften svalare nu. Inget regn. En del löv är redan gula eller röda. Politikerna på valaffischerna. Folk sitter på uteservering. Lördag eftermiddag. Vi stannar i Lugnet, parken med lekplatserna. En helg i början av september.
Jag har börjat läsa Invisible Republic av Greil Marcus. En pocketbok som jag har med mig på dagarna och läser under transportsträckorna. Bob Dylan och The Band. Längesen jag läste en musikbok. Oftast blir det artiklar i musiktidningar istället. Men nu läser jag alltså en hel bok, om musik på sextiotalet; den verkar lovande.
Vi går hemåt. På planen vid Personnevägen spelas det fotboll. Jag tränade fotboll en gång för längesen, i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet. Det var i Kalix, innan jag började orientera. Den idrotten tyckte jag bättre om.
Jag har börjat läsa Invisible Republic av Greil Marcus. En pocketbok som jag har med mig på dagarna och läser under transportsträckorna. Bob Dylan och The Band. Längesen jag läste en musikbok. Oftast blir det artiklar i musiktidningar istället. Men nu läser jag alltså en hel bok, om musik på sextiotalet; den verkar lovande.
Vi går hemåt. På planen vid Personnevägen spelas det fotboll. Jag tränade fotboll en gång för längesen, i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet. Det var i Kalix, innan jag började orientera. Den idrotten tyckte jag bättre om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)