Tidig musik

Läser i Mojo en kort intervju med skådespelaren Ewan McGregor, om musik. Han nämner U2:s "The Joshua Tree" som en av sina favoritskivor. "What was the first record you ever bought?" Vilken var den första skiva du köpte? "Olivia Newton John and John Travolta singing You´re The One That I Want."
Jag minns att jag såg filmen Grease på Royal i Kalix i slutet av sjuttiotalet då jag var åtta - nio år. Sedan fick jag en skiva med John Travolta: "Sandy". Och ett tag därefter soundtracket till Grease, har för mig att det är en dubbel-LP. Vissa låtar där gillade jag då. Så tufft, tyckte jag.
Den första skiva som Ewan McGregor minns att han spelade var Elvis Presley´s 40 Greatest Hits, som hans föräldrar hade.
Elvis lyssnade jag också på. "Elvis In Hollywood" minns jag att en LP heter. Sånger från filmerna.

Linnés Lappländska resa

Jag läser Linnés Lappländska resa, en pocketbok som jag köpte på Linnémuseet i Uppsala för två år sedan då det var 300 år sedan Linné föddes.
Som tjugofemåring gav han sig den 12 maj 1732 ut på resan norrut. Längs vägen studerade han landskapet och dess växter, mötte folk och sedvänjor. Mycket är skrivet på latin i resedagboken som på svenska gavs ut första gången 1889.
Upp längs Bottenviken går färden. Gnarp. Sundsvall. Umeå. 1700-talets Sverige. Han bor på gästgiverier. Klättrar på Skuleberget. Jag har övernattat på ett vandrarhem vid Skuleberget en gång. Det var under en orienteringsresa, jag var aktiv i sporten på den tiden, på hemvägen mot Kalix, vill minnas att det var 1983, kan ha varit -84.
Sedan når Linné Västerbotten. Och nu Piteå, Luleå. Över älvar och vattendrag åker han båt eller färja. Verkar inte ha funnits så många broar på den tiden. Kyrkstaden i Skellefteå beskrivs också; där har jag promenerat på 1990-talet, om det nu är samma kyrkstad.

Den nya skrivstilen

Jag läste i Språktidningen nr 2/09 om 1970-talets nya skrivstil. "Därför skriver du så fult! En hel generation gick vilse i skrivstilen", står det på tidskriftens omslag.
Jag minns när den nya skrivstilen kom, det var den vi som gick i första eller andra klass under 70-talets senare hälft skulle lära oss. Jag minns hur jag satt vid min bänk på Västra skolan i Kalix med ett linjerat ark framför mig där jag försökte binda ihop bokstäverna enligt de nya reglerna. Det blev inte särskilt snyggt och det var jobbigt att hålla reda på alla bindningar. Snart lämnade jag den nya skrivstilen. Vad det har blivit för skrivstil som jag skriver vet jag inte riktigt än idag. Jag skriver mycket för hand, både anteckningar och manus. Och själv kan jag i alla fall läsa vad jag skriver.
Den skrivstil som tidigare generationer har fått lära sig tycker jag är fin, vad jag har sett, men ibland svårläst. Av förklarliga skäl.
SÖ-stilen (Skolöverstyrelsestilen) infördes 1975. Tio år senare tilläts andra stilar och då blev det rörigt.
Man kan läsa mer i en artikel av Mats Karlsson i senaste numret av Språktidningen som också bland annat har en artikel om namngivning av vägar i lappländska Lannavaara.

Mare Kandre

Jag läste Mare Kandres debutroman "I ett annat land" (1984) på sportlovet 1987. Hade lånat den på Kalix kommunbibliotek. Jag minns att jag tyckte om stämningen och språket i berättelsen. Det var något nytt. Har ännu inte läst om den, men skulle vilja göra det.
I fredags visades en dokumentär av Johan von Sydow om Mare Kandre i teve. K Special. En intressant film, med titeln "Det är jag som är ett geni!" Man kan se den på SVT Play.