Snöfall

Juldagen.
Vi gick längs gågatan
över den skrovliga isen.
Himlen rosa över skogen,
lillskogen där vi brukade cykla cross, vi barn från det här villaområdet.
Stigarna som leder genom lillskogen, en av stigarna ner mot gågatan och storstenen där vi brukade samlas.

Var och såg innebandymatch i sporthallen. Där brukade vi ha våra gympalektioner då vi gick på högstadiet. Nu har man byggt om. Vi gick på ungdomsdisco där några gånger på 80-talet. Längesen.
Grabbarna lirade, kul att se (även om hemmalaget förlorade den här gången).

Det snöar ymnigt idag
den tjugosjunde december.
Igår gick vi
längs den gamla vägen
utanför villaområdet.
En äng har vuxit igen,
jag och en kompis
kröp under hässjor där
en sommar för trettio år sedan.
Vi cyklade dit, längs grusvägen.

Ner till älven

Vi for ner till älven, hela familjen, med spark och barnvagn.
Var ute innan det skymde.
Jag skjutsade M på sparken nerför gågatan, ner längs vägen mot älven där det ligger is nu. E satt i vagnen som A gick med.
Solnedgång.
Någon minusgrad.
Bra sparkföre!
Vi var senast här uppe i somras. I juli, då man kan åka med färja över till Vassholmen. Sol och varmt på fotografierna. Nu stannar vi på älvstranden. Den gamla bryggan har rasat. Skogen ligger tyst.
Jag tar några nya bilder med digitalkameran.

Komma hem

Åter i Norrbotten.
Pappa kom och hämtade oss, familjen från Stockholm, med bil på Kallax.
Vi for mot Kalix.
Snötäckta trädor, lutande lador och skogen.
Det är hit du kommer när du kommer hem, som Piteå säger på sin affisch med kända ansikten som Ronny Eriksson och Bo Sundström.
Öppet vatten i Kalixälven vid Åkroken, is närmare strandkanterna.

Böcker om Afghanistan

Just nu pågår en bokrea hos Svenska Afghanistankommittén.
Där finns Afghanistan över en kopp te. 46 krönikor av Nancy Hatch Dupree, Talibanerna, Jihad och Vägen mot kaos av Ahmed Rashid, Erik Gandinis och Tarik Salehs film Gitmo (om Guantánamobasen) och mycket annat.
Böcker och filmer går att beställa via SAK:s hemsida.


Omslagsbild: Klas Bjurström.

Provins

Tidskriften Provins får en ny redaktör: författaren Ola Nilsson, läser jag här i VK.
Provins har jag läst sedan 80-talet då Gunnar Balgård var redaktör. Har även skrivit där ett par gånger: en novell 1989 och en artikel 1996.
Nu är Erik Jonsson redaktör. Det är med intresse jag följer tidskriften. Håller fortfarande på och läser nr 1:2011 med temat Vågbrytare & pionjärer om en rad kvinnliga författare i norr: Britt-Marie Eklund, Stina Aronson, Eva Neander och Elsa Forsgren.
Även årets övriga utkomna nummer är klart läsvärda.
Provins fyller 30 i år.
Ska bli kul att läsa nr 4 som tydligen är på väg ut.

Skriva i november

Jag skriver lite på kvällarna. Fortsätter med mina berättelser, manuskriptet som jag bar med mig under sommaren, då vi reste upp till Kalix en period och sedan vidare till Jokkmokk och söderut med Inlandsbanan.

Hösten är varm. Ingen snö, varken i norr eller söder. Men löven faller och täcker gräsmattorna längs gångvägarna där jag går med min yngste son i barnvagnen.

Nu är det alldeles mörkt utanför köksfönstret.

Ännu en sen kväll sitter jag och försöker skriva.

Fortsätter.

Där svenskt och finskt mötas

Henning Bucht föddes i orten Karl-Gustav år 1858, och efter så kallad mogenhetsexamen samt studier i Uppsala blev han 1890 fängelse- och lasarettspredikant i Haparanda.
1892 tjänstgjorde Bucht som fängelsepredikant i Pajala och tillträdde året därpå komministraturen i Neder-Torneå, som han innehade till sin död 1919. Under signaturen "Lathi" gjorde sig pastor Henning Bucht känd kring sekelskiftet som medarbetare i Norrlands- och Stockholmstidningar, där han bidrog med populära folklivsskildringar från Tornedalen.
Som präst kom Henning Bucht nära människorna i den svensk-finska gränsbygden. Han iakttog skarpsynt individen och målade sina bilder med både allvar och humor.
Jag läser berättelsesamlingen "Där svenskt och finskt mötas", utgiven 1923. Pastor Bucht skriver själv: "De allra flesta av dessa skildringar har jag under min långvariga vistelse bland Sveriges finska befolkning själv upplevat, de andra har jag låtit mig berättas - alla utgöra de verklighetsbilder ur levande livets vardagliga företeelser".
Som läsare får man följa med på promenad i 1850-talets Haparanda och på gatorna möta köpmän, kärlekskranka mamseller och tilltufsade original som den kringvandrande poeten Kalkkimaan-Pekka, eller Skomakarbaron Lindström som var en känd gäst inför rätten där han alltid drog sina rappa svar, ibland på improviserad vers. Men författaren nämner även att dessa människor, tragiskt nog, ofta var vinddrivna, alkoholiserade gestalter som tidigt kommit på kant.
I boken berättas också att Carl XV som kronprins gjorde en visit i Tornedalen, då han bland annat sprang uppför Luoppioberget och sedan skålade med champagne på toppen. Det var före nödåren 1867-68 då folket i älvdalen fick livnära sig på bröd uppblandat med renlav, mossa eller bark. Hela familjer tvingades ut på tiggarefärder.
En fånge som Bucht besöker i slutet av boken berättar om sitt liv och hur han som barn var hjon på olika gårdar genom den årligen återkommande "fattigauktionen". För den som stal mat och kläder i överlevnadssyfte gällde direktsluss till finkan.
Det är givande med lite kulturhistoria ibland. På omslaget av boken finns en teckning av dåvarande gränsstationen som bestod av en smal träbro och en liten stuga. På andra sidan skymtar några hus. Jag har förresten inte tidigare känt till att staden Haparanda från början var ämnad att byggas i Nikkala.

(NSD 5 februari 1988)


Bokbilden är hämtad från antikvariat.net. Boken finns hos Antikvariat Bothnia i Umeå.

Dikt i september -89

I mina varma, jordiga händer
landar
forsens ljus

kallt vatten sköljer
barnets blick

mitt sjunde år
eller mitt tjugonde?
ingenting
har förändrats

då som nu:

söker sanningen

måste våga


(ur antologin Ordskred, 1990)

Protest bruka oblekt papper

Under den tid som Greenpeace medlemstidning landat i min brevlåda har jag fått läsa om följderna av Tjernobylhelvetet, flodbåten Belugas färd för att undersöka miljön och utbyta information, dramatiska aktioner av målmedvetna aktivister och om djur och natur som hotas av industriförgiftningarna på det här klotet. Skriften kommer ut för sjätte året i rad, med fyra nummer per år, och i Greenpeace Magasin 2/88 kan man bl a läsa om vikten av att använda oblekt papper som protest mot massaindustrins klorspyor i haven, om laboratoriebussen som färdas längs kusterna för att avslöja föroreningarna i Östersjön. Det nämns även att: "Östersjön ska inte bara bli ett hav i ekologisk balans, det måste enligt Greenpeace bli ett hav fritt från kärnvapen och atomdrivna  farkoster." Det berättas om en aktion med gummibåtar mot ett sovjetiskt kärnvapenfartyg och ytterligare en protest då två aktivister klättrade upp på det tretton meter höga Nelsonmonumentet i London. De rullade ut en banderoll: "Stoppa det sura regnet." Försurningen angriper bl a Europas ovärderliga hantverk; statyer och kyrkfasader. Amiralen på Trafalgar Square har redan stupat en gång ...

I slutet av senaste GM finns några barns teckningar. Ett av konstverken visar en kärnvapenexplosion, en svamp av rök med ett kryss över. "Satsa på nedrustning!" står det överst. Den andra bilden föreställer en val som simmar i havet och vädjar med en pratbubbla: "Låt mig LEVA!"

(NSD 22 juni 1988)

Bilden: "Greenpeace Ship Esperanza off Gravesend", author Glen, cc, by, en. wikipedia.

Rusta upp parkerna

Vad har hänt med lekparkerna i Kalix? Det kan jag som hemvändare med småbarn undra.
I Stenbäckenområdet fanns det gott om gungor, klätterställningar och sandlådor när jag växte upp. Nu får man gå genom två villakvarter för att hitta en enda gunga.
I parken vid Mjölnarvägen har kommunen fyllt igen sandlådor, anlagt gräs och tagit bort gungställningen. Det ser tomt och trist ut.
Jag tycker att Kalix kommun ska se över och rusta upp våra lekparker.
Fler gungor borde man åtminstone ha råd med.

Tommy Enström, Hägersten

(NSD 11 augusti 2007)

Novell i eProvins

Min novell Paret på stranden finns nu publicerad i eProvins.

Hideaway

Jag har börjat läsa Per I. Gedins intressanta biografi om Verner von Heidenstam. Tog man alls upp Heidenstam när jag gick i skolan? Mest var det väl Strindberg, och kanske en del Fröding av den tidens författare. Heidenstam nämndes väl, fanns med i läroböckerna. Jag tycker om att läsa biografier, få en bild av tiden.

Augusti. Jag gick ut på balkongen och det var fortfarande varmt men svalare. På onsdag fyller jag fyrtioett. Insekterna flyger omkring, vill landa på datorskärmen ibland. Jag har suttit och skrivit igen. Fortsätter.

Utanför fönstret hördes musik ikväll: Hideaway med Iggy Pop från 1986 års album Blah Blah Blah. Den LP:n har jag, lyssnade mycket på den i pojkrummet hemma i Kalix då jag var sexton-sjutton och gick på gymnasiet, tvåårig social linje. Hideaway – en bra åttiotalslåt. Sedan gjorde Iggy Pop Instinct, 1988, tror jag gillade den ännu mer. Den skivan håller än.

Sommarläsning

På bordet ligger fortfarande böckerna Gentlemen av Klas Östergren, Att lära sig själv att leva av Joan Didion, en essä med titeln Om läsning av Marcel Proust vilken jag ännu inte börjat läsa, och en hel del annat.

Tidigt 10-tal i Tornedalen

I NSD den 18 juni kan man läsa en artikel av Björn Engström och med foto av Göran Ström om Hilja Byström, författaren till bland annat Ett år i Järvi, och byn Matojärvi där hon växte upp.

Bilden: Skapare Clem23, "Torne älv sedd från Aavasaksa", CC, by-sa, sv. wikipedia.

Hemkomst

Att gå en vända
och sedan komma tillbaks
genom skog och sol
utom synhåll

Skymningen under hemvägen
över ladorna på fältet
vid den mörka skogen,
och snön som lyser

Jag är vän med landskapet,
går tyst med mina minnen,
hemåt igen

Tidigt 30-tal i Tornedalen

Hos mina morföräldrar i Nikkala hittade jag boken Ett år i Järvi av Hilja Kallioniemi. Som sjuttonåring 1987 skrev jag en artikel om boken i NSD. Min första kulturartikel. Hilja Kallioniemi hette Hilja Byström som gift och man kan läsa mer om henne här på norrbottensförfattare.se. Hon anses vara den författare som först har skildrat Tornedalen skönlitterärt. I antologin Spåret lockar vid källan, Norrbottens prosa i presentation och urval av Åke Leif-Lundgren och Bert Linné (Kantele 1997) finns Hilja Byström också med.
                                                             

                            ***

På en hylla hittade jag ett nött häfte med namnet Ett år i Järvi - berättelser från Tornedalens skogsbygd. Författaren heter Hilja Kallioniemi och boken är tryckt på Appelbergs Boktryckeri i Uppsala 1932 och utgiven av Svenska Kyrkans Diakoniststyrelses Bokförlag i en serie Norrlandsskildringar.
 Järvi, som på finska betyder sjö, är en liten skogsby i mellersta Tornedalen och i denna tidiga 30-talsskildring får man under ett års tid följa människor och händelser där. På det gulnade omslaget finns en rödtecknad bild av ett rum med en stor murad spis - ett så kallat pörte. "Pörtet är medelpunkten. Vi kunna säga, att pörtet är ett stort rum, som upptar ungefär hälften av ett boningshus i den gamla stilen".
 Kallioniemi berättar om vardag och helg i byn. Lördagskvällar med bastueldning och lingonte, "den uppburne predikanten Väärälä" som någon vintersöndag dyker upp i bjällerklangsläde och vargskinnspäls, Heikki som går i giftastankar, Torp-Maju som kommer hem efter att ha vistats i Stockholm under fem år. Men det förtäljs också om hur det var så hårda tider, stor arbetslöshet och svåra år för jordbruket, att en man vid namn Levi tvingades lämna sin familj för att emigrera till Kanada där han fick arbete och kunde skicka hem pengar till sin hustru.
 Årstidernas skiftningar beskrivs väldigt lyriskt. Den stora vita vintern med kall nordanstorm som rasar fram över snötäckta myrar, vårsolen som lyser in i pörtet, stilla sensommarkvällar, höststormen "river och sliter i björkgrenarna och kastar ned deras gyllene löv på marken". Den stilen. Efter de 166 sidorna har jag fått en liten inblick i hur livet gestaltade sig i Tornedalen för 55 år sedan.
Hur är det idag?


(NSD 23 oktober 1987)

Bokbilden är hämtad från antikvariat.net. Boken finns hos Antikvariat Bothnia i Umeå.

Burroughs på skiva

           

Den här LP:n inhandlade jag för drygt tjugo år sedan i den välsorterade skivbutiken Vaxkupan i Norrköping.

I november 1981 höll den amerikanske kultförfattaren William S. Burroughs en uppläsning i teveshowen Saturday Night Live. Bakgrundsmusiken till uppläsningen arrangerades av producenten Hal Willner som blev djupt fascinerad av Burroughs - språket, budskapet, rösten. Willner slukade Burroughs böcker, och planerna på att producera en skiva med författaren läsandes sina texter till musik växte sig allt starkare. 1988 gjorde Willner och Burroughs slag i saken och började spela in. Nu ligger resultatet färdigt med titeln Dead City Radio. På LP-omslaget ses den 76-årige författaren sittande mot en sprayfärgsbombad vägg bland ormar, mystiska dockor, ett kranium, en skivstång och annan Burroughs-rekvisita. Förutom Naked Lunch Excerpts (1959) är plattans texter skrivna under 80-talet och 1990. Burroughs läser med ärrad, knarrig stämma till den oftast tunga, ödesmättade musiken. Cirka trettio år gamla inspelningar av The NBC Symphony Orchestra har använts samt färskare material från rockartister som John Cale, Donald Fagen och Sonic Youth. I Scandal at the Jungle Hiltons medverkar dessutom beatnikskrivaren Allen Ginsberg i rollen som pirayamat. Av William S. Burroughs finns för övrigt i svensk översättning böcker som  Den nakna lunchen, Tjacket och senast Där döda vägar möts.

(Folket i Bild/ Kulturfront nr 5, 1991)

Bilden: Av Chuck Patch, "William S. Burroughs at his 69th birthday in 1983", CC, by, sa, en wikipedia.

Lustfyllt om litteratur i ny tidning

Lusten, sägs stå i centrum för den nystartade tidningen Ny litteratur. Lusten att läsa och skriva, att leva och uppleva, att vända sig inåt, att dela med sig. Och det märks. Premiärnumret 1/95 innehåller en mängd texter om och kring litteratur. Här finns recensioner av böcker från små och stora förlag, korta lästips, en rapport från årets Poesidagar i Malmö, en intressant intervju med Bodil Malmsten m.m. Reseguider och pocketböcker är tema i första numret. Det ges en översikt över reseguider till samtliga världsdelar och för alla typer av resenärer, från ryggsäcksfolk till affärsmän. Vidare får man veta en del om pocketbokens historia och framtid i Sverige. I avdelningen Nya författare finns prosa och lyrik, ibland föreningar av dessa. Texterna drar i överlag åt det dunkelt surrealistiska eller alltför högstämda. Men Mia Öström, Uppsala, har skrivit en kort berättelse om ett medelålders par som har svårt att leva med varann. Under den torra dialogen och personernas agerande vibrerar konflikten, hela tiden på väg att spränga upp till ytan, som det brukar vara i bra noveller. I varje kommande nummer ska en skrivartävling anordnas. Förhoppningsvis blir det då mer ingående presentationer av de nya författarna. Som det är nu får läsaren bara reda på namn och ort. Ny litteratur började egentligen komma ut redan i fjol, men då som ett nyhetsbrev. Ett försök att skapa en mötesplats för förlag, bokhandlare och andra som arbetar med böcker och bokutgivning. Tydligen har redaktionen särskilt velat lyfta fram landets mindre förlag. En ambition som finns kvar även i det nya formatet. Det är bara att hoppas att Ny litteratur fortsätter utvecklas, med goda idéer och med lusten i centrum.

(Folket i Bild/Kulturfront nr 8, 1995)

Tidigare publicerat

Här på bloggen kommer jag nu att återpublicera en del texter som tidigare tryckts i tidningar och tidskrifter. Vissa ändringar från originalversionen kan förekomma.

Ett sätt att samla ihop genom åren spridda texter.

Steve Forbert

I nya numret av Sonic har Per Bjurman gjort en intressant intervju med singer-songwriterartisten Steve Forbert. Jag kände inte till honom sedan tidigare. Här är en video från 1979.

Här följer fyra bloggposter om Bob Dylan:

Dylan (tidigare publicerad lördagen den 8:e augusti 2009)

Det finns en intressant intervju med Bob Dylan i augustinumret av Mojo.

Jag har en bok som heter Dylan on Dylan, The Essential Interviews. Innehåller intervjuer från 1962 till 2004. Har ännu inte läst den. Ska läsa.

Musiklyssning i maj (tidigare publicerad måndagen den 25:e maj 2009)

Jag försöker bredda mitt musiklyssnande. Det går långsamt. Köpte en skiva som heter 'Round About Midnight, med Miles Davis som spelades i fredags kväll till något glas rött. John Coltrane på tenor saxofon. Jazz. Från 1950-talet. Lät bra.

Bob Dylans senaste skiva från 2009 har jag spelat två gånger. Den är OK och var faktiskt aningen bättre vid andra genomlyssningen; jag har börjat bekanta mig med de där låtarna.
Det är tjugo år sedan jag såg Dylan live för första gången i Globen (som man nu tydligen ska placera en röd liten stuga på). Andra gången jag såg Dylan var på Roskildefestivalen 1990. Och sedan på Sjöslaget i Luleå 1992. Fjärde gången var i Globen 2007 och det är nog min bästa Dylan-konsert hittills.
Jag gillar skivorna Love And Theft, Modern Times och Together Through Life, den inriktningen.

Glasvegas är det ett tag sedan jag lyssnade på.

Konserter (tidigare publicerad måndagen den 18:e februari 2008)

Slutet av åttiotalet.
Vi var här då en gång i maj nittonhundraåttionio, jag och mina två polare. Vi bodde hos en av kompisarnas kusiner ute i Tumba. Vi skulle se Bob Dylan i Globen. Då vi åkte in till stan med pendeltåget så klev vi av vid Södra station, som var nytt då. Ingen av oss hittade särskilt väl i Stockholm på den tiden, men vi hade guide, kusinen från Tumba.
Jag minns att vi åkte Djurgårdsfärja över det blå vattnet i vårvinden och grönskan på Katarinabergets höjder och alla gamla vackra hus och sedan Gröna Lund och Kurt Olsson med damorkester på Stora scenen där och pizzerian och lite Carlsberg och sedan tunnelbanan ut till Globen som ju också var helt nybyggd då. Och jag minns Bob Dylan som uppträdde med huvan uppdragen. Ännu en spelning på hans Never Ending Tour. Inte särskilt engagerat, sa man väl.
Roskilde nittonhundranittio var en helt annan sak. A och jag anlände ganska sent en kväll, tror det var fredagskväll, och möttes av Beds Are Burning med Midnight Oil som var stora då, på den tiden och vi fann en tältplats och slog upp vårt tält till Midnight Oil som spelade för fullt borta på själva festivalområdet och sedan gick vi dit. Och kvällen efter var det Dylan och det var betydligt roligare att se honom där under det stora partyt på Roskilde än i Globen, Stockholm året innan. Hon spelade in den där konserten, eller delar av den, på en medhavd liten freestyle och emellanåt i sorlet och musiken kan man höra mig skråla något entusiastiskt över tillställningen.
En konsert som var magisk under den Roskildefestivalen var irländaren Luka Blooms framträdande i ett mindre tält en av de där varma solskensdagarna. Han körde akustiskt. Ensam med gitarr. Hon spelade in. Vi har det fortfarande kvar på kassett och jag kan fortfarande känna värmen.

Förband till Dylan

I Expressen skriver Plura Jonsson om Bob Dylan. Jag minns konserten i Globen 1989, min första Dylankonsert.

Jag repriserar tre tidigare bloggposter där jag skrivit om Dylan. "Konserter" är ett något omarbetat stycke ur ett manus som jag arbetade med år 2000, vintern efter millennieskiftet och även senare.

Sommarvärme

En söndag i februari 1988 åkte jag skidor ut på Bottenvikens is, utanför Nikkala. Det var kallt och klart väder. Jag ville använda den miljön i en novell. Det blev snart novellen "Februarimöte" som publicerades i NSD den 14 maj 1988. Återigen kille möter tjej, den här gången ute på isen.


På havet var vi ofta om somrarna då jag var liten. Familjen åkte båt till någon holme där man kunde bada. Vi brukade vara ute hela dagen. Hade med oss mat och fika så det räckte. På morgonen for vi ut och på eftermiddagen vände vi hem med vår båt. Varma dagar. Sommarminnen från 70- och 80-talen.

Nu är det sommarvärme i Stockholm. E och jag gick till öppen förskola idag, men där var inte många besökare. Det var bra i alla fall. Vi promenerade längs gatorna genom Midsommarkransen. Idag skrev jag lite igen.

Orientering

 Tidigare: Jag höll på med orientering. Det började jag med redan på våren, försommaren 1982. Samma år som 5-dagars hölls i Norrbotten, men där deltog jag inte. Sprang min första tävling på hösten 1982, tidig höst … Jag hade fortfarande min träningsoverall från fotbollsklubben. Sedan skaffade man tävlingsdräkt och orienteringsskor. Min första tävling, i Vittjärv … Tävlingscentrum var på en stor äng ovanför en landsväg. Jag minns inte riktigt hur det gick i den tävlingen. Jag tror att jag tog mig runt banan. Kuperad terräng, säger mig en vag minnesbild. Jag hade prövat att spela både hockey och fotboll och en del andra idrotter men orienteringen passade mig bäst, där hade jag som roligast, där hittade jag hem.

Eldkvarn

Vid den tiden, i februari -87 och framåt, lyssnade jag mycket på Eldkvarns nyutkomna dubbel-LP Himmelska dagar. Där hade Plura börjat skriva längre texter. Där finns låten Alice, här på Cirkus Broadway 1988. Jag tycker om de skivor som Eldkvarn gjorde då: Utanför lagen, Himmelska dagar och Kungarna från Broadway. Sedan återfann jag dem på något sätt då de gjorde Limbo 1999. Också en bra platta. Mycket Dylan hela vägen där från Norrköping känns det som …
Nu ska jag gå och läsa om Fleet Foxes.

Nattbio, 1987

Foto: Per N

Jag minns att jag gick längs en av gatorna genom Kalix den 10 mars 1987, en solig vårvinterdag, snö och klar himmel. I min ryggsäck hade jag manuset ”Nattbio” som jag skrivit på sportlovet och nu skulle gå och lämna in på kulturkontoret. Man hade ordnat en uppsatstävling för gymnasieungdomar. Jag gick på gymnasiet, första året på social linje, Furuhedsskolan. Nu hade jag bestämt mig för att ägna mig åt skrivande. Jag passerade föreningshuset och fortsatte ner till kulturkontoret där jag lämnade in mitt manus. Och i juni vann jag första pris. Kille möter tjej en stormig natt i skogen. Han har kommit cyklande längs vägen. Hon bor ensam i ett hus. De ser på en äventyrlig film tillsammans.
Där började jag.

Islossning

Nu har Kalixälven gått, i april.
Tidig islossning i år.

Vår igen

Vi har varit uppe i Kalix nästan en vecka. Isen låg kvar på älven men snart lossnar det. (Jag såg öppet vatten i Luleälven.) En del snöfläckar fanns kvar i landskapet. Vår igen. Här i Stockholm hade det börjat grönska.

Jag kom igång lite med skrivandet igen härom kvällen. Ska försöka fortsätta så och komma vidare. Jag fick dessutom ordning på filer och mappar i datorn för ett tag sedan.

Det var en sen påsk i år.
Nu är det snart maj.

Madness

Här sjunger den engelska gruppen Madness låten Our House från skivan The Rise And Fall (1982).
Den LP:n inhandlades i Luleå sommaren 1983. En av mina första musikskivor (Jag hade några Elvis-skivor m.m.)
Videon visades i teve, på den tiden då man satt och såg videor i teve.

Vintern 2010-11

Snart är det vårdagjämningen.
Jag fortsätter att skriva på mina texter.
En del kan komma att hamna här.

Obs

I programmet OBS, P1 pågår en serie om socialdemokratins framtid. Här kan man gå in och lyssna.

Sommar

Nu nådde han lillholmen.
Båten träffade sanden mellan ett par större stenar.
Han drog in årorna, reste sig och gick iland. Solen brände. Han drog upp den blå plastbåten en bit.
Drog sedan av sig T-shirten och började gå ner i vattnet. Kände de hala stenarna under fötterna, då han sökte sig neråt några steg. Kylan. Det var tvärdjupt. Han slängde sig i, simmade ut några meter och såg bort mot huset på land. Doppade huvudet. Undvek strömvirvlarna.
Simmade sedan tillbaks till lillholmen.
En ljummen vind drog över vattnet.
Han tog sig iland. Satte sig på marken under den låga tallen och lät sig värmas.
Den svarta vaxduksboken låg på tröjan.
Idag hade han knappt skrivit något i den.
Längre ner fanns ännu en fors. Även där håvade man. Och älven fortsatte ner till kusten, ut i havet. Han lutade sig tillbaks. Tänkte att han borde försöka hitta ett sommarjobb snart, innan det blev för sent. Men det skulle nog ordna sig.

Komma

Tidskriften Komma lägger ner. Läs här. Sista numret kan laddas ner i pdf-format.
Det behövs tidskrifter som publicerar nyskriven poesi och prosa!
En novelltidskrift …
Brevnoveller är ett bra inititativ.

Läser nu

Seamus Heaney: På väg.

Poe i radio

Ikväll hörde jag Radioteaterns temakväll om författaren Edgar Allan Poe. Radioteatern sänder dramatiseringar av några Poe-noveller.
Lyssna här.

Ommöblering

Idag började vi möblera om i lägenheten. Behöver utrymme för lek. Jag bar ner böcker i källaren, packade i kartonger. Nu har vi mer plats. Teven slutade fungera. Har hållit i sexton år. Snön sjunker ihop. Is överallt på gångvägarna. M åkte skridskor med en kompis i parkleken i Västertorp.
Nu sitter jag i köket. Mörkt utanför fönstret. Imorgon fortsätter vi ordna här. Köksbordet är också en bra skrivplats.

Januari

Jag gick med E i barnvagnen runt åsen idag. En eftermiddagspromenad. Is på gångvägarna. Biltrafiken ute på E4. Skogen. Snön som ligger kvar. Skymning. Men det är ljusare längre på dagarna nu. Mitten av januari. På hemvägen hämtade vi M från ett kalas.
 I vår ska jag vara pappaledig.

Började det nya året med Van Morrissons Into the Music. Sedan har jag knappt lyssnat på någon musik. Vi spelade Beatles-skivan Love någon kväll. Och Antony and the Johnsons, I am a bird now. Lou Reeds Berlin-konsert såg jag på teve också för ett tag sedan. Läser en del musiktidskrifter.

Imorgon ska vi ha julgransplundring.

Vid Odenplan

Jag gick över Odenplan idag. Trettondedagsafton 2011. Snömodd. Folk. Så många gånger jag passerat där. Alla år som vi bodde på Dalagatan. Då gick man där, ner till Stadsbiblioteket, eller bort mot Drottninggatan och City. Nu är det tjugo år sedan jag flyttade till Stockholm. Januari igen. Gick till huset med tidningarna och tidskrifterna. Bläddrade igenom NSD. För att hålla lite koll på vad som händer i Norrbotten. Jag är en av dem som for söderut. Brukar åka upp till jul och nyår men i år blev det inte så. Får bli en tur norrut senast till sommaren. Imorgon ska vi åka till Vällingby och hälsa på en annan familj.