Anmälan till novellkursen

                                                                                 Foto: Tommy Enström


Nu finns programmet för vårens kurser på Midsommargården ute.

Här kan man gå in och anmäla sig till Skriv en novell.

Även ett tryckt programblad finns.

Vägen längs älven II

Stigen ledde vidare in i skogen, nerför en sluttning och genom en sänka. Nu såg han inte älven längre. Cykeln stod kvar en bit från vägen. En sån varm dag. Han svettades hela tiden. Snart skulle han vända. Vart ledde stigen? Han hade varken karta eller kompass nu. Tänkte på orienteringstävlingarna. Nu var det några år sedan.

Han fortsatte gå in i skogen, gå vidare mellan tallarna. Nu var det dags att vända. Solen över talltopparna, myggen som surrade. Han stannade och slog sig ner på en sten. En bäck skymtade bakom björkslyet. Stigen ledde vidare genom skogen.

Skrivande och läsande

Hela hösten har varit fylld av studier och skrivande, vilket känns bra.
Jag åkte ner till Skåne i augusti och oktober och träffade klassen.
Annars finns klassrummet på Folkbildningsnätet.

Vinter och snö. Nya läs- och skrivuppgifter i veckan.
En del mer skrivet och läst ska det bli innan jul.

Mer om novellkursen

Nu finns en annons om den kommande novellkursen på Midsommargårdens hemsida.

Kursen heter Skriv en novell och startar i februari 2013.

Tid och plats: Varannan torsdag kl. 18.00 på Midsommargården vid Telefonplan i Stockholm.

Det blir 5 kurstillfällen på 3 lektionstimmar vardera.

Novellkurs på Midsommargården

Till vårterminen 2013 leder jag en nóvellkurs (kreativt skrivande) på Midsommargården vid Telefonplan i Stockholm.
Mer information om kursen kommer senare.

Kväll i oktober

Oktober. I fem års tid har jag skrivit den här bloggen nu.

Milt idag. Jag gick en promenad runt åsen igen. Röda löv i träden.

Gör skoluppgifter. Skriver. Alltjämt skrivande. Tycker om hösten.

Nu lite fotografier från norr. Texter och bilder som jag lägger ihop.

Kväll. Mörkt utanför fönstret. En kväll i oktober.

Vägen längs älven

Vägen ledde upp längs älven. Han trampade vidare med cykeln, såg rakt fram. Ängarna med ladorna, blommorna i dikesrenen. Nu stod solen högt på himlen. Han cyklade fortare, rullade fram längs grusvägen med älven till höger om sig. Juli månad. Ledigt från jobbet idag, sommarjobbet på servicehuset. Högtryck. Värmen höll i sig. Han lånade farsans cykel, fem växlar.

Vid forsen slutade allmän väg. Han klev av cykeln och ledde in den på en stig mellan tallarna. Ställde cykeln vid en sten och började gå in i skogen med myggen surrande i nacken. Svetten rann. Vit T-shirt, shorts och sandaler. Han planerade ingenting idag, fortsatte bara gå in i skogen. I augusti var vikariatet över. Då skulle han köpa en tågbiljett söderut. Nu fortsatte han gå mellan tallarna, hade redan vikit av från stigen och då han vände sig om kunde han inte se cykeln längre. Älven skymtade blå bakom träden. Han gick åt det hållet och hittade snart en stig igen.

Skoter

Han gick ner mot älven. Följde vägen genom skogen. Vinter och mörkt. Våren och sommaren låg där framme någonstans. Han gick sakta, hade inte bråttom. Snön täckte marken mellan björkarna och granarna. Inga andra människor ute nu. Han fortsatte gå ner mot älven och den snötäckta isen. Stjärnorna; bilderna på det mörka himlavalvet. Han försökte minnas namn och historier. Mytologin
Han hade suttit vid skrivbordet med skolböckerna. Franska och engelska, glosor och fraser. Inget ville riktigt fastna. Och till veckan var det prov igen. Mitt i högstadiet nu. Han gick fortare, för att hålla kylan ifrån sig. Ett ljussken, en kägla som svepte fram över trädstammarna, och motorljud. Han såg en skoter svänga upp från isen, den kom farande mot honom på vägen och han tog ett steg åt sidan in i plogkarmen. Skotern for förbi, fortsatte upp mot villakvarteren och snart försvann ljudet. Han fortsatte gå under stjärnorna och månen. Nu närmade han sig stranden och älven. Allt låg stilla igen.

Steinbeck

Jag läser John Steinbecks roman Öster om Eden, parallellt med hans Breven kring Öster om Eden där han skriver till sin förläggare under samma tid, 1951, som han arbetar med romanen. Det är intressant att följa med i processen och få inblickar i författarvardagen. Jag ska fortsätta läsa brevboken ikväll.

Ord&Bild om noveller

Senaste numret av tidskriften Ord&Bild har noveller som tema.

8 skrivtips från Vonnegut

Här är 8 skrivtips för noveller från den amerikanske författaren Kurt Vonnegut.

Vid Atlanten

Vi kom med tåget till staden El Puerto de Santa Maria som ligger vid Atlanten. Letade oss fram längs gatorna från järnvägsstationen. Vi gick in på ett hotell och frågade om vägen, vår logi låg en bit längre in i staden. Hittade så småningom rätt. Bodde högst upp i ett hus vid en central gata, med utsikt över taken.

Nu befann vi oss nära havet igen. Tog promenader utåt hamnen, såg oss omkring. El Puerto de Santa

Maria är en mindre stad, och det passade oss bra efter Granada och Sevilla.

En dag tog vi katamaranen över bukten till Cádiz som är en av Europas äldsta sjöstäder. Ett stort amerikanskt kryssningsfartyg låg i hamnen. Vi köpte vykort i en butik. Vandrade sedan vid havet, på vallen med bastioner som omger staden. Åt lunch på en uteservering. Gick till en sandstrand och badade.

På eftermiddagen tog vi båten tillbaks över bukten.

Sierra Nevada

Vi lämnade Granada med Sierra Nevada i fonden och tog tåget mot Sevilla.

Granada

Andra dagen i Granada. Barnen lekte i parken, i vårregnet. Vi besökte Lorcamuséet, ett hus som en gång varit diktaren Federico García Lorcas och hans familjs sommarhus. Där gick vi, och ett par från Italien, runt i huset med en guide; en kvinna som visade oss genom rummen och berättade historien. Vid ett stort skrivbord i ett rum på övervåningen skrev Lorca bland annat sin kända pjäs Blodsbröllop.
Den dagen, den nittonde april, regnade det. Jag köpte ett par vykort i museibutiken. Ett av dem var en tecknad bild som Lorca gjort, med en text till, av det moriska palatset Alhambra, som vi skulle besöka dagen efter.

Sedan gick vi till den stora vetenskapsparken, Parque de las Ciencias, som finns i Granada och tillbringade en stor del av dagen där. Där finns mycket intressant att se. Kan delvis jämföras med Naturhistoriska riksmuséet i Stockholm.

Vi bodde högst upp i ett hus med utsikt över taken. Nedanför låg en öppen plats med ett par serveringar där folk satt ute de flesta kvällar. Den nittonde april var en ovanligt kylig och regnig dag i Granada, men senare blev det varmare och soligare.

Sevilla

Om kvällarna satt vi vid floden. Guadalquivir. På uteserveringen där man kunde dricka en öl, eller en Coca-Cola och apelsinjuice. Skymningen föll. Det var så varmt i april att man lugnt kunde sitta där utomhus och se ut över floden i Sevilla. Restaurangerna höll öppet, middagarna började serveras.

Sedan gick vi till lägenheten som låg några trappor upp i ett närbeläget hus. Vid den gatan ligger en restaurang med bord och stolar på en öppen plats där folk om kvällarna satt och såg fotboll på teve. En dag visades tjurfäktning på teven, vilket också samlade publik.

Malaga

Vi gick längs gatorna i Malaga. Besökte det fina Picasso-muséet. En solig dag i april. Vårvärme. Läste kartan som vi hade med oss och lyckades hitta bra i kvarteren. Lägenheten som vi bodde i ligger centralt. Så vi promenerade dit vi skulle.
Kom med flyg till Malaga. Åkte sedan buss till Granada.

Resa i Andalusien

Vi reste genom Andalusien.
Satt på tåget mot Sevilla, hela familjen. Färdades genom det spanska jordbrukslandskapet med alla olivträd, husen och bergen. Vår nu. April. Vi hade var sitt säte i tågvagnen, hade med oss matsäck, frukt, spel och leksaker. M hade sin bärbara dvd-spelare som han kunde se Star Wars på. Jag bar med mig Hemingways Klockan klämtar för dig, i svensk översättning av Thorsten Jonsson, som läsning under resan. Hemingways stora roman som utspelas under spanska inbördeskriget. Jag läste lite i den boken då och då, ofta sent på kvällarna i lägenheterna som vi bodde i. Försökte läsa lite även på tåget. Nu hade vi lämnat Granada, och dessförinnan Malaga. Nu var vi på väg mot Sevilla. Jag fotograferade genom fönstret.

Mellan tjärnarna

Han sökte sig upp mot en av tjärnarna igen. Sprang ner mellan myrarna och vidare in i skogen. Det var fortfarande sommar. Värmen låg kvar, men idag fylldes himlen ovanför tallarna av moln. Sakta sprang han in vid en av de stora stenarna som fanns utmärkt på kartan som han kramade i näven. Nu var det augusti. Snart började skolan igen. Sista året på högstadiet. Sedan gymnasiet. Inget regn idag. Nu tog han sig upp ur det sanka, nu bar marken under orienteringsskorna igen. Det här var en bra ensamhet. Han sprang vidare.

Han stannade på stranden och såg ut över vattnet. Tjärnen som bredde ut sig bort mot skogen på andra sidan. Runt omkring tjärnen såg han tallskogen, men till vänster fanns en öppning där grusvägen ledde fram och tog slut i en vändplan och ett mindre av björksly igenvuxet grustag. Där fanns en bit öppen strand. Han böjde sig fram, tog andfådd stöd med handflatorna mot knäna, spottade, tänkte på att vända hem, dricka vatten, lyssna på stereon i pojkrummet. The Jam eller U2. Costello. Kompassen hängde i snöret från handleden. Han vände och gick tillbaks uppför tallsluttningen. Granarna växte tätt ner mot vattnet. Började springa igen, vidare bort.

Tre år på högstadiet var snart över. Han såg skolan framför sig. Det röda slitna teglet, väderbitet sedan femtiotalet, och korridorerna med ekon av alla röster. Skolböcker och blyertspennor. Kompisen som satt vid bänken bredvid längst bak i klassrummet. Med ryggarna mot väggen satt de. Ännu ett år. Sedan skulle de välja olika linjer. Han sprang ner mot ängen, en bäck rann fram mot tjärnen. Här växte björkar. Han tog sig över bäcken, över ett dike, såg inte alls på kartan längre. Där borta låg timmervägen, längre bort kalhygget. Stigarna där var okända. Nu sprang han i högt gräs. Den här ängen hade varit start- och målplats för den första träningsbanan som han varit med på några år tidigare, det kändes längesen. Då hade han sprungit nybörjarbanan. Nu hade han höjt upp sig. Nu sprang han längre och svårare banor. Det var kul.

Uppe på hygget blev det tungt igen. Tvingade stegen vidare i sanden och gruset förbi ett par rotvältor som liknade grimaserande troll. Nu skulle han vända hem snart. Solen kom fram mellan molnen, lyste starkt. Han stannade igen och vek upp kartan i plastfickan. Hittade ingen stig. Försökte hitta rätt i landskapet, vände kartan. Nedanför hygget låg en annan sjö, blå i grönskan. Han fortsatte i den riktningen.

Vårdagjämningen

Idag gick vi till öppen förskola i Midsommarkransen. Vårdagjämningen. Och värmen sägs vara på väg. Någon kvällstidnings löpsedel eller förstasida talar förstås om försommarvärme. Ännu behåller jag vinterjackan på. Igår promenerade vi förbi Aspudden, längs en av gångvägarna där vi brukar gå. Genom skogen och backarna upp.

I andra kvarter

Idag tog vi en promenad genom Västertorp och bort mot Mälarhöjdens skola. Solen värmde där jag gick längs trottoaren med E i barnvagnen. Det blev en runda genom kvarter där vi inte går så ofta. Sedan hemåt för mellanmål och kaffe. Dagens längre promenad.

Skrivandet på bloggen

I snart fyra och ett halvt år har jag skrivit min blogg, sedan oktober 2007. Det har varit ett bra sätt att samla några artiklar som tidigare publicerats på annat håll, och en del andra texter som jag haft på lager. Möjligen finns det mer ur arkivet som jag kan placera här. I övrigt skriva nytt.

Thorsten Jonsson

Thorsten Jonssons novellsamling Som det brukar vara (1939) återutges av bokförlaget h:ström - Text & Kultur såg jag i eProvins. Den boken läste jag för många år sedan och skulle gärna läsa om. En klassiker. Thorsten Jonsson, som brukar kallas Hemingway från Hörnsjö, skrev också bland annat novellsamlingen Fly till vatten och morgon (1941). En annan bok av honom är romanen Konvoj (1947). Thorsten Jonsson är känd för sina noveller men debuterade med diktsamlingen Utflykt (1933) följd av Som ett träd (1938), även det en diktsamling.

Vårpromenader

I veckan firade öppen förskola i Liljeholmen tjugo år. E och jag var där en dag. Öppen förskola är verkligen en viktig verksamhet. Oftast går vi till öppna förskolan Enbacken i Midsommarkransen. Brukar försöka hinna till sångstunden.
Det blev några längre barnvagnspromenader i veckan. En dag gick vi runt sjön Trekanten och genom Vinterviken. En annan dag tog vi vägen genom Aspudden. Igår gick vi till Fruängen fram och åter. Och idag hem från Fruängen. Nu börjar våren.

Karl Rune Nordkvist

Jag läste nyligen Karl Rune Nordkvists debutroman Att vänta någon hem från 1950; en berättelse om 1930-talets Sverige och den arbetslöshet som rådde. Karl Rune Nordkvist räknas till arbetarförfattarna, och till Norrlandsförfattarna. Han var född i Ramsjö, Hälsingland 1920 och bodde i Bollnäs fram till sin död 1997. Han arbetade även som svetsare på tågverkstan. Autodidakt med sjuårig folkskola.
På 90-talet läste jag hans romanserie om pojken Olle: Solens barn, Slaktarens hus och Septembers ljus, som också utspelas på 30-talet i ett litet norrländskt samhälle. En fristående epilog till serien är romanen Hösten lång från 1989. Jag har även läst en novellsamling av honom och några andra av hans romaner; Huset i världens mitt är en av dem. Många av hans böcker återstår att leta reda på. Jag kan verkligen rekommendera att läsa romanerna om Olle som utkom under 80-talet; det är böcker jag gärna skulle läsa om.

Skrivpedagoglinjen

I augusti 2012 börjar jag skrivpedagoglinjen på Skurups folkhögskola.

Högvattnet

Högvattnet kommer

jag hjälper farfar
att dra upp båten
på älvstranden

ovanför
ytan, lillholmens
tall

kraft, styrka
mot
strömmen

Högvattnet kommer


(10 mars 1990)

Vinter igen

Vinter igen
Och jag färdas
genom ännu en dag
Orienterar mej
bland minnen
På det här torget
har jag också varit ung
Jag hukar i blåsten
försöker fånga
min berättelse

(december 1999)

Februarisol

9/2.

En blek februarisol dyker upp ovanför tunnelbanan och hustaken i Liljeholmen.
E och jag är i Fruktparken, E snurrar på äppelhalvan, åker i bananrutschkanan och gungar i gungorna.
Ute på sjön Trekanten åker folk skridskor längs den upplogade banan.
Snön faller igen, virvlar i luften och solen skönjes bakom molnen.
Sedan går vi till öppna förskolan denna torsdag i februari.

Anteckningsböckerna

Jag kollar i gamla anteckningsböcker, vaxduksböcker från 90-talet.
Där har jag skrivit mycket.
Tågresor i norr. Idéer och utkast.

Kväll i januari.
Har suttit här vid köksbordet och fortsatt på en av berättelserna.
Mörkt utanför fönstret, sen kväll nu.

Jag låter anteckningsböckerna vara.

Weller om Start

Enligt Songfacts som hämtat uppgifter ur boken 1000 UK Number One Hits av Jon Kutner och Spencer Leigh ska Paul Weller ha fått idén till låten Start efter att ha läst George Orwells Homage to Catalonia, som är en skildring från spanska inbördeskriget.
Weller: "There is a lot of talk of an egalitarian society where all people are equal but this was it, actually in existence, which, for me, is something that is very hard to imagine."

Start

I augusti 1985 lyssnade jag på The Jams live-LP Dig the New Breed som bröderna N hade.
Där finns den här låten.

Mera snö

Nu snöar det mycket
och blåser
här i Kalix
den tredje januari 2012.
A och jag vandrar
genom samhället
upp från centrum,
mörk eftermiddag och snön
driver över gatorna.
Jag skottar gården sedan,
skjuter snöräven förbi vedboden
och mot gatan.