Måndag kväll

Söndag. Jag fick lagat punkteringen på min cykels framdäck. Lämnade in hojen på cykelverkstaden i Västberga. Efter att vi handlat cyklade vi hemåt, tog vägen runt åsen. Sol. Vårens första cykeltur. Nu är det måndag kväll och jag sitter i köket och redigerar text. Lite läsning snart: en berättelse av Saul Bellow som heter En stöld. Imorgon är det första april.

Köpenhamnsvår 2013

Teman

Författare återvänder till sina teman. Förra året läste jag för första gången ett par romaner av Marguerite Duras: Älskaren och De små hästarna i Tarquinia. Två olika romaner. Jag läste om hur Duras återkom till stoffet, tematiken som finns i romanen Älskaren genom sitt författarskap. När får ett ämne sin slutgiltiga form? Den frågan behöver kanske inte besvaras. Ser olika ut hos olika författare. Men kanske har varje skrivande person en viss uppsättning teman att kretsa kring. Ämnen, motiv, teman som ses ur olika synvinklar av den som skriver. Tiden ändrar perspektiven.

Snö

Snö igen, denna dag den sjuttonde mars. Igår promenerade vi längs Skeppsbron i vårsolen och den kyliga vinden. Gick över bron till Skeppsholmen. Besökte ”Blockholm”, Minecraft-utställningen på Arkitekturmuséet. Mycket folk i farten. Fåglar. Vind. Och idag snötäcke på gräsmattan. Man kan åka pulka igen.

Jag fortsätter med mitt skrivande här om kvällen. Det finns alltid någon manuspärm att ta tag i. En kontinuitet i det skrivandet. Nu försöker jag också göra en del uppdateringar här på bloggen. Fortsätter således skriva och läsa.

Skrivandet

Hemsidan ”Skrivpedagogerna i Stockholm” innehåller information om aktuella skrivarkurser. En länk finns här på bloggen. Jag höll senast ifjol en kort skrivarkurs på Alviks bibliotek i Stockholm. Nu ägnar jag mycket tid åt ett eget skrivprojekt. Prosa. En längre sammanhållen berättelse är det tänkt att bli. Jag försöker skriva något varje kväll.

Historier

I julas läste jag Håkan Lahgers Dylan. En kärlekshistoria (2011). I baksidestexten beskrivs den som en reportage- och idébok. Flera röster kommer till tals, kända och mindre kända. Det är intressanta samtal som kretsar kring Bob Dylan och hur Dylans musik berör personernas liv på olika sätt, i olika grad. Det är spännande att läsa om Lahgers resor i USA, till Woodstock och New York. Ett slags sökande i Dylans spår. Kanske finns det ännu mer att utforska i Dylan-land en annan gång? I de trakter där Dylan vistats rent geografiskt. Mycket i boken är från svensk horisont. Läsningen flyter lätt och det känns som att det finns många aspekter på allt detta med Bob Dylan. Det rör sig förstås om den generation som växte upp med Dylans tidiga musik, på 60-talet och in på 70-talet. Izzy Young finns också med i boken. Jag tänker på bröderna Cohens senaste film: Inside Llewyn Davis som jag såg nyligen och som skildrar en del av folkmusikscenen i det tidiga 1960-talets New York. Historierna fortsätter att berättas.

Dylan

I höstas läste jag ut boken Dylan on Dylan. The Essential Interviews som är en samling intervjuer med Bob Dylan från 60-talet till 00-talet. Någon eller några av de senaste intervjuerna i boken fick mig att lyssna på Time Out of Mind (1997) igen. En kväll i november. Den skivan hade jag inte lyssnat till på länge. Men det är god lyssning. Time Out of Mind brukar betraktas som något av en återkomst för artisten, i alla fall av rockskribenterna i musikpressen, efter 80-talets utflykter och det tidiga 90-talets utgivning. Dylan gjorde en Unplugged-konsert också, i mitten av 90-talet vill jag minnas. Vad mer? Det var där någonstans jag började följa med i Dylans skivproduktion igen, det vill säga lyssna på de nya skivorna. Love and Theft heter skivan som kom 2001. Den skivan tas också upp i intervjuboken som publicerades 2006.

Stockholmsnoveller

Stig Claesson skriver i juni 1999 om Gustaf Rune Eriks: ”Utan Gustaf Rune Eriks hade jag nog aldrig blivit författare och utan Axel Liffner hade jag nog inte fått så mycket publicerat.” Det är en text som finns i Stig Claessons bok Liv och kärlek (2005). Slas skrev mycket i tidningar. På Aftonbladets kultursidor, i Metallarbetaren. Slas har gjort omslaget till En bok för alla-utgåvan från 1987 av Gustaf Rune Eriks enda roman Det blir bättre i vår (1943). Den romanen läste jag ungefär samtidigt som Hemingways noveller i gymnasiet. Jag tror inte att jag har läst om den sedan dess, men det vore intressant att läsa den igen. Nästa gång jag läste Eriks var i samband med att jag läste Olle Thörnvalls avhandling Novellisten Gustaf Rune Eriks (1995). Då läste jag Blått är det förlorades färg som är en samling noveller av Gustaf Rune Eriks i urval av Olle Thörnvall. Gustaf Rune Eriks, Stig Claesson och Hjalmar Söderberg; de har alla skrivit Stockholmsnoveller. Och de skrev noveller i tidningar.

Hjalmar Söderbergs samlade verk finns utgivet av förlaget Liber på 1970-talet. Så där kan man hitta Söderbergs noveller.