Återvända (Prosa)

En kort monolog om en ung man på resa. Texten skrevs på 90-talet och är tidigare opublicerad. Några ändringar i texten har gjorts nu i maj 2020.

                                                             

                                                                     ***

Nu svänger bussen ut på motorvägen.

Jag sätter handflatan mot magen, lutar skallen mot rutan och ser med trött blick bortåt fotbollsplanen och tegelbyggnaderna på andra sidan åkern. Det dammar över plogfårorna i solskenet. Verkar redan så tomt och sommarstängt, tänker jag och försöker hålla ordning på dom överfyllda plastkassarna och ryggsäcken. Bara nån timme efter den grå rektorns tal om lågkonjunkturen och det hårda samhället som väntar där ute. Pianomusiken och sången som fyllt samlingssalen. Flera av oss yngre som suttit och halvsovit. Inte så underligt. Hur vi dansade och drack kring elden på stranden i natt, hur vi surrade om allt möjligt där i mörkret vid sjön. Vissa grejer som det inte nämnts ett ord om tidigare under året. Undrar vad det ska bli av alla. Jag själv. Farten ökar här på raksträckan genom skogen.

Illamående, jag pressar handen hårdare mot magen, sträcker mej opp och försöker skruva på luftkonditioneringen, svetten sticker över ryggen. Inte den minsta luftström! Jag svär för mej själv, sjunker ner igen och glor ut mot träd, gläntor. Om bara bussen slutar kränga. Om bara tonåringarna längst bak kan lägga av med pladdret och sitta tysta som pensionärerna och dom där grånade grönavågarna. Som tjuguettåringen. Om det bara kan bli mindre kvavt och varmt … Bara åka och mellanlanda hos morsan och farsan. Inte stanna länge. Bara ta en funderare på framtiden. Aldrig att jag ska återvända till den där bensinmacken och slita hund. Aldrig att jag ska låta mej hunsas. Inte efter allt som har hänt. Nej. Skaffa mej nåt annat. Det är vad det handlar om. Fortsätta plugga … Nu när jag på folkhögskolan upptäckt att jag kan klara av det, fått ett uns av den där varan som kallas självförtroende. Aldrig mer sjunka ner i det gamla … Inte nu när jag träffat folk … Fått vänner att snacka med, lärt mej saker som jag helt slängt åt sidan och trott vara omöjliga sedan länge. Inte tillbaks … Aldrig tillbaks.

Bussen närmar sej tätorten.

Jag plockar upp några papper och foton som fallit ur en kasse, stryker bort damm och lägger grejerna i ryggsäcken. Vi styr in på torget vid järnvägsstationen, och stannar. Jag greppar mitt bagage och kliver av i solen och blåsten. Kollar upp mot klockan på stationshusets vägg. Tåget går om tjugo minuter. Jag köper en Cola Light på Pressbyrån och häller i mej. Fortsätter så över gatan och in på stationen och fram till biljettluckan där jag kvickt visar studerandekortet och inhandlar en enkel biljett till barndomsstaden. Bara en vända för att hälsa på. Inte uppehålla mej länge. Inte tillbaks … Jag känner hur läsken bubblar till i magen och jag skyndar ut på perrongen. Himlen så blå med bara några få moln. Jag släpper påsarna och ryggsäcken vid en bänk och sätter mej igen, och jag sväljer några gånger och tänker på framtiden medan jag väntar på tåget.

(1991/1995/2020)

Skriva och läsa från vinter till vår

Mycket skrivande i vinter och fram till denna vår. Jag ser över mina noveller. Över jul och nyår – känns avlägset – var vi uppe i Kalix. Åkte längdskidåkning några vändor längs Djuptjärns elljusspår, upp på Rudträskberget. Jag brukar skriva något om skidåkning i Kalix här på bloggen, det hör som till. Läsning och skrivande, för övrigt. Nu läser jag Neil Youngs bok Fredsförklaring. Jag föreställer mig att den boken delvis bygger på just bloggtexter, men vet inte säkert. Neil Young skriver i alla fall personligt om sin musik, sin karriär och historia. Soloartist i början av 70-talet för att ge plats åt sina egna låtar … Alla de kända sångerna. Neil Young skriver med humor och allvar i boken. Jag läser inte så mycket ”rockbiografier”, och Youngs bok tycks mig vara något annat, även om jag på senare tid har läst böcker om Dylan och Springsteen. Fredsförklaring är givande, och dessutom har jag lyssnat på Neil Young i ungefär trettio års tid. En gång har jag sett honom spela live, i Stockholm sommaren 1993. Oförglömligt!

Skrivaråret 2019

Jag har lyckats hålla mig ganska väl till min skrivplanering under året. I januari publicerades min essä Resor på Inlandsbanan i Tidningen Kulturen. Sedan fortsatte jag att skriva på mitt romanprojekt. En del blogginlägg följer kortfattat skrivprocessen under våren. I somras reste vi norrut igen, till Abisko och Lofoten, och till Kalix. Jag var också med på Norrländska litteratursällskapets sommarmöte på Hola folkhögskola i Ångermanland. Där läste jag ett utdrag ur min roman, på öppen scen. Under hösten tog jag upp noveller en period, men den senaste tiden har jag skrivit mest på min roman. Nu om kvällarna fram till jul redigerar jag åter mitt manuskript. Det är ett skrivande som sträcker sig genom månaderna, och så måste det få vara.

November 1989

Det är 30 år sedan Berlinmurens fall. För 10 år sedan skrev jag det här blogginlägget. Jag minns att jag läste Aftonbladet, såg tidningsbilderna, då i november 1989. Jag såg nog inte mycket på teve eller lyssnade på radio den hösten på Åsa folkhögskola. Nu skriver Wolfgang Hansson om sin rapportering från Berlin i Aftonbladet. Historien går vidare.

Våren 1990 reste vi med folkhögskolan till Krakow i Polen. Och den sommaren tågluffade A och jag i Östeuropa. Berlin, Prag och Budapest. I Berlin sålde man souvenirer i solen där muren tidigare stått. Vi satt i gräset, rörde oss mellan stadsdelarna i det nya Berlin. Nu är det 2019 och jag läser artiklar om Berlinmurens fall, och utvecklingen i Europa och världen tiden därefter. 1989 var ett historiskt händelserikt år, men det är nog först i perspektiv man ser det som tydligast, vilket kan låta som en självklarhet. Det är först i efterhand man ser berättelsen.

Om bloggen och skrivandet under hösten

I den här bloggen har jag skrivit inlägg och publicerat olika texter sedan oktober 2007. Det har blivit en rad texter i olika ämnen, men mest om litteratur och skrivande, ibland om musik och resor. Några texter är av dagbokskaraktär, och här finns även en del tidigare artiklar återpublicerade. Här finns också bilder, fotografier. Allt är ordnat under etiketter. Nu fortsätter jag, utanför nätet, med den läsning och redigering av ett flertal av mina prosaberättelser som jag har ägnat mig åt sedan i somras. Skrivtid mest på kvällar och helger.

Uppläsning på Sommarmötet

Den 4-7 juli var jag på sommarmötet med Norrländska litteratursällskapet/FC Norr, i år på Hola folkhögskola i Prästmon, Ångermanland. Vid öppen scen på fredagskvällen läste jag ännu ett utdrag ur min roman, manuskriptet som jag har skrivit inlägg om här på bloggen under våren. Nu i veckan har jag återupptagit romanskrivandet, efter sommarens resor norrut, förutom Ådalen till Lofoten och till Kalix.

Skrivandet i maj och juni

Nu har jag återupptagit skrivandet på romanen. Ett romanskrivande som jag fortsätter med fram till midsommar.