Richard Ford, Kulturhuset, Stockholm, 7 november 2017

Tisdag den 7 november framträdde den amerikanske författaren Richard Ford på Internationell författarscen i Kulturhuset i Stockholm. På scenen samtalade Richard Ford med Hans Olav Brenner, som är programledare för ett bokprogram i Norge. Richard Ford är aktuell med en bok om sina föräldrar: Mellan dem. Boken är översatt till svenska av Nille Lindgren (som satt på första raden i publiken).

Det blev ett drygt en timme långt samtal om minnen, vänskap och skrivande. Richard Ford har skrivit sedan han var ung. Han har även provat en del andra yrken. Yrkeserfarenheter som jag tror märks i hans berättelser som belyser det amerikanska samhället. Fords romankaraktär Frank Bascombe, som man kan följa i en rad böcker, arbetar t.ex. som sportjournalist och fastighetsmäklare. Den realism som Richard Ford skrev i sina första böcker kom att kallas dirty realism.

Richard Ford skriver även artiklar för olika tidningar, om Trump och USA i DN, eller om Bruce Springsteens självbiografi i The New York Times.

Jag läste romanen Sportjournalisten och novellsamlingen Vinterfiske redan i början av 90-talet, när Fords författarskap introducerades på svenska, och har följt honom sedan dess. Snart ska jag läsa Kanada!

För tio år sedan var jag senast och lyssnade till Richard Ford i Hörsalen på Kulturhuset. Jag skrev om den kvällen i det här blogginlägget. Den gången samtalade Richard Ford med Daniel Sandström. Ford har besökt Kulturhuset även 2014, och höstens besök sägs vara en fortsättning på det samtalet. Det är en fin tanke: ett samtal som fortsätter, som pågår genom åren.

Kulturartiklar i NSD

Idag är det precis 30 år sedan jag publicerade min första kulturartikel i NSD, om Hilja Kallioniemis bok Ett år i Järvi. Jag skrev fyra artiklar på NSD:s kultursida under 1987-88. Efter artikeln om Ett år i Järvi skrev jag om Henning Buchts Där svenskt och finskt mötas, om Greenpeace Magasin och om Ernest Hemingway.

Här är en länk till Tidigt 30-tal i Tornedalen.

Sommarmötet

I år hölls Norrländska litteratursällskapets sommarmöte på Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk/Jåhkåmåkke. Det var i månadsskiftet juni/juli. Jag deltog i sommarmötet för första gången. Och det var mycket givande. Fint väder var det också. Solen sken hela helgen. Jag tog sommarens första bad i Talvatissjön. Det kunde jag göra i Jokkmokk, ta en simtur! Efter den svala inledningen på sommaren både i söder och norr.

Sällskapet hann med mycket under sommarmötet. Annica Wennström och Anne Wuolab höll skrivworkshoppar. Det bjöds på musikframträdanden och uppläsningar, bl.a. med jojkaren Katarina Rimpi och musikern Mandy Senger, och den samiska skribent- och litteraturföreningen Bágo. På lördagskvällen släpptes ett nytt nummer av tidskriften Provins och Fanny Lindgren höll föreläsningen ”Att följa björnen”. Och Norrlands litteraturpris delades ut, i år till Ann-Helén Laestadius för ”Tio över ett” i kategorin barn- och ungdomslitteratur och Lina Josefina Lindqvist för ”Skarv” i kategorin vuxenlitteratur.

På öppen scen samma kväll läste jag ett utdrag ur mitt romanmanuskript som är under arbete.

Vi besökte även Ájtte och den fjällbotaniska trädgården. Jag promenerade runt Talvatissjön och i samhället. Jag har många minnen från Jokkmokk. Jag har varit på vintermarknaden några gånger, senast 1992. Och jag har varit i Jokkmokk på sommaren och hösten också, förr om åren. Jag känner igen mig.

Norrländska litteratursällskapet

Här i nättidskriften Skrået berättar Anna-Clara Tidholm om Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr. En lång historia. Följ länken och läs berättelsen.

Sommarläsning, då och nu

I bokhyllan ser jag ett uppochnervänt exemplar av August Strindbergs Hemsöborna. Den romanen läste jag i sommarstugan 1987. Det var svalt väder, det regnade, ungefär som idag.
Hemsöborna skrev Strindberg i Sydtyskland år 1887. Han längtade hem till Sverige och Stockholms skärgård, har jag läst i litteraturhistorien. Jag minns teveserien, som ibland sänds i repris, med Allan Edwall och Sif Ruud som Carlsson och madam Flod.
Den sommaren, några dagar i stugan i Nikkala, läste jag också George Orwells 1984. Dystopin som Orwell skrev 1948.
Den här sommarens läsning är Lawrence Durrells Alexandriakvartetten, i en volym. Nära tusen sidor text som räcker länge.

Bokbussen

Jag minns att bokbussen stannade på Kvarnvägen.
Vi sprang dit, vi sprang in i bussen. Lånade Tintin och Familjen Hedenhös och Lucky Luke och Bröderna Dalton och alla de andra barnböckerna som fanns och var populära i slutet av 1970-talet. Bokbussen var röd och vit och kom från kommunen.
Jag minns att jag väntade på bokbussen, att jag satt med fötterna på soffan, satt på köksbordet och såg på väggklockan. Snart skulle bokbussen komma. Jag tror att jag hade en plastkasse (kanske med en Domuslogga på?) redo att fyllas med böcker. Jag hade lånekort. Solen sken. Bokbussen stannade vid lekparken.
Nu är det sommaren 2017 och man har lagt ny asfalt på gågatan. Den gamla asfalten ligger i högar vid en grävmaskin i lekparken.
Sedan byggdes Djuptjärnsskolan, sedan fanns en biblioteksfilial i skolan, skolan vid Konsum.

Sommarmöte i Jokkmokk

I månadsskiftet juni/juli åker jag till Norrländska litteratursällskapets Sommarmöte i Jokkmokk.