I sommar var A och jag på Flakasand
Rock & Blues Festival för tredje året i rad. Och festivalen firade
25-årsjubileum.
Förra årets festival inleddes med
skyfall. Nu satt vi i solen och drack gott öl bryggt i Överkalix. Det kom lite regnskurar under kvällen och natten, men vi såg alla artister, hela programmet.
Lisa Lystam Family Band spelade igen. Och Norrbottensnatten var ljus, trots molnen.
En av artisterna som spelade var Lee Kerslake,
legendarisk trummis från hårdrocksbandet Uriah Heep på 1970-talet. Samtida som
Deep Purple och andra band inom genren. Tillsammans med Thomas Jacobsson och
Stefan Berggren, som även uppträdde med Kerslake i Flakasand, spelade han på onsdagskvällen
samma julivecka unplugged på Hotell Valhalls terrass i Kalix. Jag var där och
lyssnade. Det var kul. Jag såg en skäggig, medelålders man med sin mobil ta en
selfie med Lee Kerslake. Kanske lyssnade han på Uriah Heep när det begav sig.
Jag var för ung.
Till Flakasand åkte vi buss, även i år.
Morgonen var kylig och ljus, när vi kom åter till Kalix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar