Några böcker som jag läste under hösten 2020

 

Även under hösten läste jag några böcker om skrivande och litteratur. Hemingways Döden på eftermiddagen har jag nämnt tidigare i bloggen. Jag ville se om Hemingway säger något om skrivande i den boken. Mest handlar det om tjurfäktning.

 

I september läste jag Campo Santo av W.G. Sebald. Mycket om litteratur. Jag läste När en ängel går genom scenen, essäer av Jon Fosse, i översättning av Marie Lundquist (10TAL Bok). Fosse är kanske mest känd som dramatiker, men han har också skrivit inom andra genrer, prosa och lyrik.

 

I december läste jag Tala för det gröna i lövet. Ekopoesi som estetik och aktivism (2018), av Peter Degerman. En bok som tar upp ekopoesin, från beatpoeten Gary Snyder och hans tidigare dikter fram till nutidens svenska poeter. Jag hittade den boken på Stadsbiblioteket i Stockholm, lånade och läste. Boken ger en bra bild av ekopoesin.

Fler böcker om litteratur och skrivande

 

I somras läste jag ett par andra böcker om skrivande som jag också kan nämna här på bloggen. Det var Tag och skriv! Fjorton författare om sitt skrivande. Redaktör för den boken är Annica Nordin. Läste även Brev till en ung poet, av Rainer Maria Rilke, i ny översättning av Leo Hallerstam. Ser att jag också läste Skrivliv. Från första boken till första barnet, av Gun-Britt Sundström. Den boken hör till böcker om litteratur och skrivande inom den självbiografiska avdelningen, som jag tog upp i det tidigare inlägget. Det var i juli. I augusti läste jag En sommar med Baudelaire, av Antoine Compagnon. Tyckte att den passade bra som sommarläsning, förstås. I augusti läste jag även Anneli Jordahls essä Orm med två huvuden. Jordahls bok handlar verkligen om skrivande och litteratur, och jag läste den med stort intresse. Det blev mest en uppräkning av namn och boktitlar här från min sida, men jag tänker att det kan fungera som lästips. Det här inlägget anknyter till det förra.

Böcker om litteratur och skrivande

 

Min läsning är varierad. Romaner, noveller, lyrik och facklitteratur. En av böckerna jag läste i januari 2020 var Så nära livet man kan komma av författaren och kritikern James Wood. Det är den andra boken jag läst av honom. Den första var Konsten att berätta. Wood skriver om litteratur, om skrivande och berättande, jag vill minnas med en klart personlig infallsvinkel. Jag har i alla fall läst båda de böckerna med stort intresse. Konsten att berätta har jag i hyllan och tänker att jag ska återvända till. Jag har med tiden samlat på mig en hel del böcker om litteratur och skrivande, som essäer, intervjuer och biografier. De ovan nämnda böckerna av James Wood, till svenska översatta av Staffan Söderblom, är ett par av dem. Förmodligen följer min läsning vissa spår. Det får jag återkomma till.

Uppdatering

 

Nu är det ett år sedan jag senast var i Kalix. I december 2019 åkte vi skidor på Djuptjärns elljusspår. Något år innan for jag en längre sväng. Genom skogen i norr. Ett återseende av platser. Jag stannade till ibland och fotograferade. Samlar på en massa bilder. Ett galleri på en mobilskärm. Det hann bli mörkt innan jag hittade hem. Dagsljuset varar inte så länge i december, januari, men snön lyser upp. Nu är det kallt och snö i Stockholm. Det är fint. Jag har skrivit en stund i eftermiddag. Ute skymmer det och snön täcker gården. Snart februari. Det här blev årets första inlägg på bloggen.

Vandringar

Foto: Tommy Enström

 

Resa med skrivandet

 

Det var i oktober 1987. På bokhandeln i Luleå hittade jag ett dikthäfte av Malin Wikman med titeln I somras, utgivet på bokförlaget Lekatten. Det året hade jag tagit några ytterligare steg i mitt eget skrivande: en novell, prosastycken och diktförsök. Ja, även en artikel på kultursidan i NSD om boken Ett år i Järvi. Jag samlade ihop några texter och skickade dem till Britt Söderholm som drev förlaget Lekatten. Jag sände även med min första novell. Britt svarade, och jag prövade att skriva om några prosastycken till presens. Ändra från imperfekt till presens, okej. Jag hade nyss fått en elektrisk skrivmaskin, kändes modernt att skriva på en sådan. Vi skrev några brev. Britt var då lärare på en skrivarkurs vid Åsa folkhögskola nere i Sörmland, i Sköldinge, och jag fick tips om den utbildningen. Sent 1980-tal fanns det inte så många skrivutbildningar i Sverige, och inga nätkurser eller liknande forum. Man kan se på ”skrivarvärlden” som att den då var relativt ny. Så i augusti 1989 flyttade jag hemifrån Kalix och ner till Sköldinge för att gå den ettåriga skrivarkursen på Åsa. Under de där åren skrev och läste jag ännu mer. Noveller kunde jag skriva. Lyrik kunde jag skriva. Någon artikel. Vissa skrivövningar kunde utvecklas, eller vara just övningar. Och sedan funderingar på att skriva en roman. Allting blir en resa med skrivandet. Den här bloggen började jag skriva i oktober 2007.

Fortsatt läsning

 

Döden på eftermiddagen, med alla detaljer om tjurfäktningen i Spanien, visar Hemingway som journalist, och inte roman- och novellförfattare. Han började också sin bana som journalist. På sidorna 199 - 200 resonerar han en del om skrivande, och då skrivandet av fiktion. Vad jag minns talar Hemingway om skrivande i flera av sina böcker, som i Paris-boken En fest för livet. Jag får intrycket att Hemingway tidigt formade sitt skrivande och sin skrivteknik. Många noveller skrevs under 1920-talet. Döden på eftermiddagen utgavs i original 1932. Den svenska översättningen av Arne Häggqvist är från 1958. Ikväll ska jag läsa en bit igen, kanske ett helt kapitel.