Jag lämnar Fältöversten och tar rulltrapporna ner till tunnelbanan. Tänkte att jag skulle gå en sväng till skivbutiken för att se om de har några tidiga 70-talsskivor med Rod Stewart till billigt pris, för det har de haft, men jag struntade i det. Direkt ner i tunnelbanan istället. Och hemåt. Röda linjen, mot Fruängen. För mycket folk överallt. Och nu ska alla hem, eller vart de ska. En man står och gapar i mobil. Jag försöker läsa Steinbeck. Unga och medelålders.
Milt idag. Efter regnet. Blöta löv överallt. Och räntan har höjts. Redan mörkt i skogspartiet nedanför slänten. Lera. Min ryggsäck hänger på axeln, och jag är varm i min svarta jacka. Nästan för varm.
The Soundtrack Of Our Lives, ur högtalarna i rummet idag. Vi såg dem på Circus, Djurgården i november 2004. Ebbot klättrade på läktarna, i slutet av konserten, som var något av det bästa jag sett faktiskt. Nu har tre år gått. Jag sitter i köket, trött.
Snart november nu. Och ännu en vinter.
Sista oktober och klar blå himmel. Två plusgrader imorse, och sol in i rummet. Vi har inte skaffat några markiser än. Löven har fallit från björken utanför köksfönstret.
Dylan på dvd. "Live At The Newport Folk Festival 1963-1965". Recenserad i DN, av Nils Hansson. En fyra i betyg. Säkert bra.
Sitter på Kupan, Östgötagatan och äter lunch. Crêpes med sallad, för fyrtio spänn.
Jag flyttade hit till Stockholm den 8 maj 1991, efter att ha avslutat Kulturkursen på Åsa folkhögskola. Tjugo år, snart tjugoett. Skrev på något som jag tänkte skulle bli en roman. Och att det skulle gå fort att skriva den.
Jag ser ut genom fönstret, min spegelbild i rutan, i glaset, över sexton år senare. Lamporna lyser i mörkret och det regnar.
Imorgon är vi inne i november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar