Jag läste i Språktidningen nr 2/09 om 1970-talets nya skrivstil. "Därför skriver du så fult! En hel generation gick vilse i skrivstilen", står det på tidskriftens omslag.
Jag minns när den nya skrivstilen kom, det var den vi som gick i första eller andra klass under 70-talets senare hälft skulle lära oss. Jag minns hur jag satt vid min bänk på Västra skolan i Kalix med ett linjerat ark framför mig där jag försökte binda ihop bokstäverna enligt de nya reglerna. Det blev inte särskilt snyggt och det var jobbigt att hålla reda på alla bindningar. Snart lämnade jag den nya skrivstilen. Vad det har blivit för skrivstil som jag skriver vet jag inte riktigt än idag. Jag skriver mycket för hand, både anteckningar och manus. Och själv kan jag i alla fall läsa vad jag skriver.
Den skrivstil som tidigare generationer har fått lära sig tycker jag är fin, vad jag har sett, men ibland svårläst. Av förklarliga skäl.
SÖ-stilen (Skolöverstyrelsestilen) infördes 1975. Tio år senare tilläts andra stilar och då blev det rörigt.
Man kan läsa mer i en artikel av Mats Karlsson i senaste numret av Språktidningen som också bland annat har en artikel om namngivning av vägar i lappländska Lannavaara.
2 kommentarer:
Undrar om ungarna ens skriver skrivstil idag på skolan. Har då aldrig sett mina göra det.
Roligt med en kommentar.
"Runt landet används en mängd stilar, rent av olika inom samma skola. I den mån skrivstil över huvud taget lärs ut är de flesta varianter på äldre tiders skrift", kan man bland annat läsa i artikeln "Skrivstilen som havererade" av Mats Karlsson.
Skicka en kommentar